Så ska FoU-myndigheterna åtgärda sina brister

I Sverige finns – utöver forskningsråd, universitet och högskolor – mer än 80 myndigheter som finansierar eller bedriver forsknings- och utvecklingsverksamhet. År 2019 lade de tillsammans sju miljarder kronor på olika projekt.

– Det rör sig om mycket pengar så man behöver ha processer som säkerställer att arbetet går riktigt till och att pengarna används som de är avsedda för, säger Sara Monaco, som är revisionsdirektör vid Riksrevisionen.

Riksrevisionen gjorde därför för ett par år sedan en stor undersökning av hur myndigheterna arbetar med forskning och utveckling, FoU. De skickade ut enkäter till samtliga 87 myndigheter som till Statistiska centralbyråns angivit att de hade sådan verksamhet. Fem av dessa myndigheter granskades djupare. Resultatet redovisades sedan i en rapport som pekade på flera brister.

FoU-verksamheten fungerar inte effektivt

”Den övergripande slutsatsen är att statens FoU-verksamhet inte fungerar effektivt eftersom vissa förutsättningar för att säkerställa kvalitet och hushållning med statens resurser saknas”, löd det sammanfattade omdömet i rapporten.

– Få av myndigheterna utvärderade hela forsknings- och utvecklingsverksamheten, men flera gjorde uppföljningar av enskilda projekt. Ofta saknades dokumenterade processer för att säkerställa oberoende från jäv i handläggningen. Och det var få myndigheter som gjorde riskanalyser som omfattade FoU-verksamheten, säger Sara Monaco som deltog i arbetet med undersökningen.

Curie är en tidning för dig som jobbar med forskning. Prenumerera här! Länk till annan webbplats.

Syftet med myndigheternas forskning är att öka kunskaperna inom den sektor den verkar i. Och de finns inom en rad områden, från Konkurrensverket, som utlyste 13 miljoner kronor till FoU-projekt om konkurrens, till Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, som är bland de myndigheter som lägger mest på forskning.

FOI lade över 1,2 miljarder på FoU

FOI lade över 1,2 miljarder kronor på egen FoU. Projekten handlar om exempelvis aerodynamik, kemiska vapen eller risk- och sårbarhetsanalyser.

De fem myndigheter som granskades mer ingående valdes ut för att spegla den stora bredden: Energimyndigheten lade exempelvis över 1,3 miljarder, eller 30 procent av det totala anslaget, på FoU 2019.

Försäkringskassan avsatte däremot bara en bråkdel, eller 23 miljoner kronor, av anslagen till detta. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Naturvårdsverket har FoU-utgifter på omkring 100 miljoner vilket utgör mellan 1,4 och 3,4 procent av budgeten.

De fyra myndigheterna utlyser alla pengar till olika projekt. Den femte djupgranskade myndigheten, Brottsförebyggande rådet, bedriver egen FoU och har en stor andel forskning – 30 procent av totalanslaget.

Forskar på statens uppdrag eller eget initiativ

Brottsförebyggande rådet, Brå, satsade 53 miljoner på detta 2019. Myndigheten sorterar under justitiedepartementet och forskningsprojekten görs antingen på uppdrag av dem eller på eget initiativ.

– Vi för en dialog med departementet om vad som behöver undersökas. De är med och formulerar frågorna men inte svaren. De ska bygga på vetenskaplig grund, säger Stina Holmberg, som är forsknings- och utvecklingsråd vid Brå.

För närvarande undersöker myndigheten bland annat – på uppdrag av polisen – om polisen är objektiv när det handlar om vilka personer de ingriper mot, eller om det finns fördomar. I ett annat stort projekt tittar de på om den resursökning polisen har fått har lett till ökad produktivitet. Två delrapporter har redan presenterats.

Brå saknade rutiner för jäv

Riksrevisionen var dock kritisk till delar av Brås arbete med kvalitetssäkring i den granskning som gjordes för två år sedan.

– De hade inte alltid dokumenterade processer för kvalitetssäkring. Det saknades jävsriktlinjer för externa granskare och jävsförhållanden dokumenterades varken för externa granskare eller egen personal. Vi hade dock en bra dialog under granskningens gång och de satte igång arbete med att stärka jävshanteringen, säger Sara Monaco.

