Vad säger kläderna om forskaren?

Emma Severinsson är lektor och forskare inom modevetenskap vid Lunds universitet. Hon har ett tag funderat över att skriva någonting om olika klädstilar inom akademin tillsammans med en kollega.

– Universitetet är en speciell plats med många individualister och många olika ämnesområden. Det skulle vara intressant att titta på vad forskare förmedlar genom kläderna. Både om vem man själv är, och hur man väljer att representera sitt ämne och lärosäte.

Hon själv klär sig färgstarkt.

– Det är min personliga stil och när jag kom in som doktorand kände jag att jag inte ville begränsa mig utan uttrycka vem jag är.

Hon disputerade i historia, som är ett manligt dominerat område där den dominerande klädstilen inte är färgglada klänningar.

– På de första disputationsfesterna hade vi en vandringskavaj i manchester och en lösmustasch. Det var den klädstilen som man associerade till ämnet – en man i kavaj.

Kavaj och kostym är normen

Emma Severinsson menar att det akademiska modet egentligen följer samhällsutvecklingen och att det numer finns en större spretighet med samexisterande trender och klädstilar.

På de första disputationsfesterna hade vi en vandringskavaj i manchester och en lösmustasch.

– Det är mycket som har luckrats upp. På 1950- och 60-talet blir kostym för herrar vanligt. I samband med studentrevolten 1968 öppnas universiteten på ett annat sätt och då förändras också vad akademiker har på sig. Det akademiska modet är ganska mycket i samklang med andra förändringar i samhället.

Men den manliga klädstilen, som i officiella sammanhang präglas av kostym och kavaj, är fortfarande vanlig. Det är ofta den mer officiella klädseln för mer seniora akademiker, till exempel när man ska undervisa.

– Det är inte helt ovanligt att ta på sig en kavaj precis innan man ska gå in till en föreläsning till exempel. På så sätt visar man vem som är lärare och iklär sig en roll. Det kan finnas en trygghet i det.

Valt att klä sig färgglatt

Hon själv valde att fortsätta klä sig färgglatt i 50-talsklänningar när hon började undervisa som 30-åring. Ibland kunde det leda till förvirring.

– Vid studiebesök kunde man se att den som tog emot oss undrade vem det var som var ansvarig i gruppen, vem är läraren?

Hon betonar att hennes egna klädval är en aktiv strategi.

– Jag går inte med på premisser som jag inte är bekväm med men jag har inte heller märkt att någon tycker att jag borde klä mig annorlunda. Tvärtom har mina studenter sagt att de uppskattar min klädstil.

Från portfölj till tygkasse

Emma Severinsson fick nyligen en fråga om vad som har hänt med portföljen.

– Den finns kvar bland akademiker men nu ser man också många med tygkasse. Antingen institutionens egna eller en tygkasse med tryck som berättar någonting om vem man är.

Ryggsäcken har länge haft en töntstämpel men är numer accepterad, påpekar Emma Severinsson. Samtidigt som den kan vara dyr representerar den också ett annat slags status.

– Den visar att man bär på böcker, det finns en funktionalitet – jag bär runt på mitt jobb.

... nu ser man också många med tygkasse. Antingen institutionens egna eller en tygkasse med tryck som berättar någonting om vem man är.

Just funktionaliteten pekar också på ett annat fenomen inom akademin som lever kvar.

– Det blir ett uttryck för att man inte bryr sig så mycket om utseendet, jag har viktigare saker att tänka på.

Hitta sin egen klädstil

Hon betonar att klädvalen är mer eller mindre medvetna.

– Det sker dynamiskt, och det kan ta ett tag innan man ser en förändring i hur nya studenter och doktorander på lärosätet klär sig. Förändringen kan ha att göra med hur seniora forskare klär sig, och att de yngre uppfattar att det ska vara på ett visst sätt.

Krönika i Curie: Finns det en akademisk uniform?

Samtidigt är studenttiden en tid då man kan hitta sig själv och uttrycka sin personlighet med en egen stil.

– Akademin är en plats där man kan vara lite mer excentrisk och individuell.

Emma Severinsson påminner också om världen utanför akademin.

– Vi ska inte glömma att alla människor ingår i ett sammanhang även utanför universitetet och det är bra att dessa världar korsas. Det berikar.

Gamla bilder kan berätta mer om förändringar

Hon skulle gärna vilja gå tillbaka till gamla bilder för att undersöka hur studenter och forskare inom olika ämnen klädde sig under olika tidsperioder. Som exempel nämner hon en bild från en workshop efter utgivningen av boken Rösträttens århundrade som är skriven av statsvetare och historiker.

