Camilla Sandström forskar om miljöpolitik och naturresurskonflikter och tilldelades 2022 en Unescoprofessur för sin forskning om biosfärsområden. Foto: Mattias Pettersson
NYHET
Unescoprofessur gav ny skjuts åt forskningen
Levande labb. Forskare och ”vanligt folk” som tillsammans söker hållbara lösningar på svåra klimatfrågor. Sedan Camilla Sandström fick en Unescoprofessur har ett brett globalt nätverk med olika aktörer gett ny skjuts åt forskningen.
Ämnen i artikeln:
Camilla Sandström, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet, har sedan disputationen 2003 inriktat sin forskning på miljöpolitik och naturresurskonflikter. Att jobba med de frågorna tycker hon känns väldigt angeläget.
– Världen brinner ju bokstavligen. Det brådskar att hitta lösningar. Miljö- och klimatfrågan är en överlevnadsfråga.
Även om hon som forskare bara kan bidra med ”en pyttesak” så är det ändå någonting, menar hon. Ny kunskap behövs alltid. Men sedan krävs det att andra också använder den nya kunskapen för att få till stånd en förändring. Det gäller både lokalbefolkning och politiker som – om forskningsresultaten vinner acceptans – omsätter de nya rönen i praktiken.
– Det är alltid ett samspel. Det vi framför allt vill kunna erbjuda är nya lösningar och verktyg som kan plockas upp inom politik och förvaltning och göra det enklare att leva för människor som bor där problemen finns,.
Arbetar med statsvetenskapens kärna
Det hennes forskargrupp arbetar med beskriver hon som något av ”statsvetenskapens kärna”. Hur ska ett samhälle utformas där man på ett demokratiskt, inkluderande och hållbart sätt kan nå de mål som gemensamt fastställts? För det behövs både det traditionella demokratiska systemet och metoder som tar hänsyn till lokal och traditionell kunskap.
– Urfolkskunskap till exempel, men också vetenskaplig kunskap, säger hon.
Världen brinner ju bokstavligen. Det brådskar att hitta lösningar. Miljö- och klimatfrågan är en överlevnadsfråga.
Ofta behövs en länk mellan de olika formerna av kunskap för att målen ska nås på ett bra sätt. Det är här de levande laboratorierna kommer in. De kan ha olika former. Just nu jobbar Camilla Sandström bland annat med marina frågor och hantering av konflikter mellan sjöfart och vindkraft. Hur hittar man lösningar där det är väldigt trångt, som i Bottenviken till exempel?
– Vi behöver kunskapen från dem som är involverade, men processerna för att de olika aktörerna ska samsas kan vi bistå med. Vi kan också ta fram ny kunskap om det behövs. På så sätt kan man då lyfta frågorna till en politisk nivå eller förvaltningsnivå.
Unesco utser biosfärer som modellområden
Ett biosfärområde kan också vara en typ av levande labb. Det är Unesco, FN-organet för kultur, vetenskap och utbildning, som utser modellområden för hållbar samhällsutveckling, där lokal samverkan är grunden. I Sverige finns sju biosfärområden, i världen närmare 800. Flera av Camilla Sandströms forskningsprojekt faller in under den ramen.
I Tanzania, till exempel, har hennes forskargrupp tillsammans med lokalbefolkningen försökt hitta arbetssätt för hållbar lejonförvaltning. En utgångspunkt är att massajerna, som bor i området och drabbas negativt av lejonen, bör ha inflytande över förvaltningen och även få ersättning för de insatser de gör på plats.
... den här professuren har ju satt ljuset på det vi gör i min forskargrupp.
Ett av målen är att skapa större tolerans mellan människa och djur. Det målet verkar ha nåtts, eftersom massajerna vill att projektet ska fortsätta.
– Det ser jag som ett bra exempel på hur man gemensamt kan hitta verktyg för att hantera konflikter. Där tittar vi nu på om vi kan skala upp projektet, berättar Camilla Sandström som 2022 tilldelades en Unescoprofessur för sin forskning om biosfärer.
Unescoprofessurer
- Det finns 950 Unescoprofessurer i 120 länder runt om i världen.
- I Sverige finns idag sju Unescoprofessurer. Förordnandet är på fyra år.
- Professurerna utlyses av Vetenskapsrådet i samverkan med Svenska Unescorådet och söks av lärosätena, som utser akademisk ledare. Forskningsinriktningen ska knyta an till utbildning, kunskap och livslångt lärande, hållbar utveckling, yttrandefrihet och rätten till information, kulturell mångfald eller vetenskap, teknik och innovation.
- Professorerna ska också fungera som brobyggare mellan sitt forskningsområde och omvärlden.
- Just nu pågår en utlysning till den 30 januari 2026. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
- Unesco är FN:s fackorgan för utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation, med uppdraget att främja fred genom samarbete och kunskapsspridning.
Blev intresserad av politik
Hennes väg till akademin var från början inte spikrak. Camilla Sandström växte upp i Malå, en liten ort i Västerbottens inland, där föräldrarna drev ett tunnbrödsbageri.