Brå har sedan dess tagit fram en policy för att garantera att ingen som är med och handlägger eller avgör ett ärende är jävig. För varje projekt görs en budget. Efter halva projekttiden görs avstämningar för att se att projektet är på rätt väg. Två interna och minst två externa vetenskapliga granskare deltar i arbetet. Dessutom gör jurister som är specialiserade inom det aktuella området en granskning.

– Vi formaliserar mer och mer, säger Stina Holmberg.

Behövs bättre koll på hur pengarna används

En generell kritik från Riksrevisionen handlade om brister i rutinerna för att följa upp hur pengarna används. Det är en brist som noterats också i tidigare granskningar – då av forskningsråden Forte och Formas. Det var också ett av skälen till att Riksrevisionens undersökning genomfördes.

– Myndigheterna kontrollerar alltför sällan underlaget i slutredovisningen, säger Sara Monaco.

Bara ett fåtal myndigheter – som Energimyndigheten – anlitade externa revisorer. Det borde enligt Riksrevisionen göras i högre grad.

– Samtidigt behövs en balans mellan hur mycket resurser som ska läggas på administration när forskningen utgör en liten del av det totala anslaget. Det kan vara resurskrävande att begära in underlag, men det kan ha en uppstyrande effekt om man gör stickprov, säger Sara Monaco.

Naturvårdsverket ska göra stickprovskontroller

Naturvårdsverket är en av de myndigheter som fick kritik för att ha bristande koll på det ekonomiska redovisningsunderlaget. Där planerar man nu att börja begära in underlag, berättar Mats Andersson, som är enhetschef på Naturvårdsverkets forskningsenhet.

– Vi ska bli bättre på att följa upp beviljade medel, men måste hitta en balans mellan administration och risk. Vi ska därför börja med sticksprovkontroller i mindre projekt. I större har vi externa revisorer, säger han.

Naturvårdsverket finansierar forskning om exempelvis förorenade sediment, om våtmarker eller vilken påverkan olika politiska styrmedel som klimatskatt har. De gör utlysningarna på liknande sätt som forskningsråden. Ansökningarna granskas vetenskapligt av externa experter, och dess relevans av sakkunniga handläggare.

– När projekten avslutas får vi in en ekonomisk slutredovisning, plus en slutrapport som granskas av en ny panel. Om den blir godkänd publiceras den i Naturvårdsverkets rapportserie, men forskaren står för slutsatserna.

Naturvårdsverket har efter Riksrevisionens undersökning börjat dokumentera mer. De har haft som kriterium att en granskare av slutrapporten ska vara icke-jävig, men har tidigare inte dokumenterat det. I granskningen av en ansökan har de analyserat risker både vad gäller genomförande och ekonomi, men inte sparat resultatet. Nu ska det dokumenteras så att det kan följas upp.

Dålig samordning av de forskarnde myndigheterna

Frågorna är inte nya för de forskande myndigheterna. Sedan tio år tillbaka är de organiserade i ett nätverk, som jobbar bland annat med hur kvaliteten i FoU-verksamheten ska säkras. Nätverket samordnas av Vetenskapsrådet.

Själva FoU-uppdraget finns i de flesta fall i myndigheternas instruktion eller regleringsbrev. För omkring 30 procent finns det inte angivet. Det behöver enligt Riksrevisionen inte vara ett problem eftersom myndigheterna själva kan avgöra vad de behöver göra för att fullgöra sina uppgifter.

Riksrevisionen granskade även regeringens styrning av myndigheternas FoU-verksamhet.

– Det saknas en samlad bild av statligt finansierad FoU. Det betyder att det kan finnas onödiga överlapp, säger Sara Monaco.

Nu pågår dock en statlig utredning som tittar på bland annat detta. Forskningsfinansieringsutredningen En effektiv organisation för statlig forskningsfinansiering ska redovisas i september i år.

Rapport från Riksrevisionen: Statliga myndigheters FoU-verksamhet – styrning och processer för kvalitet, relevans och hushållning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Läs också i Curie:
Myndigheter i nätverk för forskningens skull (Curie)
Hur ska framtidens forskningsmedel fördelas? (Curie)