”Se mer pluralistiskt på excellens”

Tanken bakom excellenssatsningar är att forskningen gynnas av långsiktighet, konstaterar Tomas Hellström som är professor i innovation, entreprenörskap och kunskapsskapande vid Lunds universitet. Forskare som slipper ansöka om pengar hela tiden kan satsa på mer långsiktiga och riskfyllda projekt och ingå samarbeten som man normalt kanske inte vågat göra.

– En viktig framgångsfaktor är därför att excellensmiljön klarar att skapa det lugn och den frihet pengarna ger utrymme för. Ledarskapet måste ha lite is i magen, inte fortsätta att springa på alla bollar och riskminimera, säger han.

Linnéstöden var en satsning på så kallade excellenscentra, som utlystes av Formas och Vetenskapsrådet 2006 och 2008. Sammanlagt fick 40 centra tioåriga stöd på cirka 50 miljoner kronor var. Centren skapades inom ett brett spektrum av inriktningar, från fysik till samhällsvetenskap och humaniora.

Idén med excellenscentra bygger på antagandet att det finns fördelar med att samla framgångsrika forskare under ett tak, i en gemensam organisation som gör det möjligt att ha täta samarbeten. Men en sådan organisation passar inte alla forskningsområden, konstaterar Tomas Hellström.

– Vissa ämnen gynnas vid satsningar på excellenscenter, där finansiären förväntar sig en tydlig berättelse om forskningsorganiseringen och där man vill se samarbeten över ämnesgränser. Det är lättare att både beskriva och genomföra inom områden där många arbetar på samma forskningsproblem men uppdelat i många underproblem, vilket ofta är fallet inom laboratorievetenskap och naturvetenskap. Inom andra områden är det svårare.

Kan ha en negativ effekt

Det är heller inte säkert att en satsning på excellenscenter verkligen är bra för ett forskningsfält. Det gäller till exempel om fältet är i ett läge där begreppsutveckling och teoretisk förståelse är viktigare än att en stor grupp forskare samlas under ett tak och tar sig an en empirisk fråga.

– Det kan ha en negativ effekt för kunskapsutvecklingen om pengar fördelas på ett sätt som gynnar en viss typ av problemlösning, när fältet som sådant kanske inte behöver den just då. Men idag vet vi inte tillräckligt om hur kunskap utvecklas inom olika forskningsfält – trots att det är helt nödvändigt för att kunna avgöra vad som är ett bra finansieringsinstrument för ett visst fält.

Generellt tycker Tomas Hellström att man måste ta större hänsyn till vetenskapsområdenas olika omständigheter och förutsättningar när excellenssatsningar utformas. Både vid bedömningar av projektansökningar och vid uppföljning och utvärdering.

– Viss forskning görs bäst i stora integrerade miljöer medan annan utförs bäst av individer och mindre grupper som får agera relativt autonomt. De sistnämnda kan också behöva excellenssatsningar, men då måste man bedöma dem enligt de premisser som råder inom det fältet. Det kräver en mer pluralistisk syn på vad excellens är än dagens laboratorieorienterade utgångspunkt.

Låga basanslag och detaljstyrning

En utmaning för satsningarna på excellenscenter har varit att hitta en modell för hur man kan fortsätta att stödja framgångsrika miljöer när finansieringsperioden är över.

– Svenska lärosäten har inte kunnat prioritera det eftersom de har så låga basanslag. Därför har vi inte fått de mervärden man kunde ha fått från satsningen på excellenscenter, säger Merle Jacob.

Enligt henne är problemet med svensk forskningspolitik att varken den som styr eller den som blir styrd är nöjd. Hon menar att felet ligger i att lärosätena drivs i myndighetsform och att staten börjat detaljstyra mer, vilket även drabbade excellenscentren.

– Man satsade på forskningsexcellens, men utvärderade sedan organisationsformen med indikatorer som har med vardaglig styrning att göra. Det borde man ha låtit bli, för det finns ingen forskning som visar att de är avgörande för att uppnå excellent forskning.

Rådsprofessurer gav större frihet

En excellenssatsning som är betydligt mer fri i formen är Vetenskapsrådets rådsprofessurer, som beviljades första gången 2014. Liksom Linnéstödet gäller stödet 50 miljoner kronor under tio år, men ges till enskilda forskare.

Intervjuerna visar att den långsiktiga finansieringen och stora finansieringsvolymen var centrala egenskaper för stödet, precis som för excellenscentra. Men dessutom betydde låga krav på projektplanering och rapportering mycket för kreativitet och utveckling i forskningen.

Merle Jacob ser rådsprofessurerna som en nödvändig åtgärd i det svenska systemet för forskningsfinansiering, där forskare måste söka pengar år efter år.

– Man kan inte finansiera banbrytande forskning med sådana bidragsvillkor; systemet måste ha vissa medel som är långsiktiga och inte hårt styrda. De kan man fördela antingen till universiteten, eller som med rådsprofessurerna – direkt till forskare som visat sig vara elit nog.

Nya idéer kan dyka upp

Vikten av frihet i satsningar på excellent forskning betonar också Kasper Moth-Poulsen, professor i nanomaterialkemi vid Chalmers tekniska högskola. Han har tilldelats flera excellensbidrag, däribland Europeiska forskningsrådets konsolideringsbidrag.

– Jag skrev ansökan och gjorde min grej, sedan var det aldrig någon som hade synpunkter på hur jag utförde forskningen. Och så tycker jag att det ska vara. När det gäller forskning i framkanten kan vissa idéer som man hade från början visa sig svåra att genomföra och nya idéer dyka upp under tidens gång. Man måste kunna flytta lite på sig utan att någon invänder.

De svenska excellenssatsningar han känner till tycker han har varit jättebra. Både bidraget Wallenberg Academy Fellow och Framtidens forskningsledare från Stiftelsen för Strategisk Forskning innehöll utöver själva finansieringen även ledarskapsutbildning, mentorprogram och träffar med forskare i samma karriärsteg.

– Det hade ett stort mervärde, speciellt för mig som inte kommer från Sverige. Det hjälpte mig att skapa ett nationellt nätverk som har varit väldigt värdefullt.

Framgångsfaktorer för excellens

För Kasper Moth-Poulsen innebär excellens att forskningen är av hög kvalitet och ligger i utvecklingens framkant. Den viktigaste faktorn för att gynna excellent forskning är kunskapen hos personerna i forskargruppen, framhåller han.

– Därför är det jätteviktigt att universiteten har en hög kvalitet på utbildning och en stark forskningstradition. I en experimentell verksamhet som min måste också utrustningen och infrastrukturen vara på en hög nivå, annars är det svårt att ligga i framkant.

Excellens inom Kasper Moth-Poulsens forskningsområde kräver att fem till tio personer arbetar tillsammans för att snabbt ta sig fram. Stora stöd är därför den typ av finansiering som skapar bäst förutsättningar för framgångsrik forskning, menar han.

– Det handlar om hur mycket pengar man får, säger Kasper Moth-Poulsen.