Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Färgglad illustration

NYHET

Små grupper skapar mer banbrytande forskning

Små forskargrupper producerar banbrytande forskning i högre grad. Stora grupper tenderar att utveckla existerande idéer. Det visar en studie publicerad i Nature av amerikanska forskare. Men frågan om varför små grupper skulle vara bättre på banbrytande forskning återstår att besvara.

Små forskargrupper spelar en avgörande roll för att flytta fram gränserna för vår kunskap. Det menar James Evans som är professor vid institutionen för sociologi vid Chicago University.

Under 1900-talet och fram till idag har forskargrupperna vuxit i storlek, mätt som antalet författare per publicering. Utvecklingen gäller inte bara vissa discipliner.

Inom sociologi var till exempel elva procent av artiklarna samförfattade år 1935. År 2005 hade den andelen ökat till över 50 procent. Inom partikelfysik är det idag inte ovanligt att artiklar har över hundra författare.

Undersökt gruppstorlekens roll

Mot denna bakgrund har James Evans och hans kolleger undersökt vilken betydelse forskargruppens storlek har för den forskning gruppen producerar. Deras studie bygger på analys av 65 miljoner forskningsartiklar, patent och programvaruprodukter från perioden 1954-2014 och publicerades nyligen i tidskriften Nature.

Resultaten visar att större forskargrupper i högre utsträckning utvecklar och bygger vidare på existerande idéer. Mindre grupper producerar i högre grad forskning som revolutionerar vetenskapen och tekniken genom nya idéer.

Arbete från större grupper bygger vidare på nyare rön, medan mindre grupper undersöker lovande idéer från äldre och mindre undersökt forskning. Gruppens storlek definieras här som antalet författare på artikeln, patentet eller programvaran.

– Det förvånade mig att resultatet är så universellt. Att det här gäller över tid och över olika forskningsfält, säger James Evans.

Hur forskningen citeras

I studien undersöker forskarna hur banbrytande (disruptive) forskningen är genom att analysera hur publicerad forskning citeras. Om citeringarna till en viss artikel inte refererar till artikelns föregångsarbeten – då anses forskningen i artikeln vara banbrytande.

När det motsatta gäller; om artiklarna som citerar en viss artikel också refererar till en stor andel av dess referenser, då anses artikeln istället utveckla vetenskapen.

I studien analyserades forskningsresultat från nio forskningsfält (fysik, biologi, medicin, miljövetenskap, kemi, jordbruk, samhällsvetenskap, teknik och datavetenskap). Kopplingen till gruppstorlek sågs för alla områden utom de två sistnämnda, vars huvudsakliga publiceringskälla inte fanns med i det analyserade materialet.

Den kritiska punkten varierar

För varje fält identifierade forskarna punkten där grupper gick från att i genomsnitt producera banbrytande forskning, till att i huvudsak producera utvecklande forskning.

– Den punkten var olika inom varje fält. Alla forskningsfält är inte likadana och dessa skillnader undersöker vi nu vidare, säger James Evans.

Forskarna konstaterar att både små och stora grupper behövs för att forskningens ekosystem ska blomstra. De hoppas att resultaten ska bidra till förändring i dagens finansieringssystem, som de menar premierar riskminimerande och därmed inte potentiellt banbrytande forskning.

– Om forskningsfinansiärer vill realisera vetenskapens potential måste de öka finansieringen till det riskfyllda spektrat av forskningen, och det kommer att inkludera små grupper, säger James Evans.

Större sammanhållning i mindre grupper

Sven Hemlin, professor emeritus i psykologi vid Göteborgs universitet, tycker att studien i Nature är välgjord med ett stort dataunderlag. Den använder också ett mått som är intressant, omstörtande forskning, men som givetvis kan diskuteras.

Enligt Hemlin är det känt att forskargruppens storlek påverkar sammanhållningen i gruppen – den är större i mindre grupper – och att det finns fler att prata med i större grupper. När det gäller kreativiteten i forskargrupper vet man att ledarskap, gruppklimat och sammansättning betyder en hel del.

– Men gruppstorleken har ingen betydelse för kreativa resultat, enligt tidigare studier. Den här studien motsäger delvis det, eftersom det finns en överlappning mellan kreativ forskning och det som de benämner banbrytande forskning. Deras resultat tyder på att gruppstorleken har en betydelse som inte var känd tidigare, säger Sven Hemlin.

Han konstaterar också att studien i Nature har forskningspolitiska implikationer.

– Både forskningspolitiska företrädare och forskare har länge drivit linjen att det måste finnas ett minsta antal forskare – en kritisk massa – för att det ska bli bra forskning. Man har helt enkelt satsat på större grupper. Men det finns inte stöd för att det ger mer nya och värdefulla resultat, det är en myt.

Även andra faktorer

Merle Jacob, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, tycker att studien i Nature belyser det faktum att all forskning inte kan styras med en stödform. Hon är inte förvånad över resultaten, men anser samtidigt att de bör tas med en nypa salt.

– Gruppstorleken är inte den viktigaste faktorn för vad som kommer ut från gruppen. Det handlar istället om saker som resursfördelning och vikten av att ha en framgångsrik forskare i gruppen. Gruppstorlek har blivit en stor fråga eftersom det är något som forskningsfinansiärer upplever att de kan påverka, säger hon.

På andra sidan Atlanten konstaterar James Evans att visst kan det finnas andra faktorer, korrelerade till gruppstorlek, som förklarar varför små grupper skulle vara bättre än stora på omstörtande forskning.

– Vi har våra aningar – det ser ut att finnas en komponent som har att göra med pengar och risk och en som har att göra med hierarkier, till exempel. Det undersöker vi nu vidare experimentellt, säger han.

Relaterat innehåll

Nyhet 11 mars 2024

Natalie von der Lehr

Hur handleder man doktorander och hur påverkar deras studieplan det fria kunskapssökandet? Curie har pratat med några forskare som fördjupat sig i handledarrollen och de utmaningar...

Debatt 26 februari 2024

Johan Elf, Uppsala universitet

När det administrativa stödet centraliseras får forskare och universitetslärare mindre tid till forskning och utbildning. Universitetsverksamhet som inte utgår från kärnverksamhete...

Krönika 6 december 2023

Tänk om forskning kunde vara mer som ett maratonlopp. Det borde gå att bryta och komma igen, och även misslyckanden borde kunna få ett erkännande, skriver Natalie von der Lehr.