Sven-Eric Liedman lever i en glänta i tiden

Många är de studenter i idéhistoria eller statsvetenskap som haft Sven-Eric Liedmans klassiska bok som kurslitteratur. Från Platon till Lenin − de politiska idéernas historia kom ut första gången 1972 och har sedan dess uppdaterats hela femton gånger. När avsnitt tillkommit har även titeln ändrats, till bland annat Från Platon till kommunismens fall (1993), … till kriget mot terrorismen (2005) och … till demokratins kris (2020).

− När jag träffar folk som någon gång läst idéhistoria eller statsvetenskap brukar de spontant säga namnet på den version de läst. Då vet jag ungefär hur gamla de är, säger Sven-Eric Liedman.

Själv är han 85 år och professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. Inom akademien är han förmodligen mest känd för sin forskning om Karl Marx och Friedrich Engels, som båda var filosofer och radikala socialister. Han har också ägnat sig mycket åt temat skola och bildning.

− Människan är läraktig och detta bör tas tillvara i tidiga år. En annan ledskärna för mig är jämställdhet. Att alla människor är lika värda, ska behandlas lika och ha likvärdiga möjligheter.

Här är vi, alla dessa människor som har hamnat i tillvaron utan att ha blivit tillfrågade om det.

För allmänheten känns han igen som vänsterdebattör och numera kan hans krönikor då och då läsas i Dagens Nyheter. Han har alltid varit noga med att vara politiskt fristående. Han har inte varit medlem i något parti, men vet var han hör hemma.

− Jag har alltid röstat på Vänsterpartiet, förutom i senaste valet. Då ville Vänsterpartiet sänka bensinpriserna och därför röstade jag på Miljöpartiet. Jag är en stor naturvän och oerhört förskräckt över miljöförstöringen. Man kan säga att jag är rödgrön.

Växte upp på en prästgård

Naturen upptäckte han tidigt i livet. Hans pappa var präst och familjen bodde på Vittskövle prästgård i östra Skåne.

− Vi hade en jättestor trädgård med massor av insekter, inte minst svartmyror som jag följde med stort intresse och även läste en del om. Min mammas styvbror var lärare i biologi och kemi och uppmuntrade mig. Det spelade nog roll.

Sven-Eric Liedman växte upp med en äldre bror som stod honom nära. Mamman var sysselsatt med att vara prästfru, vilket på den tiden innebar att ta hand om ett stort hus, hushåll och mycket representation.

Vid nio-tio års ålder hade Sven-Eric Liedman en serie egendomliga och omskakande upplevelser. Nu i efterhand förstår han att fick attacker av panikångest.

− Känslan var att ”jag är instängd i mitt jag och det är en tillfällighet att jag är den jag är”. Det var en upplevelse av stor overklighet, en oerhört stark upplevelse.

Ångestattackerna slutade komma efter några månader, men känslan av att det är en tillfällighet att han är den han är har följt honom genom livet.

− Det har blivit en utgångspunkt för min samhällssyn. Här är vi, alla dessa människor som har hamnat i tillvaron utan att ha blivit tillfrågade om det. Då får vi försöka göra det så bra för varandra som möjligt.

Som idéhistoriker har det fallit sig naturligt att leva sig in i andra människor.

Känslan av overklighet dyker fortfarande upp då och då.

− Den kan liksom överfalla mig ibland. Det är något väldigt existentiellt med den känslan. Som idéhistoriker har det fallit sig naturligt att leva sig in i andra människor, vara utanför sig själv och tänka sig in i hur det är att vara någon annan.

Läste Sartre och Darwin

Som 15-åring fick han en artikel publicerad på en kultursida i Kvällsposten, om boken Äcklet av den franska författaren och filosofen Jean-Paul Sartre.

− Jag läste artikeln nyligen och blev lite förskräckt. Texten är inte särskilt bra, men jag var ju bara 15 år. Det märks att de existentiella känslorna var väldigt levande för mig.

En annan bok som påverkade honom mycket i tonåren var Charles Darwins Om arternas uppkomst. Den gjorde så stort intryck att han övergav kristendomen.

− Jag hade ett stort intresse för biologi och boken blev liksom avgörande för mig. Plötsligt gick min världsbild ihop.

