Så blir excellenssatsningar framgångsrika

I utformningen av dem är det viktigt att inte dela upp pengarna i för små högar. Det menar Anders Broström, docent i nationalekonomi vid KTH och en av författarna till rapporten Perspektiv på excellenssatsningar, utgiven av Entreprenörskapsforum 2024.

– Varje enskilt anslag måste ha en tillräcklig längd och tyngd för att man ska ha en chans att uppnå excellens. Man bör tillåta mer öppna, visionära projektplaner och ta ganska mycket hänsyn till vad man tror att det här området och personen kan uppnå, snarare än att kräva en komplett plan för vad man ska göra, säger Anders Broström och fortsätter:

– Satsningarna bör trigga nya samarbeten och en förnyad agenda, då har man större chans att nå excellens. Generellt bör man också i högre grad än tidigare använda sig av den forskningsbaserade kunskap som faktiskt finns om vad som har fungerat och inte.

Samtidigt är det viktigt att vara realistisk med vad man faktiskt kan åstadkomma, menar han.

– I grund och botten kan vi inte beställa fram excellens i meningen topprestationer i morgondagens forskningsfronter – vare sig med pengar eller med någon smart förändring av institutioner eller regler. Det vi kan göra är framför allt att sätta tryck på systemet som gör att vi får färre mediokra, eller rent av vetenskapligt haltande, miljöer. När vi höjer den ribban får vi på köpet också en del av det som även den kräsne kallar excellens.

Kan leda till kulturella förändringar

På systemnivå tenderar enskilda insatser att ha ganska kortlivade effekter. Det visar den genomgång Anders Broström och hans kolleger har gjort av tidigare excellensinitiativ. De kan dock skicka signaler som leder till mer varaktiga kulturella förändringar. Ett exempel är införandet av indikatorer kopplade till excellens vid fördelningen av basanslagen.

När vi höjer den ribban får vi på köpet också en del av det som även den kräsne kallar excellens.

– Det gav inte något direkt lyft i excellens, så vitt man vet, men gav en impuls till lärosätena att bedriva ett mer aktivt kvalitetsarbete, säger Anders Broström.

En viktig framgångsfaktor är att det finns mottagare som har ambitioner och förmåga att ta emot excellenssatsningen, menar han. Samtidigt är det en balansgång: i Sverige har miljöstöd och individfinansiering ofta gått till redan etablerade miljöer, vilket inte nödvändigtvis gagnar förnyelse och variation.

I svensk forskningspolitik har excellens använts som ett sätt att motivera nya resurser till forskning, konstaterar Anders Broström. Men något tydligt lyft i landets mätbara forskningskvalitet har inte uppnåtts. Internationellt genomslag och andel högciterade publiceringar – mått som används för att mäta excellens – ligger kvar på ungefär samma nivå som för 20 år sedan.

Uppmärksammade excellenssatsningar i Tyskland

Länder som gjort riktiga lyft i den mätbara forskningskvaliteten har tagit ett mer samlat grepp och har en tydligare idé om hur excellens ska uppnås, följas och finansieras. Det menade Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, i en tidigare artikel i Curie.

Ett land som har genomfört en serie uppmärksammade excellenssatsningar och där utvärderingar nu visar på flera viktiga lärdomar är Tyskland. Här startade år 2006 satsningen ”Exzellenzinitiative”, med syftet att stärka det tyska forskningssystemets kvalitet och internationella ställning genom att koncentrera extra resurser till utvalda universitet.

– Tanken var att alla universitet inte skulle behandlas lika, eftersom bara vissa av dem ansågs ha möjlighet att komma ikapp de ledande universiteten i världen, säger Guido Buenstorf.

Han är professor i ekonomi vid Universitetet i Kassel och ledare för forskningscentret International center for higher education research, som i sin forskning bland annat studerar effekter av det tyska excellensinitiativet.

Resurserna fördelas genom en konkurrensbaserad process där universiteten skickar in ansökningar för att tävla om forskningsmedel. Finansieringen gavs till att börja med på tre nivåer: utvecklingskoncept på universitetsnivå, excellenskluster och doktorandskolor. Ansökningarna om medel granskades av internationellt erkända forskare som inte tillbringat en stor del av sin karriär i Tyskland.

Tanken var att alla universitet inte skulle behandlas lika.

I den första omgången tilldelades utvalda universitet totalt 4,6 miljarder euro extra åren 2006–2017. Det motsvarade ungefär 4 procent av forskningsmedlen till universiteten under perioden.

Att vinna utvecklingskoncept ansågs mest prestigefullt och universiteten som gjorde det uppmärksammades ofta som Tysklands elituniversitet. För att få tävla om finansiering för utvecklingskoncept behövde universitetet först vinna finansiering för minst ett excellenskluster och ett doktorandprogram.

