Skarpt läge för brittiska universitet

För det andra har inte studieavgifterna höjts nämnvärt de senaste tio åren. Det har gjort att den del av universitetens finansiering som var tänkt att få allt större betydelse, har blivit allt mindre. Samtidigt som den statliga underfinansieringen har fortsatt.

– Den här finansieringsmodellen har fryst universitetens inkomster. I praktiken har inkomsterna minskat till följd av inflationen, säger Harry Anderson på Universities UK (UUK), en intresseorganisation för universitet och högskolor i Storbritannien. (Den svenska motsvarigheten är Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF).

Den här finansieringsmodellen har fryst universitetens inkomster. I praktiken har inkomsterna minskat ...

Men det är inte bara universiteten som drabbats.

– Krisen har slagit brett och även drabbat de statliga forskningsråden. Det statliga organet UK Research and Innovation (UKRI) – bildat 2016 genom en sammanslagning av sju forskningsråd – är underfinansierat. Trots att UKRI:s anslag ökat något de senaste åren så har inflationen ätit upp ökningen.

Brexit svår chock för universiteten

För det tredje innebar Brexit en svår chock för landets universitetsväsende. Året före omröstningen fylldes cirka en fjärdedel av landets alla studieplatser av studenter från andra EU-länder. Den här gruppen studenter betalade samma avgifter som de brittiska studenterna.

,

Krisen har slagit brett och även drabbat de statliga forskningsråden.

För att kompensera för den ekonomiska förlust som följde i spåren av EU-studenternas sorti, har universiteten försökt fylla tomrummet de lämnade efter sig med utomeuropeiska studenter som betalar höga studieavgifter. Enligt fackförbundet University and College Union (UCU) har det här medfört ett ohälsosamt beroende av studenter från ett fåtal länder, framförallt Kina och Indien.

Den i grund och botten ohållbara finansieringsmodellen för många brittiska universitet är ett symptom på ett större problem. Det menar Glen O’Hara, professor i modern och samtida historia vid Oxford Brookes University, som i sin forskning har intresserat sig för universitetskrisen.

– Det pågår ett ideologiskt angrepp mot högre utbildning över hela världen, i synnerhet i ”anglosfären”, och det har en nedslående effekt på moral och självförtroende för akademin som sådan.

Defekt antagningssystem bidrar till problemen

En ytterligare aspekt värd att nämna i sammanhanget är att landets antagningssystem, enligt Glen O’Hara, inte bara är näst intill obegripligt, utan också defekt. Det bidrar till att somliga universitet nu står på ruinens brant.

– Många studenter flockas vid de mer välkända och prestigefyllda universiteten, till nackdel för dem med lägre rankning. ”The big guns” behöver helt enkelt pengarna.

Många studenter flockas till de mer välkända och prestigefyllda universiteten, till nackdel för dem med lägre rankning.

Ofta, men inte alltid, ligger de universitet som har det svårast i redan lite bortglömda delar av landet. Exempelvis har universitet utanför de större städerna i Wales och Skottland brottats med stora problem de senaste åren. Flera av dessa universitet är centrala för sysselsättningen och infrastrukturen i ett helt samhälle, vilket gör läget än värre.

Många av de universitet som det går bättre för ligger däremot i södra England och i landets större städer. Samtidigt är dessa områden inte lika beroende av sina lärosäten som andra delar av landet är.

Även toppuniversiteten märker av krisen

Det utsatta läget för många universitet har drabbat de anställda hårt. Även om krisen har slagit hårdare mot vissa lärosäten än mot andra, så har knappt något universitet förskonats helt. Henry Potts är professor i hälsoinformatik vid University College London (UCL) – rankat som världens nionde bästa universitet. Även på UCL märks krisen av.

– Dagens finansieringsklimat innebär att institutionerna har ett större fokus på undervisning än på forskning, och på att locka till sig internationella studenter. Hur det påverkar forskare är förstås lite olika från en institution till en annan. Men jag tror att vi generellt sett ser större klasstorlekar, och en större undervisningsbelastning i allmänhet.