Hans pappa hade förmedlat en tolerant och positiv kristendom och blev inte arg när sonen tappade sin tro. Annat var svårare att smälta.

− Min far sa mycket tidigt att jag alltid var så oppositionell. Jag var fritänkande när det gällde moral, sexualmoral och mycket annat och jag blev tidigt vänster. Men mina åsikter ledde aldrig till några stora schismer med pappa. Vi förblev vänner.

Tidig kontakt med radikala tankar

Redan som 17-åring började Sven-Eric Liedman läsa vid Lunds universitet, först teologi med tanken att bli folkhögskollärare och sedan litteraturhistoria och ryska. Efter ett par år började han läsa filosofi och då kom han i kontakt med radikala idéer.

− Eftersom jag läste filosofi var jag med i Filosofiska föreningen där den gamle finansministern Ernst Wigforss var en tongivande person. Han var en mycket radikal socialdemokrat som aldrig helt hade övergett det marxistiska.

Det var 70 mil till Uppsala och 30 mil till Göteborg, så självklart valde jag Göteborg. Mitt val var inte mer dramatiskt än så.

Sven-Eric Liedman tog intryck av Wigforss begrepp ”provisoriska utopier”, om politiska mål i avvaktan på en mer perfekt teoribildning. Den internationella diskussionen, med bland andra Sartre och den polske filosofen Leszek Kołakowski, ledde Liedman till den unge Marx. Han blev fångad av människobilden i Marx tidiga skrifter och kom senare att både översätta dem och skriva en bok om den unge Marx.

− Boken kom 1968 när alla rev och slet i Marx och ämnet hade blivit väldigt kontroversiellt. Tyvärr hade det börjat uppstå en mycket mer dogmatisk marxism, bland annat i Kina med Mao Zedong. I Sovjetunionen hade sovjetmarxismen förvandlat läran till en trist katekes.

Skulle doktorera i filosofi

Han skrev sin licentiatavhandling för professor Gunnar Aspelin och kom också halvvägs med sin doktorsavhandling med honom som handledare.

− Han var den sista stora filosofihistorikern i teoretisk filosofi i Lund, men han blev svårt sjuk och kunde inte längre handleda mig. Jag visste att hans efterträdare skulle ha en helt annan inriktning än analytisk filosofi och inte vara så intresserad av sådant som jag höll på med.

Sven-Eric Liedman fick rådet att istället söka sig till de institutioner för idé- och lärdomshistoria som fanns vid universiteten i Uppsala och Göteborg.

− Det var 70 mil till Uppsala och 30 mil till Göteborg, så självklart valde jag Göteborg. Mitt val var inte mer dramatiskt än så.

Jag var iförd frack och hade tre opponenter. Det känns oerhört exotiskt att tänka på nu.

Han fick lägga till en del persondata och historiska omständigheter, men kunde i övrigt fortsätta på sin inslagna linje i avhandlingen. När han disputerade i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet 1966 var han 26 år. Avhandlingen handlade om det organiska livet i tysk debatt 1795−1845.

− Helt enkelt om hur tyska filosofer, biologer och medicinare såg på vad det biologiska livet är. Från filosofen Immanuel Kant till cellteorins genombrott, då man förstod att alla levande varelser är uppbyggda av celler.

Själva disputationen gick annorlunda till på 1960-talet.

− Då disputerade man för fakulteten och mötet leddes av dekanen. Jag var iförd frack och hade tre opponenter. Det känns oerhört exotiskt att tänka på nu.

Bråkiga år på Sydsvenskan

Som nybliven doktor arbetade han ett par år som biträdande kulturchef på Sydsvenskan i Malmö.

− Min journalistiska avstickare var lärorik, intressant och rolig på många sätt, men det uppstod många kontroverser kring sådant jag publicerat. Det här var 1966−1968 så det var bråkigt på alla möjliga håll i samhället.

Man gick till introduktionsmöten, stannade kvar om det verkade spännande och gick vidare annars.

Med tiden fick han vikariat som docent i Lund och 1971 fick han en docentur i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. Där blev han snart professor och blev sedan kvar tills han gick i pension 2006.

Genom åren har han sett mycket förändras inom akademin. Antalet studenter har mångdubblats sedan han blev student 1957 och regleringarna har blivit fler.