Ökat strategiskt tänkande på universiteten

Initiativet har framgångsrikt bidragit till ett ökat strategiskt tänkande på universiteten, enligt Guido Buensdorf. Det har också ökat samarbetet mellan olika delar av forskningssystemet i Tyskland och gett universiteten en mer internationell utblick. När det gäller kvantitativa effekter på forskningsprestation är resultaten mer blygsamma.

– Det finns vissa positiva effekter, men inget dramatiskt. En nyligen gjord genomgång visar att den internationella konkurrenskraften hos tyska universitet överlag har tenderat att minska – excellensfinansieringen har i princip hjälpt de vinnande universiteten att undvika den relativa tillbakagången, säger Guido Buenstorf.

En negativ bieffekt är den enorma arbetsinsats som går åt för att delta i ansökningsprocesserna. Universiteten bygger upp stödfunktioner för att lättare vinna anslag och forskare lägger mycket tid på att skriva ansökningar och förbereda sig för intervjuer och bedömningar.

Vissa kommer att förlora om man gör en sådan här excellenssatsning.

– Det tar upp mycket forskarkraft och resurser och har nått en nivå som inte längre är rimlig. Just nu pågår en diskussion om hur vi kan komma till rätta med det, till exempel genom att begränsa antalet ansökningar om kluster ett universitet får skicka in, säger Guido Buenstorf.

Excellensinitiativet gav också upphov till nya tävlingar, bland annat för att pengarna för utvecklingskoncept ofta fördelades vidare genom interna utlysningar på universitetet.

Granskningen håller en hög nivå

En viktig orsak till att den tyska excellenssatsningen lyckats så pass bra är att granskningen av ansökningar håller en hög nivå, menar Guido Buenstorf. Det är också viktigt att reglerna är tydliga från början och att alla är villiga att acceptera konsekvenserna.

– Vissa kommer att förlora om man gör en sådan här excellenssatsning, det måste man vara beredd på. Det kan bli, och blev, ojämlikheter över landet och då måste det få vara så, säger han.

På det hela taget fanns den insikten i Tyskland, menar han. Men det har visat sig att universitet som inte fick excellensfinansiering hittade pengar på andra sätt – anmärkningsvärt nog ofta i form av statliga medel. Det gjorde att man inte fick den tydliga differentierande effekt man var ute efter.

Framtida excellenssatsningar bör också tänka på att det kan behövas olika typer av finansieringsmodeller för olika discipliner, konstaterar Guideo Buenstorf – forskningskluster passar inte för alla.

Förordar forskarinitierade satsningar

Jenny Larsson är professor i baltiska språk vid Stockholms universitet och en av ledarna för excellenscentret Center för människans förhistoria. Det grundades 2024 och sammanför forskare inom språk, genetik och arkeologi för att undersöka människans historia. Hon anser att excellenssatsningar kan vara oerhört värdefulla.

– Särskilt när de ger långsiktig finansiering och möjlighet att bygga upp något som inte skulle vara möjligt inom ramarna för vanliga projektbidrag eller inom universitetens egen struktur, som nya tvärvetenskapliga miljöer.

Nyskapande idéer föds sällan i ensamhet.

Hon förordar forskarinitierade satsningar och betonar att långsiktigheten är särskilt viktig för tvärvetenskap, eftersom det är en tidskrävande process att etablera nya samarbeten mellan olika discipliner. Ett problem är dock att många satsningar fokuserar på enskilda toppforskare snarare än på miljöer och kollektiva processer, menar hon.

– Nyskapande idéer föds sällan i ensamhet. Enligt min erfarenhet kommer de bästa idéerna i mellanrummet mellan olika discipliner, när man tvingas tänka på ett helt nytt sätt. Om man vill främja excellens måste vi värdera samarbetet och satsa på kreativa miljöer.

Att centret har en egen fysisk plats där forskarna träffas på neutral mark över disciplingränserna, är en viktig del, konstaterar Jenny Larsson. Att skapa en framgångsrik forskningsmiljö kräver nämligen inte bara pengar, en tydlig gemensam idé och rätt kompetenser – det handlar också om att bygga en öppen och tillåtande kultur; ett klimat där man vågar tänka högt, tänka fel, och tänka tillsammans.

– Det måste finnas tillit och plats för att ställa helt nya frågor, som ingen ännu riktigt kan svara på. Det är i den typen av miljö som verkligt banbrytande forskning har en chans att växa fram, säger Jenny Larsson.

Läs mer:

Rapport: Perspektiv på excellenssatsningar (Entreprenörskapsforum, 2024) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Läs också i Curie:

Hur bra är egentligen Sverige som forskningsnation? (Curie)

Ny satsning på excellens ska fånga upp fler områden (Curie)

”Se mer pluralistiskt på excellens” (Curie)