”Att veta när det är dags att sätta punkt”, skriver Gabriella Håkansson i sin debutroman Operation B, ”är vetenskapsmannens största utmaning”.* Hon har en poäng. Under skrivprocessen, inte minst när jag kommer in i min skrivbubbla – när världen bortanför mig, texten och det material jag jobbar med liksom bleknar bort – flyter det ofta ...

– All jazz är skitdålig! Vem bryr sig om musik som man inte ens kan dansa till och som spelar toner så att det skär sig i öronen!? Det borde typ förbjudas, eller i alla fall aldrig spelas i publika miljöer! – Pfft. Pop då? Serieproducerat trams som bara bryr sig om en bra hook. ...

Något av det kraftfullaste man kan göra som akademisk skribent är att sätta upp så kallade ”smart goals”. Det vill säga skrivmål som är specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidsbestämda. Tekniken ställer stora krav på konkretion – vilket också är själva poängen. Därigenom kan man göra gränslösa projekt av typen ”skriva en bok” eller ”ha ...

När man som forskare sätter sina tankar och resultat på pränt öppnar man upp sig för det större forskarsamhället. I ett första skede är det måhända endast välvilliga kolleger som tillåts läsa. Men för den som har ambitioner att publicera sig så kommer texten förr eller senare att nå redaktörsögon och skickas ut på granskning. ...

Akademin kan kännas som en hopplös plats för den som vill ägna sig åt att skriva. Våra arbetsveckor fylls snabbt upp av undervisning, möten, seminarier och handledning. Konferenser och workshops må ha blivit digitala, men våra kalendrar är inte nödvändigtvis luftigare för det. Så vad kan man då göra för att få tid att skriva? ...

Akademiskt skrivande är inte enbart något som forskare ägnar sig åt när de vill kommunicera. Det är även ett fenomen som det forskas en del kring. Pionjären på fältet är Robert Boice som för omkring tre decennier sedan började studera hur akademikers produktivitet och kreativitet påverkas av olika skrivstrategier och arbetssätt. Hans mest berömda experiment ...