Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Ulf Danielsson

Ulf Danielsson har alltid tyckt att det varit kul med matte och studerade stjärnhimlen som barn. Idag är han professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet. Foto: Mikael Wallerstedt

NYHET

Stjärnhimlen visar vägen

Fysikern Ulf Danielsson fascinerades tidigt av rymden och fick sitt första teleskop när han var elva. Han vill förstå universums svarta hål och mörka energi, och är inte rädd för att utmana kolleger som han tror har fel.

När forskaren Ulf Danielsson pratar om matematik och fysik är det med passion. Han har alltid tyckt att det är fantastisk kul med matte – ren underhållning – och studerade stjärnhimlen ingående som barn.

Numera är han professor i teoretisk fysik vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet. Under några år var han också vicerektor för fakulteten för teknik och naturvetenskap.

– Jag sa upp mig som vicerektor 2014 efter stridigheter inom ledningen. Det kändes som en lättnad att gå tillbaka till det som är min grund – forskningen och viljan att försöka förstå allt som är gåtfullt. Nu ägnar jag mig åt min forskning med liv och lust och har kolossalt roligt, säger Ulf Danielsson.

Leta efter signaler från Big bang

Han har bland annat intresserat sig för vilken typ av signaler man ska leta efter i bakgrundsstrålningen från Big bang, för att få mer kunskap om så kallad kvantgravitation som är en olöst gåta inom fysiken.

– Forskare har letat efter mina specifika signaler, men än så länge är det för svårt att hitta dem. Det kan gå så småningom.

Framför allt är hans forskning inriktad på så kallad strängteori, och hur den kan bidra till att ge svar på hur universum skapades. Många av oss har fått lära oss att de minsta partiklarna i vår materia, som protoner och elektroner, har formen av små runda punkter.

– I strängteorin har partiklarna istället formen av avlånga vibrerande små ”strängar”. Jag ägnar mig åt en sorts förutsättningslöst matematiskt sökande för att utveckla strängteorin och se vad som kan behövas för att vi ska komma vidare.

Uppmuntrad av familjen

Att fundera på universums hemligheter har Ulf Danielsson gjort länge. Han föddes 1964 och växte upp i den lilla byn Klenshyttan utanför Ludvika i Dalarna.

Pappan var skogvaktare och mamman hemmafru med stort intresse för böcker. Ulfs bror Tommy var 17 år äldre och väldigt intresserad av naturvetenskap och matte.

– Min bror betydde mycket för mig och de intressen jag utvecklade. Först var jag mest intresserad av djur och natur, men när jag var sju år zoomade jag in på astronomi och lovade mig själv att bli astronom. Jag håller ju på med kosmologi nu, så man kan väl säga att jag har hållit en rätt klar linje sedan dess, säger Ulf Danielsson och ler.

Fick ett teleskop

Tommy ordnade ett riktigt teleskop åt sin bror när han fyllde elva.

– Jag tittade på solfläckar och kände ren och skär nyfikenhet. Det var en stor naturupplevelse, men också väldigt roligt att försöka förstå alltihop. Matematiken kom in naturligt och till en början handlade det om att hitta koordinater på stjärnhimlen och räkna på avstånd.

Till tolvårsdagen fick Ulf en prenumeration på en amerikansk tidskrift om astronomi. Efter första sommarjobbet – han var 15 och planterade träd – skickade han efter ett bättre teleskop som han sett i en annons.

– Min familj bejakade mitt intresse och uppmuntrade mig. Samtal pågick ständigt, om allt från teknik och naturvetenskap till historia, arkeologi och politik.

Udda fågel i klassen

Matte och fysik var förstås Ulf Danielssons favoritämnen i skolan, och i högstadiet fick han en mattelärare som såg att han behövde mer att bita i.

– Han förklarade alla mystiska tangenter på miniräknaren och såg till att jag fick följa en Hermodskurs i matematik. Det blev en inkörsport till matematiken för mig. På gymnasiet tentade jag sedan av matematiken tidigt och fortsatte räkna på egen hand.

I högstadiet var Ulf en ganska udda fågel. Klasskamraterna kom från byarna runt Ludvika och ingen var särskilt intresserad av skolarbetet.

– Jag kände att jag stack ut och blev någon sorts maskot, men var inte bekymrad över det. Jag hade fullt upp med allt jag tyckte var roligt.

Helt annan miljö

Ulf Danielsson valde naturvetenskaplig linje på gymnasiet och då förändrades den sociala situationen.

– Jag hamnade i en klass som var full av sådana som jag! Det var en helt annan intellektuell miljö och jag var inte annorlunda längre. Ungefär en tredjedel av eleverna i gymnasieklassen har sedan doktorerat.

På fysikerlinjen i Uppsala började Ulf Danielsson 1984 och tre år senare kändes det självklart att fortsätta med fysiken.

– Jag reflekterade inte ens över att göra något annat efter min kandidatexamen och sökte mig till Stockholm där det fanns bra förutsättningar att hålla på med fundamental fysik.

Hittade vad han letade efter

På Stockholms universitet fanns en person som kom att betyda mycket för Ulf Danielssons karriär. Fysikprofessor Hector Rubinstein hade forskat i Israel men levde nu i Sverige med svensk fru.