Dagens finansieringsklimat innebär att institutionerna har ett större fokus på undervisning än på forskning.

Institutionerna har också blivit mer beroende av undervisningsintäkter, menar han.

– Jag undervisar nu ofta grupper på hundra studenter eller fler, på magisternivå, ibland bara bestående av internationella studenter. Det kräver ett annat tillvägagångssätt.

Att ett land som Storbritannien, med stolta forskningstraditioner och ansedda lärosäten, har försummat universiteten på det här viset kan tyckas näst intill obegripligt. Harry Anderson ger sin syn på det hela:

– Det strama finansiella läget som länge har präglat landet har lett till att andra delar av utbildningssektorn ansetts vara i större behov av direkt statlig finansiering (till exempel skolorna). Nu när både försvaret och NHS (sjukvården) kräver ökad finansiering är det osannolikt att universiteten kommer att hamna högre upp på listan över prioriteringar inom en snar framtid.

Kämpar med stora underskott

Trots att antalet internationella studenter ökar, kämpar många universitet med stora underskott. Enligt Jo Grady, generalsekreterare på fackförbundet UCU, kan ungefär hälften av landets universitet inte balansera räkenskaperna, och många universitetsledningar har varit tvungna att fatta svåra beslut om uppsägningar. Henry Potts på UCL vittnar om hur detta yttrar sig i praktiken.

– En kollega på en annan institution bad om ursäkt för en försening i vårt gemensamma forskningsprojekt. Hon förklarade att hennes kollega, som delade rättningsarbetet med henne, hade blivit avskedad. Därför hade nu allt rättningsarbete hamnat på hennes bord. Flera sådana omständigheter sammantaget gör i slutändan sitt. Om vi alla undervisar mer har vi mindre tid till forskning, och i förlängningen, också kunskapsöverföring.

Lärarna och annan universitetspersonal är utarbetade, samtidigt märker studenterna att deras valmöjligheter krymper.

Så långt som möjligt har lärarna och övriga anställda försökt skydda studenterna från krisens effekter. Men nu har det gått så pass långt att det inte längre är möjligt.

– Lärarna och annan universitetspersonal är utarbetade, samtidigt märker studenterna att deras valmöjligheter krymper, berättar Jo Grady.

Finansiell injektion till universiteten

Harry Anderson på UUK lyfter ett par positiva förändringar som ägt rum under de senaste månaderna. Strax före jul gick Storbritannien åter med i Erasmussamarbetet. Detta efter flera års bortavaro, som en följd av Brexit. Även om det inte kommer att göra någon skillnad för universitetens finansiella bekymmer så var det en välkommen nyhet i den brittiska universitetsvärlden.

Läs också i Curie: "Vi måste värna vårt utbyte med Storbritannien"

Större betydelse har då kanske, menar Harry Anderson, att Labourregeringen i höstas klubbade igenom att studieavgifterna nu ska höjas i takt med inflationen. Det kommer att ge universiteten en välbehövlig finansiell injektion.

Han tror inte att beslutet kommer att leda till färre ansökningar.

– Förra gången studieavgifterna höjdes, år 2010, fanns det en stor oro för det, men det visade sig att ökningen inte påverkade antalet ansökningar.

Universitetskrisen har nu pågått under flera år, utan att några större ansträngningar att försöka hindra dess framfart. Frågan är om de höjda avgifterna helt enkelt är too little, too late.

– Storbritannien är världsberömt för sin universitetssektor. Men under flera år har landets politik präglats av nedskärningar. Flera efter varandra följande regeringar trodde att de kunde komma undan med mindre finansiering genom att uppmuntra universiteten att generera mer inkomst från internationella studenter. Men man kan inte få en världsledande universitetssektor billigt, avslutar Henry Potts.