Visst ska vi satsa på eliten

På DN-debatt igår redogjorde utbildnings- och forskningsminister Jan Björklund för fyra punkter i den forsknings- och innovationsproposition som ska komma i oktober. Det handlar om:

• Elitprogram för yngre forskare: 50 miljoner om året ska gå till ”de allra duktigaste yngre forskarna” inom en satsning som Vetenskapsrådet ska ansvara för och förutsätts satsa lika mycket av sina redan befintliga anslag på.
  
• Rekrytering av internationella forskare: 50 miljoner per år ska gå direkt till universiteten för att handplocka framstående forskare från andra länder och ge dem rejäla forskningsresurser.
  
• Minskad byråkrati för forskare: Eliten bland etablerade forskare ska kunna få bidrag under sju till tio år. Vetenskapsrådet ska skapa ett program för detta.
  
• Fördela nya medel utifrån kvalitet: En större andel av lärosätenas basanslag ska konkurrensutsättas och fördelas utifrån kvalitetskriterier.

Björklund beskriver satsningarna i ett tioårigt perspektiv i stället för det i budget- eller forskningspropositioner brukliga tre- eller fyraåriga perspektivet.

Vad tycker du om förslagen, frågade Curie två rektorer och en generaldirektör.

Pam Fredman, rektor vid Göteborgs universitet och ordförande i SUHF

För Pam Fredman är Björklunds satsningar inte överraskande, men vi saknar ännu detaljerna, påpekar hon. De flesta förslag ligger helt i linje med Sveriges universitets och högskoleförbunds, SUHF:s, program och hon välkomnar satsningen på unga forskare som inbegriper tydligare karriärvägar – något det finns ett stort behov av. Även internationell rekrytering bejakas av svenska lärosäten.

– Just nu har vi ett bra utgångsläge för detta, både inom och utom EU. Det är viktigt att vi tar vara på det, säger Pam Fredman.

Eftersom hela högskolesektorn länge har förespråkat mer långsiktig forskningsfinansiering är inte heller minskad byråkrati något kontroversiellt. Som representant för SUHF ställer sig Pam Fredman också bakom ökade basanslag och fördelning utifrån kvalitetskriterier. Hur man sedan mäter kvaliteten är en annan fråga. Att bara rakt av använda bibliometri passar inte inom alla områden.

– Förutsättningen för att lärosätena ska kunna stötta långsiktigheten är förstås också att vi får tillräckligt stora basanslag.

En sak som oroar Pam Fredman är att alla de goda forskare som varken är unga eller seniorer ska glömmas bort. Visst är det bra att satsa på unga, men man måste tänka på hela kedjan, framhåller hon. Hon är också kritisk till den likriktning hon tycker sig se hos finansiärer av forskning.

– Alla springer på samma boll. Under en låg tid satsades det på stora miljöer. Nu ska alla satsa på enskilda forskare.

Något som Pam Fredman verkligen efterlyser är en parlamentarisk överenskommelse om svensk forskningspolitik över partigränserna.

– Vi behöver en vision om var vi ska stå år 2020 eller 2030 – oavsett vilket parti som just då råkar ha det politiska ansvaret. Långsiktighet behövs även inom forskningspolitiken!

Håller du med Jan Björklund om att svensk forskning borde stå sig bättre i den internationella konkurrensen, sett till hur mycket pengar som satsas?

– Jag ser ingen anledning att nedvärdera svensk forskning. Det man kan konstatera är att konkurrensen från omvärlden har ökat på senare år.

Av debattartikeln i DN framgår inte om de satsningar Björklund talar om gäller samtliga vetenskapsområden.

– Men det förväntar jag mig att de gör, säger Pam Fredman. Spets finns inom alla områden.

Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet

– Det här är ju bara en del av innehållet i forskningspropositionen. Det är alldeles för tidigt att uttala sig om hela, jag förväntar mig mycket mer!

Det säger Kåre Bremer, som tycker det är utmärkt att forskningsministern vill underlätta rekryteringen av internationella toppforskare.

– De forskare vi föder upp inom vårt eget forskningssystem räcker inte.

Däremot håller han inte med Björklund om att rekryteringarna skulle motiveras av att svensk forskning saknar spets och inte kan hävda sig internationellt.

– Vi är ett litet land. Med tanke på det vet jag inte om det är så få av våra forskare som håller internationell toppkvalitet egentligen. Men det är klart vi alla vill att de ska bli fler!

Enligt Björklund beror bristen på spets på att socialdemokraternas forskningspolitik styrts av jantelagen. Kåre Bremer invänder att det var under Thomas Östros tid som forskningsminister som satsningarna på starka forskningsmiljöer inleddes. Vid denna tid riktades resurserna mot grupper av forskare. Detsamma skedde med de strategiska satsningar som gjordes då Lars Leijonborg tog över.

– Det var rätt då, menar Kåre Bremer. Men att de elitsatsningarna som nu ska göras istället går till individer är bra. Det fokus som funnits på stora konsortier har kritiserats, bland annat för att ha gynnat etablerade forskare av manligt kön.

En av punkterna i Björklunds program handlar om mindre byråkrati. Här ser Kåre Bremer stora vinster.

– Idag spenderar forskare alldeles för mycket tid på att ansöka om medel. Och så detta utvärderande stup i kvarten! Till slut blir det kontraproduktivt. När man hela tiden ska leverera resultat, då riktar man in sig på det man vet fungerar, det som genererar säkra publiceringar.

Får man däremot längre tid på sig och inte behöver oroa sig för att förlora medel, då vågar man också söka sig nya vägar och ta risker, framhåller han. Då kan det bli riktigt bra forskning.

– Alla forskare som fyllt 55 år och lever upp till vissa kriterier borde få permanenta resurser.

Mille Millnert, generaldirektör vid Vetenskapsrådet

Mille Millnert ser goda möjligheter till en tydlig satsning på spetsforskning i de fyra punkter Jan Björklund beskriver. Han känner också igen flera av satsningarna.

– De är samstämmiga med de förslag Vetenskapsrådet lämnade till regeringen i sitt underlag till forsknings- och innovationspropositionen, säger Mille Millnert.

Satsningen på seniora forskare, som Björklund vill att Vetenskapsrådet ska sjösätta, är helt i linje med den ambition Vetenskapsrådets haft de senaste åren att fördela bidrag till forskningsprojekt som sträcker sig över flera år, vilket innebär mer tid till forskning och mindre tid till pappersarbete.

– Och stöd till de bästa forskarna, ökad mobilitet och internationellt utbyte liksom minskad byråkrati är frågor som Vetenskapsrådet prioriterar genom till exempel bidragsformen ”internationell postdok”.

Innan han kan kommentera förslagen i detalj vill Mille Millnert invänta budget- respektive forsknings- och innovationspropositionen.

DN Debatt: "Lägg Jantelagen åt sidan och satsa på elitforskarna" Länk till annan webbplats.

Läs också i Curie: Nya satsningar på forskning