– Hector höll ett föredrag om strängteori 1987, i svallvågen av ett stort genombrott som skett inom strängteorin ett par år tidigare. Han berättade om allt det nya och det var otroligt stimulerande och spännande, och precis det jag var ute efter!

Ulf inriktade sig på strängteori och uppmärksammades efter en tid av Rubinstein.

– Han tyckte att det fanns andra möjligheter för mig utomlands och ordnade så att jag kunde börja på Princeton i USA, vilket var det bästa stället man kunde vara på. Det var en fantastisk chans som blev avgörande för min karriär. Jag fick forska i en internationell miljö, fick personliga kontakter och möjlighet att diskutera med världens främsta fysiker.

Ulf Danielsson hade David Gross – som fick Nobelpriset i fysik 2004 – som handledare och doktorerade vid Princeton 1992. Sedan forskade han två år vid partikelfysiklaboratoriet Cern i Genève, och 1994 återvände han till Uppsala universitet. Först på en forskarassistenttjänst, sedan ett lektorat och år 2000 blev han befordrad till professor.

Integriteten gjorde intryck

Professor Rubinstein är numera död, men han var Ulf Danielssons informella mentor under många år.

– Hector var dynamisk och gjorde sig osams med väldigt många genom att säga att de hade fel och ägnade sig åt fel saker. Han var mer stridbar än jag skulle vilja och våga vara, men hans integritet gjorde stort intryck på mig. Jag lärde mig vikten av att behålla passionen för ämnet och vara ärlig och uppriktig i det man gör. Att våga stå för något i vetenskapliga frågor.

Integriteten har satts på prov när han hittat svaga punkter i den befintliga strängteorin.

– Strängteorin har haft ett förslag på hur man ska förstå den mörka – okända – energin i universum, men jag och några kolleger har kritiserat de matematiska förenklingar som ligger bakom. Vi anser att förenklingarna inte är berättigade och att man inte löst problemet med mörk energi. Man har inte ens början till en lösning, utan måste tänka på ett helt annat sätt.

Kritiken har lett till stora kontroverser och delat in fysiker i två falanger.

– Det var mycket heta känslor ett tag och vissa fick på nöten, men det är alltid spännande och positivt med vetenskapliga strider. Och på senare tid har min falang fått allt mer luft under vingarna. Nu försöker vi ta fram en alternativ modell för att förstå mörk energi och svarta hål. Jag skulle vilja förstå de fenomenen fullt ut.

Drogs in i administration

Ulf Danielsson har som sagt också varit vicerektor vid Uppsala universitet under ett par år. När han blev erbjuden tjänsten blev han smickrad och kunde inte säga nej.

– Positionen gav mycket bekräftelse, men innebar också ett enormt ansvar och mindre tid för undervisning och forskning. Det fick mig att inse vad som är viktigt för mig. Om Hector hade levt då jag sa upp mig hade han nog sagt ”Vilken tur!”.

Ulf Danielsson får nu utlopp för viljan att påverka genom sina uppdrag inom Kungliga Vetenskapsakademien, där han bland annat sitter i Nobelkommittén för fysik och Nobelmuseets styrelse.

– Kring KVA och Nobel finns meningsfulla saker att göra som ligger nära det jag vill fokusera på: min forskning, fysik i allmänhet och hur man kan föra ut naturvetenskapen till samhället.

Något av en hjärtefråga

Den tredje uppgiften är något av en hjärtefråga för Ulf Danielsson. Han har skrivit fyra populärvetenskapliga böcker och jobbar på en femte. Han hörs emellanåt i radio och föreläser ofta för allmänheten. Intresset är stort.

– Jag målar upp en bild av universum och den verklighet vi lever i. Målet är att väcka nyfikenhet och en vilja att lära sig mer, och det gör inget om publiken inte förstår allt. Det gör ju inte jag heller. Jag vill att människor ska bli hänryckta och förundras över hur märklig vår värld är.

Artikelserie: Vägen till akademin

Varför blev de forskare? Hur såg vägen dit ut? Vilka forskningsfrågor brinner de för?
Möt forskare från olika delar av forskarvärlden och läs om deras erfarenheter av akademin, i serien Vägen till akademin.

Läs alla artiklar i Curies serie Vägen till akademin

Relaterat innehåll

Nyhet 12 februari 2024

Carina Järvenhag

Om Karins Senters fascination för förortssvenska ska sammanfattas med ett ord får det bli ”Zlatan”. Ett intresse som så småningom ledde fram till avhandlingen ”Att göra förort”. –...

Nyhet 29 januari 2024

Siv Engelmark

Hon har gjort examensarbete på Nasa, doktorerat om planeten Mars och kan varenda replik i filmen Stjärnornas krig. En livslång passion för rymden har lett Ella Carlsson till det nu...

Nyhet 5 december 2023

Eva Annell

Anna Sjöström Douagi älskar forskningsmiljön, men lusten att skapa internationella samarbeten är ännu större. Nu arbetar hon med strategiska initiativ vid Nobelstiftelsen och är bo...