Under gymnasieåren i Lycksele blev hon politiskt intresserad och gick med i dåvarande Folkpartiets ungdomsförbund. 1990 började hon plugga på förvaltningslinjen vid Umeå universitet. Första momentet var statsvetenskap.
– Då var jag fast. Sen har det blivit statsvetenskap för hela slanten.
Då var jag fast. Sen har det blivit statsvetenskap för hela slanten.
Under studieåren fortsatte hon med politiken och fick snart ett jobb i Europaparlamentet. Där arbetade hon med miljöfrågor som stöd till den liberala parlamentsgruppen.
Men bara ett kort tag, för statsvetarna i Umeå lockade tillbaka henne. Hon blev amanuens, därefter doktorand, för att efter disputationen börja forska om miljöpolitik och naturresurskonflikter.
Omgiven av starka kvinnor
I barndomen var forskning och vetenskap kanske inte det första som diskuterades vid matbordet. Ingen i släkten hade disputerat. Att Camilla Sandström ändå landade i en akademisk karriär tror hon beror på nyfikenhet.
– Man måste vilja ta reda på saker för att kunna forska. Nyfikenheten har alltid funnits där.
Att hon haft stöttande föräldrar och varit omgiven av starka kvinnor, som farmor och mormor, tror hon också betytt mycket.
– Även om de inte var inom akademin har de alltid uppmuntrat mig att gå vidare. Det tror jag har varit en viktig förutsättning. Att våga ta för sig liksom.
Forskning som att lägga ett pussel
Camilla Sandström är nu involverad i en rad forskningsprojekt, både i Sverige och på andra platser i jorden. Det bästa med att vara forskare tycker hon är att tillsammans med olika aktörer få formulera ett både vetenskapligt och samhälleligt problem som man på olika sätt försöker lösa.
– Det är lite som ett pussel. Vilka bitar behövs för att man ska kunna skapa en helhet? Och sedan hitta samarbetsmöjligheter med andra som kan bidra och komplettera.
Vi ska springa på många bollar och anpassa oss till olika utlysningar. Det gör att projekten kan bli rätt kortsiktiga.
Vad som är mindre bra med att vara forskare måste hon fundera en stund på. Sedan nämner hon ”en del förutsättningar på universiteten och inom finansieringssystemen” som gör det svårt ägna sig åt mer långsiktig forskning.
– Det riskerar att bli ganska fragmentiserat och projektifierat. Vi ska springa på många bollar och anpassa oss till olika utlysningar. Det gör att projekten kan bli rätt kortsiktiga. Man kanske missar hur forskningsresultaten kan appliceras i verkligheten.
Växande administration ger lite tid till forskning
Vad gäller forskningens villkor mer allmänt pekar hon på den växande administrationen som en tyngande faktor. Nya krav på datahantering och olika dokumentationer gör att man som projektledare får väldigt lite tid för forskning.
– Man måste nästan alltid anställa någon som ska göra forskningen, för själv sitter man fast i de administrativa systemen och ska leverera en massa planer och riskanalyser. Vi är inte så säkra på att alla system som tillkommit alltid gör forskningen bättre.
Man måste nästan alltid anställa någon som ska göra forskningen, för själv sitter man fast i de administrativa systemen ...
I somras valdes Camilla Sandström in i Klimatpolitiska rådet, där hon tillsammans med andra sakkunniga ska utvärdera klimatpolitiken i landet. Rådets rapporter ser hon som en möjlighet att peka på brister i politiken, men också att skapa opinion i frågorna, öka kunskapen och visa på möjliga lösningar. Nästa rapport kommer i mars.
– Det finns ju ett antal klimatpolitiska råd i världen. Den forskning som gjorts visar att råden har en genomslagskraft, de får verkligen upp frågorna på dagordningen. Sen beror det på vilket intresse det finns från politiken att ta sig an frågorna.
Glad att hon sökte Unescoprofessur
Hon är också en av de sju svenska forskare som för närvarande innehar en Unescoprofessur. Det var ledningen på Umeå universitet som för drygt tre år sedan frågade om hon ville ansöka. Att hon gjorde det, efter att ha pejlat läget med ett par andra Unescoprofessorer, är hon glad för. Hon har ett drygt år kvar på förordnandet och tänker göra en förnyad ansökan för fyra år till.
– Fördelen är att man hamnar i ett sammanhang och får tillgång till ett stort nätverk, både av forskare och andra. Och den här professuren har ju satt ljuset på det vi gör i min forskargrupp.
Som exempel nämner hon resultaten som tagits fram tillsammans med massajer och andra i Tanzania. Den studien lyfts nu fram som ett viktigt verktyg för att hantera konflikter mellan vilda djur och människor.
– Om jag inte haft den här professuren hade nog studien inte plockats upp på samma sätt och hamnat i Unesco:s handbok för hur man kan hantera olika miljöfrågor.
Artikelserie: Vägen till akademin
Varför blev de forskare? Hur såg vägen dit ut? Vilka forskningsfrågor brinner de för?
Möt forskare från olika delar av forskarvärlden och läs om deras erfarenheter av akademin, i serien Vägen till akademin.
Du kanske också vill läsa
Nyhet 11 november 2025
Nyhet 3 november 2025
Nyhet 21 oktober 2025