Tingen som berättar om Nobelpristagarnas liv

För första gången visas nu ett stort urval ur museets samling av föremål som speglar de olika Nobelpristagarnas verksamhet, intressen och personlighet. I den nya permanenta utställningen finns närmare 280 föremål, från ungefär lika många pristagare, med historier om märkvärdiga upptäckter, banbrytande idéer och livsverk. De utgör mer än hälften av hela samlingen, och växer för varje år med de nya Nobelpristagarnas bidrag.

De senaste 20 åren har museet nämligen årligen bett pristagarna som kommer till Stockholm för den stora banketten i december att ta med sig ett personligt föremål, gärna som betytt något särskilt för dem. Och helst en liten berättelse om föremålet.

– Årets Nobelpristagare brukar träffa varandra för första gången här på museet inför allt som händer under Nobelveckan. När de överlämnar sina föremål kommer vår personal med sina vita tyghandskar och tar hand om dem – då har de blivit museiföremål, berättar Clara Åhlvik, utställningschef.

Nytt föremål från svensk pristagare

Museet arbetar också ständigt med att få tag i föremål från tidigare Nobelpristagare. Det senaste bidraget lämnade den svenska Nobelpristagaren Torsten Wiesel, som nyligen fyllde 100 år, strax före midsommar: det oftalmoskop som han och David Hubel gjorde sina tidiga experiment med. De fick tillsammans Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1981, för sina upptäckter om hur synintryck behandlas i hjärnbarken.

– Jag ville bidra med det här oftalmoskopet för att hedra min mentor, Stephen Kuffler, som byggde instrumentet på Johns Hopkins University på 1950-talet, säger Torsten Wiesel.

Att mikroskop, manuskript och provrör hör forskningen till är inte så konstigt. Och en stor del av föremålen är vardagliga saker som pennor, glasögon och slipsar – bland annat en med pingviner och isflak, som klimatforskaren och Nobelpristagaren Syukuro Manabe fått av sin fru. Men vad säger resväskor, musikinstrument, en cykel – eller en hel längdskidutrustning om Nobelpristagares liv? En hel del visar det sig, efter en botanisering bland alla montrar.

Varje föremål har en berättelse

– Man skulle förstås kunna välja ett fåtal föremål och bygga en berättelse utifrån dem. Men vi ville visa så mycket som möjligt. Varje föremål har en berättelse! De kan spegla en arbetsmetod, ett experiment eller utgöra en inspirationskälla, säger Karl-Johan Cottman, som är curator vid museet.

Det är spännande att lägga ihop saker som i förstone inte verkar ha något med varandra att göra, men får en att tänka till.

Utställningen kan ses på flera sätt, dels tematiskt – till exempel kosmos eller fångenskap, dels som en spegling av den kreativa forskningsprocessen: Observation, insamling av data, experiment och visualisering av resultaten.

– Det är spännande att lägga ihop saker som i förstone inte verkar ha något med varandra att göra, men får en att tänka till. Föremål som kan krocka i tid eller kronologi, säger Karl-Johan Cottman.

En del föremål är mer laddade än andra. Som den svarta festklänningen med paljetter. Den yazidiska människorättsaktivisten Nadia Murad sydde den för att bära på sin systers bröllop i Irak 2014. Men före festen omringade IS byn och ödelade den. IS dödade, och tillfångatog kvinnor som slavar. Senare lyckades Nadia Murad fly, och ännu senare, när hon återvände till ruinerna, låg klänningen kvar där, nästan helt oskadd. ”Den symboliserar hopp. Det finns något kvar även när allt gått förlorat,” menar Nadia Murad som fick fredspriset år 2015.

Så ja, det står klart att enkla föremål kan berätta mycket. Om allt från de stora frågorna till det vardagliga slitet för forskaren. Och glädjen när alla bitar plötsligt faller på plats, och beviset finns där: ”Holy shit!”. Vissa saker kan förändra världen.