Så vill näringslivet använda ESS

Bygget av den internationella forskningsanläggningen ESS, European Spallation Source, i Lund har pågått sedan 2014. Nu närmar sig slutfasen där anläggningen successivt ska vakna till liv.

I början av 2025 ska den första protonstrålen alstras i acceleratortunneln, året därpå väntas de första neutronerna och 2027 de första vetenskapliga experimenten. 2028 ska anläggningen tas i reguljär drift. ESS blir världens mest kraftfulla neutronkälla och är granne med en annan forskningsinfrastruktur – röntgenkällan MAX IV.

Akademisk forskning kommer att dominera vid ESS men anläggningen ska också upplåta tid för samverkansprojekt mellan industri och akademi samt sälja stråltid till industriella användare.

Branscher som har intresse för ESS är bland annat tillverkningsindustri, energi, läkemedel och elektronik.

Branscher som har intresse för ESS är bland annat tillverkningsindustri, energi, läkemedel och elektronik, förklarar Lars Börjesson som är Sveriges representant i ESS styrelse och professor i materialfysik vid Chalmers tekniska högskola.

– När vi frågar intresserade företag vad de vill använda ESS till får vi väldigt samstämmiga svar. Den pågående omställningen till ett hållbart samhälle gör att företagen behöver ersätta befintliga material och processer. De vill använda ESS för att förstå hur material fungerar på mikronivå för att kunna genomföra dessa förändringar snabbare och effektivare, säger Lars Börjesson.

Ett av dessa företag är Tetra Pak, där Eskil Andreasson är teknisk specialist inom virtuell modellering.

– Tetra Pak använder bland annat röntgenbaserade strålningstekniker i sitt utvecklingsarbete idag, både vid externa forskningsanläggningar som MAX IV i Lund och med egen röntgenutrustning. Som ett komplement till detta tror vi att vi skulle kunna använda ESS:s neutronstrålning i framtiden, säger han.

Kommer forskarna som jobbar på ESS ha utrymme att hjälpa och guida oss?

Själv arbetar Eskil Andreasson med att utveckla simuleringsmodeller som används för att efterlikna företagets olika tillverkningsprocesser. Med realistiska modeller kan företaget utvärdera scenarion och bedriva mycket av sin utveckling av nya tekniska lösningar i datorn.

– Vi modellerar precis allt, varje del av vår tillverknings- och förpackningsproduktion, och använder strålningskällor som MAX IV och i framtiden potentiellt ESS för att modellerna ska bli verklighetstrogna och tillförlitliga.

Två färska exempel där virtuella modeller varit viktiga för företaget är utfasningen av plastsugrör och införandet av den nya sortens skruvkorkar som sitter fast på förpackningen, förklarar Eskil Andreasson. I båda fallen har ny EU-lagstiftning gjort snabb utveckling nödvändig, och bra materialkännedom från olika strålningskällor har gjort att Tetra Pak kunnat utföra mycket av utvecklingsarbetet i datormiljö.

Vad krävs för att det ska bli lätt för er att använda ESS?

– En viktig fråga är vilken typ av samarbete vi kan ha med anläggningen. Kommer forskarna som jobbar på ESS ha utrymme att hjälpa och guida oss, eller ska vi hitta en forskargrupp att samarbeta med om vi vill få in den expertisen utifrån? Jag samarbetar gärna med forskare från akademin och forskningsinstitut, då får vi tillsammans bättre förståelse och kunskap och kan eventuellt på sikt göra experiment i egen regi.

De är fantastiska mötesplatser där vi kan samlas kring gemensamma forskningsfrågor, för ömsesidig nytta.

Ett annat företag som ser stora möjligheter med ESS är AstraZeneca, där Anna Sandström är senior director i Europa för samhällsfrågor inom forskning och utveckling. Särskilt stor potential ser hon för bolagets forskning inom läkemedelsformulering, det vill säga hur aktiv substans blandas med andra ämnen för bästa möjliga slutprodukt.

– Vi har en fördel av att vi redan är vana användare av stora forskningsinfrastrukturer, däribland MAX IV. Vi har medarbetare som förstår hur vi kan dra nytta av ESS och vi ser stora möjligheter inom läkemedelsformulering, som är en viktig del av utvecklingen av nya läkemedel. Röntgenanläggningar som MAX IV kommer också att fortsätta vara viktigt för oss, säger hon.

Anna Sandström menar att forskningsinfrastrukturer som ESS och MAX IV är tacksamma kontaktytor för samarbete mellan industri och akademi.

– De är fantastiska mötesplatser där vi kan samlas kring gemensamma forskningsfrågor, för ömsesidig nytta. Ett bra klimat för forskning i samverkan sänker trösklarna för att få till sådana projekt. Därför är det viktigt med avsatta statliga medel för samverkan, för att skapa incitament.

Många har för lite kännedom för att kunna bilda sig en uppfattning om vad de kan ha ESS till.

Dessutom behövs en dialog mellan ESS och näringslivet, menar hon, dels för att informera företag om anläggningens möjligheter, dels för att inhämta deras synpunkter.

– AstraZeneca är stort och har mycket intern kompetens och goda förutsättningar att ta till sig nya tekniker. Många mindre bolag har inte det, och skulle behöva få upp ögonen för vilken nytta de här anläggningarna kan göra för svensk life science, säger hon.

Lars Börjesson håller med om det.

– Kunskapen om ESS ligger på mycket olika nivå hos svenska företag, även bland dem som skulle kunna ha stor nytta av anläggningen, säger han. Många har för lite kännedom för att kunna bilda sig en uppfattning om vad de kan ha ESS till. Det finns också bolag med mycket god kunskap, men generellt behöver ESS göra sig mer känt i näringslivet. Detta är något ESS arbetar med, bland annat i nätverket ESS High Level Industrial Forum.

Utöver att informera om sin kapacitet kan ESS också behöva göra olika anpassningar för att underlätta för industriella användare, menar Lars Börjesson. Det kan handla om tillgång till användarstöd, standardisering som gör experiment mer användarvänliga eller administrativa regler och rutiner för hur stråltid fördelas.

– Detta är frågor som ESS känner till och kommer att försöka hitta bra lösningar för, säger han.