– Deltagarna sitter runt ett u-format bord, statsvetarna på den ena sidan och historiker på den andra. Statsvetarna har kavaj och nedtonade färger medan historikerna är mer spretiga med rutiga arbetarskjortor och hoodies. Det är tydligt att man har olika tankar om hur man representerar sitt ämne.

Statsvetarna har kavaj och nedtonade färger medan historikerna är mer spretiga med rutiga arbetarskjortor och hoodies.

Hon har också läst artiklar, krönikor och noveller som handlar om studentskor som gick på universitetet på 1920- och 30-talet. Nidbilden var att de hade platta skor, glasögon och kort hår.

– På den tiden pratade man om hur man skulle förhålla sig till kvinnliga studenter som var mer “vampiga” och betonade sitt kvinnliga utseende, de sågs som ett problem.

Fick rådet att tona ner sin tuffa stil

I en annan del av Lunds universitet har evolutionsbiologen Jessica Abbott, professor och prefekt vid biologiska institutionen, precis haft fredagsfrukost tillsammans med några medarbetare. Hon har tidigare fått veta att en av institutionens filmer haft betydelse för valet av arbetsplats för en av dem.

– Intendenten berättade att ett skäl till att han sökt sig till just den här institutionen var att han tyckte att det var roligt att jag som forskare hade en t-shirt med tryck från ett heavy metal-band, berättar hon.

Jessica Abbott själv är känd från tv-programmet Fråga Lund där hon brukar svara på tittarnas frågor om biologi och djur. Under inspelningarna bär hon tjusiga håruppsättningar och klänningar. Håret har varit blått, lila och rosa och det färgade håret har en historia.

... han tyckte att det var roligt att jag som forskare hade en t-shirt med tryck från ett heavy metal-band.

– Jag färgade håret när jag var student men slutade med det när jag blev doktorand. Jag kände att jag kanske inte skulle bli tagen på allvar annars.

När hon i ett senare steg i den akademiska karriären sökte startbidrag från ERC fick hon rådet att tona ner sin tuffa stil. En stil som hon börjat med redan i tonåren för att inte verka för tjejig, och därmed oseriös.

– När jag till slut fick det vid mitt tredje försök tänkte jag att nu kan jag strunta i vad alla tycker och började färga håret igen. Det sammanföll med första inspelningen av Fråga Lund.

Fancy Friday för att bryta likriktad trend

Under hennes doktorandtid var klädstilen på institutionen ganska likriktad.

– Det var en del skinnvästar, institutionen hade många anställda som varit med i fältbiologerna och det märktes. De hade samma bakgrund och samma intressen.

För att bryta den rådande klädtrenden startade några doktorander “Fancy Friday”, en tillställning där man kunde klä upp sig eller klä sig på ett annorlunda vis än alla andra dagar.

– Jag var inte med och startade, men hängde på. Jag brukade ha på mig fina klänningar som man annars oftast har på fest, killarna kunde ha på sig kostym.

Det var en del skinnvästar, institutionen hade många anställda som varit med i fältbiologerna och det märktes.

När Jessica Abbott kom tillbaka till Lunds universitet efter postdoktorvistelser i Kanada och Uppsala hade hennes gamla institution slagits ihop med flera andra. Samtidigt hade den tekniska utvecklingen inom forskningsfältet förändrat arbetssättet, mer arbete skedde nu framför datorn.

– Det ledde till en större mångfald, och det blev möjligt att bära snyggare kläder när man inte längre behövde vara på labbet eller ute i fält i samma utsträckning.

Förebild som förespråkar mångfald

Genom sin medverkan i Fråga Lund har Jessica Abbott fått inspiration och tips på hur hon kan kombinera olika klädesplagg och hur hon kan göra enklare håruppsättningar själv. Hon tycker att det är roligt att variera klädstilarna under arbetsveckan, och väljer det hon tycker om samtidigt som hon är mån om att hon representerar institutionen.

– Det finns kanske vissa saker som jag inte bör ha på mig på jobbet. Till exempel har jag ett linne med Jesus som rider på en dinosaurie, det ska jag kanske inte ha på möte. Jag har min egen stil och väljer det jag tycker om, men tonar ner vissa saker.

Hon tycker det är viktig att förmedla att inte alla behöver vara och se likadana ut, och det kan man göra genom kläderna man väljer. Som senior forskare kan hon också föregå med gott exempel och visa yngre forskare att det är ok att vara sig själv.

– Jag hoppas att jag kan förmedla det genom både min medverkan i Fråga Lund och på min arbetsplats.

Hon är mån om att skapa en arbetsmiljö som välkomnar mångfald.

– Man ska inte behöva känna att man sticker ut och inte passar in.