Stadsflytt fångar forskares intresse

Cathy Wilkinson är en av många forskare vid Luleå tekniska universitet som fem år framåt deltar i Formas-projektet Alice. Nydisputerad och med en bakgrund som chef för ett stadsplaneringskontor med 75 medarbetare, ska hon bland annat undersöka hur den demokratiska processen ser ut vid de pågående stadsomvandlingarna i Kiruna och Gällivare.

I Australien ledde hon arbetet med att ta fram en regional utvecklingsplan för mångmiljonstaden Melbourne – Planering för hållbar tillväxt Melbourne 2030. Nu bor forskaren och hockeyspelaren i Luleå sedan 2006.

– I Malmfälten har vi ett lysande exempel på snabb förändring. Det blir mycket intressant att studera hur alla olika grupper ska kunna samverka i planeringen. Andra frågor gäller ovisshet och komplexitet. Ta bara järnmalmspriset och den globala ekonomin.

På 1990-talet var det kris för LKAB när priset på malm var lågt. Så ökade Kinas efterfrågan och allt förändrades. Frågan är hur man utformar kommunpolitiken i det allmännas intresse när priserna oundvikligen varierar.

Cathy Wilkinson har redan tidigare i någon mån agerat informell rådgivare vid den begynnande stadsomvandlingen i Kiruna, men med Alice-projektet blir hennes roll forskarens.

Präglats av konflikter

I Kiruna har stadsomvandlingen redan från början präglats av konflikter och motsättningar, vilket försenat processen. Ett skäl är att LKAB tidigt förespråkade att Kirunas nya centrum skulle förläggas åt nordväst. Det ville inte politikerna.

När det nu föreslås att det berömda stadshuset ska flyttas österut – alltså över den malmkropp som senare ska brytas – så avstår LKAB från att uttala sig.

– Vi har numera inga åsikter om sådana frågor, sa LKAB:s kommunikationsdirektör Lotta Fogde vid ett seminarium i våras.

Men Cathy Wilkinson vill ännu inte ge några synpunkter på hur LKAB och Kiruna kommun skött kommunikationen. Det är ju först nu som projekt Alice startar.

En annan komplikation, påminner hon om, är att LKAB i slutet av augusti kom med en helt ny och dramatiskt annorlunda tidsplan för rasrisker i Kiruna centrum. Nu är det alltså ännu mer bråttom att fatta beslut om att flytta byggnader och befolkning.

Spela upp processen

Ett viktigt verktyg i det konkreta arbetet med att flytta staden kan en Luleå-professor i byggproduktion, Thomas Olofsson, bidra med. Han kallar det visualisering för hållbar planering. På sin dator visar han hur man kan spela upp hela den kommande processen. Det ser onekligen spännande ut.

– Genom att koppla ihop en tidplan med 3D-modeller över projekteringen får vi vad som kallas 4D. Det blir som filmer, förklarar Thomas Olofsson och vänder och vrider på hela stadskvarter som fått olika färg beroende på vilka etapper de ingår i.

Tekniken togs fram på Stanford på 1990-talet och introducerades omkring 2004 i Sverige. Ett exempel är när flygledarna på Arlanda ville veta om ett planerat hotell med byggkranar skulle skymma utsikten från flygledartornet. Visualiseringen kunde klargöra att så inte skulle bli fallet.

– I dag använder vi 4D regelmässigt och min doktorand Tim Johansson ska titta på hela stadsflytten i Kiruna med hjälp av tekniken, alltså inte bara enskilda byggnader. Allt är baserat på LKAB:s tidplan för sprickbildningar, och om det sker fortare eller långsammare än vad man nu tror, så påverkar det naturligtvis besluten.

Hela processen med stadsomvandlingen är mycket komplicerad eftersom det är så många olika aktörer inblandade. Och alla är beroende av varandra.

Sociala förhållanden

Det är inte bara själva byggprocessen som drar nytta av 4D. I visualiseringen, som utnyttjar Google Earth, kan man lägga in exempelvis sociala förhållanden såsom aktuell inkomststatistik eller energiförbrukning för området.

– Vi kan samköra alltihop och på så vis få en bild av vilka energikrav som ska ställas på nybyggda områden. Det här är en kraftfull teknik vid stadsplanering.

Inom ämnet energivetenskap vid Luleå tekniska universitet har professor Jan Dahl också en doktorand som ägnar sig åt 4D-visualisering. Mattias Vesterlund ska i Alice-projektet titta på fjärrvärmenätet, och en tanke är att Kiruna i framtiden ska kunna ta all värme från LKAB:s överskott. Men eftersom detta uppstår på sommaren gäller det att finna metoder för lagring.

– Vi tror mycket på att få en bättre koppling mellan enskilda byggnader och stadsplaneringen. Tidigare har det inte funnits samma syn på hela staden som system, säger Thomas Olofsson.

Dessutom ser han fram emot samarbetet när visualiseringar görs för såväl byggande som fjärrvärmenät.

– Det gäller att planera för en hållbar energiförsörjning i stället för att fatta ad hoc-beslut som så ofta annars.

Skapa förtroende

Som så många andra med insyn i stadsomvandlingen Kiruna noterar Thomas Olofsson att processen varit ”svajig” som han uttrycker saken. Men osäkerheten verkar snarast trigga Luleå-forskarna.

– Nu gäller det att skapa förtroende för processen och vi måste få politikerna med oss. Det finns idéer om att använda sig av till exempel Facebook för att låta folk komma till tals och diskutera. Med bara traditionella utställningar av detaljplaner är det svårt att få ett brett engagemang.

Och som om inte all annan ovisshet vore nog. I grunden avgörs stadsomvandlingarna i Kiruna och Gällivare kanske av aktörer som befinner sig långt från svenska gruvor och forskare.

– Tänk om den globala efterfrågan på järnmalm minskar och produktionen dras ner. Då kanske det plötsligt inte alls blir lika bråttom.

Läs också i Curie:

Konsten att flytta en stad (Curie)