Hur blir forskning mer tillgänglig?

2018-11-14

Det är många som talar och skriver om öppen vetenskap just nu. En av dem är den brittiske paleontologen Jon Tennant som du kan lyssna på i det senaste avsnittet av Curiepodden. Hans engagemang för öppen vetenskap har bland annat resulterat i debattinlägg, ett öppet arkiv för forskning om paleontologi och en distansutbildning på nätet.

Ett annat initiativ för att göra forskningsresultat fritt tillgängliga för alla är Plan S (läs mer i Curie). Bakom planen står den europeiska forskningsorganisationen Science Europe. Plan S stöds av 13 nationella forskningsråd, men har också mött kritik för att gå alltför långt (läs mer i Curie). Nyligen publicerades också ett öppet brev om vilka negativa konsekvenser planen kan få för forskare inom kemi. Hittills har brevet undertecknats av mer än 600 kemister i hela världen.

Öppen vetenskap står också på agendan när Nordic Open Science Conference arrangeras på torsdag och fredag i Stockholm (15-16 november). Under konferensen diskuteras bland annat vad som krävs för att få fler forskare att öppet dela med sig av sin forskning och hur andra delar av samhället kan bli involverade i forskningen. Mötet anordnas av Vetenskapsrådet i samarbete med Nordforsk och Kungliga biblioteket.

Peter Tillhammar / Redaktionen

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Jonas Tegenfeldt

    För att angripa problemet med brister i forskningskommunikationen måste vi vidga vårt perspektiv. Det handlar inte enbart om open-access till forskningspublikationer. Det krävs ofta expertkunskap för att ta del av den litteraturen. Det gör läsekretsen ganska snäv. Samtidigt är open access förstås viktigt för att det gynnar olika aktörer som är utanför akademin och som spelar en viktig roll för att nyttiggöra forskningsresultaten: myndigheter, sjukvård, NGO, entreprenörer och företag.

    För att underlätta ordentligt för andra grupper att ta del av våra resultat måste vi titta på andra kanaler. Ett exempel är websidor kopplade till enskilda forskargrupper. De kan ge riktigt bra information för utomstående. Även om det finns många bra exempel i Sverige så är det ett eftersatt verktyg jämfört med många andra länder. Här kan lärosätena ge bättre stöd.

    Ett annat exempel är forskningskommunikation genom traditionella medier som riktar sig just till den breda allmänheten. Problemet är att program i radio och TV är tillgängliga enbart under begränsade perioder och ofta enbart i Sverige. Här måste avtal förhandlas om - åtminstone inom public service. Det handlar också om debattartiklar i dagspressen som i många fall ligger bakom betalväggar. Här finns mycket forskningsresultat i lättläst form som är utformad just för allmänheten. Jag kan inte se några nackdelar med att låta denna typ av kommunikation vara open-access.

    2018.11.16

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter