Stiftelsehögskolor – vägen till friare lärosäten?

Men trots att reformens frihetsambitioner, är även stiftelse­högskolorna åtkomliga för statlig styrning, enligt Shirin Ahlbäck Öberg som är professor i statskunskap vid Uppsala universitet.

– Stiftelse­högskolorna är bundna av årliga avtal med regeringen, snarlik styrningen av statliga lärosäten via regleringsbrev, säger hon.

I avtalen kan regeringen skriva in förväntningar, mål och återrapporteringskrav. De måste också följa högskolelagens kapitel om utbildning, där de politiska målsättningarna ofta återfinns. Formen stiftelsehögskolor är därför inte lösningen på de statliga lärosätenas bristande autonomi, menar hon.

Jag håller inte med om att stiftelser skulle vara det självklara alternativet till förvaltningsmyndigheter.

– Jag håller inte med om att stiftelser skulle vara det självklara alternativet till förvaltningsmyndigheter. Det är den politiska styrningen vi måste problematisera. Man måste också fundera på hur verksamheten ska finansieras utan att lärosätena bli för beroende av en sittande politisk majoritet. Den befintliga stiftelseformen, där man inte har ett stiftelsekapital värt namnet, ger inte så mycket större frihetsgrader när vi tittar på hur regleringar slår, säger Shirin Ahlbäck Öberg.

Kan också styras politiskt

Martin Nilsson Jacobi är rektor och vd för Chalmers tekniska högskola. Han håller med om att hans lärosäte, i likhet med myndighets­universiteten, är åtkomliga för politiskt styre. Styrelsen i Chalmers ägarstiftelse tillsätts formellt av regeringen och regeringen kan i princip styra Chalmers genom de årliga avtalen. Ett mer påtagligt styrmedel är dock finansieringen, menar han.

– Den absolut största delen av vår finansiering kommer från staten, så där finns en jättestark styrmöjlighet och vi ser gärna att den finansieringen är så fri som möjligt. Men som stiftelsehögskola har vi möjlighet att bygga upp en egen kapitalbas, så på längre sikt har vi möjlighet till större oberoende, även om vi inte är där än, säger han.

Den absolut största delen av vår finansiering kommer från staten, så där finns en jättestark styrmöjlighet ...

Ett större ekonomiskt oberoende från staten har Handelshögskolan i Stockholm, en privat högskola grundad på initiativ av det svenska näringslivet. Knappt 20 procent av finansieringen består av statliga medel. Rektor Lars Strannegård har i en artikel i Curie hävdat att lärosätet har en större akademisk frihet än helt statligt finansierade lärosäten.

– Vi har många olika små koppel, medan de har en rejäl kätting. Till skillnad från andra skulle vi kunna överleva utan statlig finansiering om vi skulle få en regering som inskränker den akademiska friheten.

Strannegård vill utveckla det mänskliga hos framtidens ledare (Curie)

Trots Chalmers stora ekonomiska beroende av staten, ser Martini Nilsson Jacobi klara fördelar med stiftelseformen. Stiftelsehögskolor har till exempel rätt att äga på ett friare sätt än de statliga myndighets­lärosätena. Chalmers äger byggnader, har ett fastighetsbolag, ett investeringsbolag och sedan 2023 ett institut för forskningsnära utveckling.

– Vi har möjlighet att organisera oss så att vi tydligare kan uppfylla våra bredare uppdrag som universitet; samverkan och att stötta innovation. Institutet gör oss bättre på nyttiggörande, utan att det präglar den akademiska verksamheten lika mycket som om vi hade gjort det direkt inne på högskolan, säger Martin Nilsson Jacobi och fortsätter:

– Som lärosäte är vi också fria att titta ut i världen och inspireras av vad andra har gjort, utan att vara bundna till den svenska myndighetsformen. Vi kan till exempel ha egna tjänstetitlar och annorlunda tjänstestrukturer än statliga universitet.