− När jag började läsa i Lund behövde man inte ens anmäla sig till ämnet. Man gick till introduktionsmöten, stannade kvar om det verkade spännande och gick vidare annars. Jag var runt och lyssnade på flera introduktioner och brukade alltid läsa två eller tre ämnen samtidigt. När kravet kom att studenter skulle registrera sig innan de började studera ett ämne var jag ledande i protesterna.

Han uppfattar också att byråkratin har tilltagit, särskilt på senare år. Det hör han bland annat från några av sina gamla doktorander som nu är universitetslärare.

− De är inte så glada för utvecklingen. Nu för tiden är det ett kolossalt dokumenterande inom akademin. Samma elände där som inom skolan och vården.

Skriver om Idéhistoria och samtiden

Under sin långa karriär har han skrivit ett stort antal böcker, hur många det blivit vet han inte på rak arm. I en av dem − I skuggan av framtiden − försöker han fånga moderniteten som en idéhistorisk rörelse från senmedeltiden och framåt. I Ett oändligt äventyr skriver han om människans bildning och kunskapsutveckling, medan Stenarna i själen handlar om begrepp som alltid fascinerat honom − form, materia och innehåll.

När kravet kom att studenter skulle registrera sig innan de började studera ett ämne var jag ledande i protesterna.

Förra året kom boken Tidens smala näs, tankar i en vilsegången tid där han bland annat reflekterar över samtiden. Sedan dess har samtiden skakats om rejält. Han tror att det finns flera förklaringar till att Donald Trump vann presidentvalet i USA i höstas.

− Samhällsandan är inte vad den varit. Många av de som röstade på Trump gjorde det för att han skulle vara fördelaktig för deras egen privata ekonomi. Alla hans myter och konstigheter tyckte de inte var en så stor sak, det var något som han kunde få hålla på med. Sociala medier har gjort att respekten för välgrundad kunskap minskat katastrofalt.

Skenande kapitalism i Trumps USA

Liksom många andra förfäras han av Trumps agerande som president.

− Krisen för demokratin förvärras nästan dag för dag. Det som händer nu är fruktansvärt. Han har tillsatt en figur som är vaccinförnekare till hälsominister, fyllt andra poster med liknande tokfransar och dessutom har han hjälp av några av världens rikaste män. Vi lever i en fritt skenande kapitalism.

För att stoppa Trumps framfart hoppas han på samling.

− Jag tror att det finns goda krafter och vet att många ser att det Trump gör är fullständigt galet. Det är bara det att de goda krafterna måste samlas på något sätt.

Jag tror att det finns goda krafter och vet att många ser att det Trump gör är fullständigt galet.

Sven-Eric Liedman är även bekymrad för utvecklingen i Sverige och vill framför allt se satsningar på skolan. Bland annat för att ungdomar lättare ska kunna stå emot påverkan från sociala medier, vars algoritmer lyfter fram det hatiska och överdrivna.

− Skolan spelar en oerhört stor roll eftersom alla passerar igenom den. Den är en hävarm i samhället.

Liknande livcykel som Zwieg

Han berättar att han håller på att läsa om boken Världen av igår av österrikaren Stefan Zweig. Boken handlar om författarens liv och den värld han levde i från 1881 till krigsutbrottet 1939.

− Jag är djupt fascinerad av den boken och har en känsla av att jag varit med om en liknande cykel som Zweig, fast under andra villkor. Även under min livstid har allting först blivit bättre och sedan sämre. Putin har stora likheter med Hitler, Mussolini och Stalin som regerade när boken slutar 1939. Min fru och jag brukar säga att vi har levt i en glänta i historien.

Fortfarande ägnar Sven-Eric Liedman några timmar om dagen till att skriva och läsa. Annat han tycker om är att laga mat, baka bröd och att promenera med sin fru. Hon är spänstig men har tålamod när han går i staccato med sina dåliga knän.

Han har tio barnbarn och nio barnbarnsbarn och säger att de viktigaste händelserna i livet har handlat om familjen, inte om hans forskning eller hur hans åsikter knuffats hit eller dit.

− Man har gift sig och fått två barn. Sedan gift om sig och fått ett barn till och nu har jag varit gift med min andra fru i femtio år. Det var sådana saker som spelade avgörande roll för hur ens liv blev.