Science Sushi bloggar för hundratusentals

Christie Wilcox, doktorand i molekylärbiologi vid universitetet i Hawaii, har nära på tiotusen unika besökare per vecka på sin blogg Science Sushi. Hon får ofta pressmaterial skickat till sig och bjuds in till diverse evenemang och konferenser. Hon får därtill betalt av Discover Magazine, den sajt som ger henne skrivutrymme. Men journalist, det kallar hon sig inte.

– Jag är bara en forskare som gillar att skriva. Jag jagar inte nyheter eller scoop, utan väljer ämnen på magkänsla och engagemang.

Inte heller ser hon sig som opartisk.

– Journalister försöker också skriva utan att ta parti. Det gör inte jag. Tycker jag att en sida i en konflikt är mer trovärdig, då säger jag så rakt ut. Jag har åsikter, det sticker jag inte under stol med.

Ett sätt att nå ut

Det som intresserar Christie Wilcox är forskning i allmänhet, och marint liv i synnerhet. Hon skriver i regel ett till två inlägg per vecka. Ibland krävs timmar av efterforskning. I gengäld är arbetet lärorikt, och hon välkomnar fler in i fältet.

– En blogg är bara ett sätt för att nå ut. Om du som forskare vill se större expertis i rapportering kring ditt forskningsfält får du faktiskt dra ditt strå till stacken. Om inte du skriver, vem ska då göra det?

Christie Wilcox har bloggat i mer än fem år. Hon tycker att det numera är avsevärt lättare att formulera sig även i andra sammanhang, som i ansökningar om anslag. Dessutom har hon har också blivit mer tekniskt kompetent och flink i fråga om programmering och design.

Att inte fler forskare bloggar tror Christe Wilcox framförallt beror på tidsbrist och på stor arbetsbörda.

– Men jag tror också att det beror på att det inte är särskilt meriterande att skriva för allmänheten. Sociala medier och bloggar ses av en del inom akademin som meningslöst tidsfördriv. Något som tar fokus från annat, viktigare arbete. Jag tror och hoppas att det är en uppfattning som är på väg att förändras.

Allt mer meriterande

Christie Wilcox menar också att alternativ metrik kommer spela en allt större roll, i framtiden räcker det helt enkelt inte med att publicera sig i vetenskapliga tidskrifter. Engagemang inom den tredje uppgiften – att sprida information om forskning till en större publik – blir allt mer angeläget och meriterande för akademiker.

– Din blogg blir din plattform. Du kan skriva egna inlägg, länka till rapporter du varit medförfattare i, liksom till din egen forskning. När du söker jobb eller anslag kommer du att bli googlad. Du kan påverka den träffbilden genom att med egna ord beskriva vem du är och vad som engagerar dig.

Vid tidpunkten för intervjun har tevekanalen Discovery just visat Megalodon: the monster shark that lives. I programmet presenteras bevis för att denna förhistoriska hajlika bjässe – runt 18 meter i längd och uppåt 15 ton – fortfarande finns i världshaven.

I verkligheten dog den ut för cirka 1,5 miljoner år sedan. En veritabel storm i sociala medier följde – och Christie Wilcox befinner sig mitt i stormens öga. Hon skrev ett rasande angrepp på Discovery, och inlägget har lästs av närmre 180 000 personer. Det är rekord för bloggen.

– Forskare och sakkunniga på området är helt eniga, det finns inga förhistoriska jättehajar i dagens världshav. Discovery har vilselett sina tittare och det är oförlåtligt.

Värt all möda

Hon drar sig inte för att sticka ut hakan, och tycker det är en fördel att ha tjock hud. För ibland kommer arga påhopp, särskilt drabbar det den som skriver om kontroversiella ämnen. Men, det är det värt.

– Jag vill tro att det jag skriver också har en påverkan. Jag får mejl från läsare från hela världen. Ibland skriver människor att jag inspirerat till att söka till universitetet eller till marinbiologin som fält. Då känns det riktigt bra och värt all möda.