Stöd i karriären till utsatta forskare

Det krävs mycket av en forskare som flytt hemlandet, för att hen ska kunna återuppta sin karriär. I bästa fall inom sitt eget fält – eller inom ett annat yrke där kunskaperna kan tas tillvara.

Det handlar om att lära sig ett nytt språk, att förstå sociala och kulturella koder och att kunna presentera sina kompetenser. Dessutom kanske ens yrkeskunskaper måste uppdateras.

Sverige har fått medel för att stödja utsatta forskare från två projekt inom EU:s forskningsprogram Horisont 2020: InspirEurope och Bridge2. Forskarna kan ha kommit via det internationella nätverket Scholars at Risk, SAR, eller flytt hit på egen hand.

Outnyttjad resurs

– Målgruppen är en outnyttjad resurs, de finns sällan med bland sökande till externfinansiering. Det handlar om att lyfta fram deras kompetenser, och att stödja dem så att de lättare kan komma in på den europeiska arbetsmarknaden, säger Karolina Catoni som är internationell handläggare vid Göteborgs universitet.

Hon är ansvarig i Sverige för InspirEurope medan Göteborgs universitet ansvarar för det svenska deltagandet i Bridge2. De forskare som projekten riktar sig till har olika status, de kan ha uppehållstillstånd eller tillfälligt uppehållstillstånd. De kan vara arbetslösa eller ha kommit in på arbetsmarknaden, men inte inom det fält de helst vill.

– Många har varit tvungna att ta ett annat jobb för att kunna säkra sin försörjning och till exempel ta hit sin familj.

Det kan finnas många skäl till flykt, förutom krigstillstånd även politisk aktivism, sexuell läggning eller att forskningen inte stöds av regimen.

Stödja forskare och påverka samhället

InspirEurope är treårigt och syftar till att skapa en europeisk plattform för arbetet med utsatta forskare. Det ska bland annat stärka enskilda forskare genom att analysera vilka kompetenser forskaren har och vad hen behöver för att bli konkurrenskraftig.

Men projektet syftar också till att påverka nationella och europeiska forskningsfinansiärer, liksom arbetsmarknadens parter och det omgivande samhället.

– Det riktar sig till aktörer som befinner sig runt forskaren och som skulle kunna vara potentiella arbetsgivare: näringsliv, universitet och finansiärer. Vad behöver en organisation veta för att stötta på bästa sätt och vad behöver forskaren veta för att kunna ta sig vidare?

Stor arbetsmarknad för forskarutbildade

Karolina Catoni påpekar att man också tänker sig en arbetsmarknad utanför lärosätena eftersom akademin är så konkurrensutsatt.

– Det finns en stor arbetsmarknad där forskarutbildning är efterfrågad, men där man inte behöver ha 100 publikationer för att kunna konkurrera. Vi måste vidga de här personernas syn på arbetsmarknaden, så att man inte bara ser till universitetsvärlden.

För forskare som verkligen vill arbeta inom akademin finns många utmaningar: man måste vara bra på svenska, men också kunna engelska på en hög nivå och ha ett antal publikationer på engelska.

– För att kunna undervisa måste du ha en pedagogisk utbildning. Det räcker inte att säga att ”jag har varit lärare i 20 år”, det krävs dokumentation. Du måste också kunna visa att du kan samarbeta och arbeta i grupp.

Bridge2 löper på två år och har samma grundsyfte som InspirEurope men riktar sig mer specifikt till den enskilde forskaren. Där finns möjlighet att få en praktikplats betald men forskaren måste själv hitta sin praktik, inom exempelvis en organisation, ett företag eller lärosäte. Målet är att nå 300 forskare i hela Europa och det finns medel till 45 praktikmånader.

Insatser där den akademiska friheten är hotad

InspirEurope handlar också om att nå ut i länder där den akademiska friheten är hotad, med särskilt fokus på östra och södra Europa. Där kommer man att genomföra speciella insatser, den första i Polen i januari.

– Det innebär att vi ska genomföra fortbildning på universiteten om akademins kärnvärden, om vad akademisk frihet är och hur den fria forskningen ska kunna fortleva. Det ger riskutsatta forskare möjlighet att träffa andra forskare så att de kan bygga nätverk.

Just nu kartläggs vilka insatser som görs på olika håll i Europa för att stötta utsatta forskares möjlighet till arbetsmarknadsintegrering.

– Vi ska bygga på det som redan görs och koppla ihop olika typer av aktiviteter inom Europa, så att vi arbetar mot samma mål istället för duttinsatser i olika länder.

Målet är att genom webinarier och seminarier nå 250 forskare och 200 aktörer under programtiden.

Svårt att hitta forskare

En utmaning i båda projekten är att det kan vara svårt att nå forskare som kan ha nytta av stöd. Det vet Karolina Catoni efter att tidigare ha arbetat med ett samarbetsprojekt för nyanlända med forskarutbildning. Då var det svårt att hitta dem, många hade kanske redan släppt forskarbanan och arbetade inom ett annat yrke.

En väg att gå, menar Karolina Catoni, är att samarbeta med olika aktörer inom civilsamhället, exempelvis frivilligorganisationer som har kontakt med nyanlända.

Karolina Catoni poängterar att både InspirEurope och Bridge2 även kommer att stödja de forskare som så småningom får möjlighet att återvända till hemlandet.

– Det gäller att ta tillvara kompetensen oavsett om man ska återvända eller inte. De som återvänder kan vara med och bidra till återuppbyggnaden av sitt land och det är också ett väldigt viktigt syfte.

Läs mer i Curie:

Hotade forskare kan få hjälp

Akademisk frihet i kläm när politiker vill styra forskning