Aktiebolag driver verksamheten

Huvudman för Chalmers tekniska högskola är Stiftelsen Chalmers tekniska högskola. Den operativa verksamheten, där utbildning och forskning sker, bedrivs genom ett aktiebolag som ägs av stiftelsen. Men att drivas i aktiebolagsform passar inte universitet, menar Shirin Ahlbäck Öberg.

– Chalmers har tolkat det så att aktiebolagslagen inte går ihop med kollegiala beslutsformer. Det visar att den verksamhetsformen inte rimmar med universitetets traditionella styrformer. Det privaträttsliga har ett annat mål än vad universitetet och högskolorna bör ha och det kan leda till helt andra principer för vad som ledningen uppfattar som nödvändigt och nyttigt, säger hon.

Martin Nilsson Jacobi påpekar att Chalmers visserligen är ett aktiebolag, men ett som inte får dela ut vinst. Det är en motsägelsefull konstruktion medger han, men i praktiken har aktiebolagsformen väldigt liten effekt, menar han.

Det är viktigt att vi håller oss till vad universiteten är i sin essens.

– Det karaktäriserar oss inte att vi är ett aktiebolag. Vi pratar inte i termer av vinst och är mycket mer som ett vanligt universitet. Men visst finns det risker om man får för sig att börja driva universitetet som ett riktigt affärsdrivande bolag; väldigt snabbfotat och fokuserat på affärer – det tror inte jag heller är bra. Det är viktigt att vi håller oss till vad universiteten är i sin essens, säger han och fortsätter:

– Vår ledning, och ytterst jag som rektor, har befogenhet att säga att vi inte ska lägga våra interna resurser på ett visst område, som då avvecklas. Men jag tror det är lika sant på ett statligt universitet.

Kollegiala organ, bestående av forskare och lärare vid lärosätet, skulle i teorin kunna motsätta sig ett sådant beslut. Men på Chalmers är kollegiala organ inte beslutsfattande.

– Fakulteten eller lärarrepresentanter finns med i alla beslutande organ, men det finns inga beslutande organ som bara består av forskare, lärare eller studenter, säger Martin Nilsson Jacobi.

Även vid de statliga lärosätena har utvecklingen gått mot en minskad kollegial styrning sedan kravet på fakultetsnämnder och institutionsstyrelser togs bort i den så kallade autonomireformen 2011. Då fick lärosätena ökade möjligheter att bestämma över sin inre organisation.

Utnyttjar inte stiftelseformen fullt ut

Tidigare uppföljningar av stiftelsehögskolorna har pekat på att de inte fullt ut har utnyttjat den ökade frihet stiftelseformen gav dem. Reformer har också gjort att skillnaden mellan stiftelsehögskolor och myndighetslärosätena minskat. Martin Nilsson Jacobi håller med om att Chalmers liknar de statliga lärosätena på många sätt, men ser förändringar komma.

I år inför vi till exempel en ny tjänstestruktur med en ny högsta professorsnivå, för att lättare kunna topprekrytera ...

– Jag tror att det var bra att vara lite försiktig i början – universitet är inga experimentverkstäder där man ska vara först med det allra senaste. Men nu jobbar vi hårt för att säkerställa att vi använder våra muskler så mycket vi kan. Målet är att öka den akademiska kvaliteten och närma oss europeisk toppnivå. I år inför vi till exempel en ny tjänstestruktur med en ny högsta professorsnivå, för att lättare kunna topprekrytera från andra länder, säger han.

Trots de fördelar han ser för Chalmers att vara en stiftelsehögskola, menar Martin Nilsson Jacobi inte att det är vägen för alla statliga lärosäten.

– Jag tror att det är bra att det finns lite olika varianter. När vi skapades var det bland annat för att utmana systemet och se om det gick att göra saker på annorlunda sätt. Det är positivt att bli lite pushad; alla behöver inte göra precis likadant, säger han.

Läs också i Curie:

Hur ska framtidens universitet styras? (Curie)