Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

NYHET

Så använder forskare sociala medier

Curie har frågat tre forskare om hur de ser på sociala medier.

Profilbild på Per Kristensson

Per Kristensson, forskare i psykologi, Karlstads universitet

Hur använder du sociala webben?

Jag använder framför allt Twitter, men även LinkedIn och Facebook. Jag lägger mest kraft på Twitter och där handlar det till 99 procent om jobbet. När jag har kontakt med amerikanska kolleger kan det ske via Facebook eftersom det används mer i USA. På Facebook har jag bestämt mig för att inte bli vän med studenter förrän efter avslutad kurs, men på Twitter har jag hundratals följare, även studenter. Jag började twittra när jag skaffade en Iphone för ett par år sedan, det funkar inte att sitta vid datorn och göra detta. Dessutom bloggar jag på www.forskning.se och skriver krönikor för en dagstidning som är delbara i sociala medier.

Vad får du ut av det?

Jag använder sociala medier för att få inspel till forskningsfrågor, man kan inte komma på alla intressanta problem själv som forskare. Sociala medier ger oss också möjlighet att sprida forskning på nya sätt. Jag tänker på Twitter som en dialog, det ska inte vara envägskommunikation. Jag kan ha diskussioner med studenter, företag, andra forskare och allmänhet. Det här utrymmet fanns inte tidigare, när forskare bara använder vetenskapliga tidskrifter blir det ingen diskussion. Bloggen är också en möjlighet till dialog och den ger inspel från andra håll. Men jag har märkt att folk inte kommenterar direkt på bloggsidan utan väljer att mejla mig istället. Det är synd att man inte törs vara publik där. Det finns också en möjlighet att rekrytera människor eller företag till studier genom Twitter som jag använt någon gång.

Vilka är problemen?

Det är att det tar en hel del tid. Jag får mycket värdefull information via Twitter, men det är från några få personer. Det pågår också jämt, även när man inte är på jobbet. Twitter tar inte semester. I vissa sammanhang värderas man också utifrån hur många följare man har och det kan bli en olycklig press att hela tiden behöva sträva efter att få fler.

Profilbild på Lina Forsell

Lina Forsell, Doktorand, allmänmedicin, Karolinska institutet.

Hur använder du sociala webben?

Jag har använt Facebook och LinkedIn under några år. För något halvår sedan skapade jag ett nätverk för kvinnliga forskare på Facebook.

Vad får du ut av det?

Syftet med nätverket är att knyta ihop forskarstudenter och forskare med olika bakgrund inom medicin. Vi vill utbyta erfarenheter i forskning och undervisning. Jag använder Facebook för att kommunicera med gruppen och sedan arrangerar vi träffar lite då och då. Det är en sluten grupp på Facebook så att bara vi kan ta del av informationen. Men det är inte tänkt som någon hemlig grupp med medlemskort. Tvärtom är målet att den ska växa. Facebook är också ett sätt att sprida kännedom om gruppen, där kan man hitta folk och de kan hitta oss. I LinkedIn har jag kontakt med kolleger jag träffat på konferenser till exempel. Jag har också kollat på jobbannonser som dykt upp där.

Vilka är problemen?

Jag ser få problem med användandet av sociala medier, utan framför allt möjligheter med dessa. Det kan ibland vara svårt att dra gränsen mellan privat och professionellt, något som varje användare måste fundera över.

Profilbild på Jonas Landgren

Jonas Landgren, forskare tillämpad IT, Chalmers tekniska högskola

Hur använder du sociala webben?
Jag började blogga 2005 och har Twitter kopplat till min blogg. När jag lägger upp något på bloggen går det automatiskt ut information på Twitter och omvänt. På Twitter tillåts bara 140 tecken så man får försöka spetsa till det. Ibland innebär det att det blir lite onyanserat, men det är en genre man får lära sig.

Vad får du ut av det?

Ett syfte är att nå ut med forskningsresultat på bloggen. Jag forskar om design av IT för krishantering och en annan agenda är därför att testa nya tankar. Jag får ofta respons och använder besöksstatistiken för att se när jag nått fram med något. En annan sporre för att nå ut är att attrahera nya forskningsmedel till mitt område. Jag ser sociala medier som en kanal för informationsspridning och marknadsföring av vår forskning och det leder till exempel till att jag blir inbjuden till seminarier och får kontakt med rätt personer.

Vilka är problemen?

Att man inte kan vara nyanserad på Twitter gör att risken för feltolkning är ganska stor. Det är svårt att hitta rätt tonläge och att veta hur något faktiskt tas emot. Allt sprids så himla snabbt vilket gör att en felformulering kan få stor betydelse. Men jag är i stort positiv till sociala medier, det är ett värdefullt sätt att nå ut.

Foto: Privat

Läs också i Curie:

Sociala forskare ger ny forskning (Curie)

Relaterat innehåll

Krönika 17 januari 2024

Hur kan man föreställa sig hur något kommer att se ut i framtiden? Annie Lindmark skriver om metoden spekulativ design.

Nyhet 10 januari 2024

Carina Järvenhag

Akademin måste arbeta med forskning på ett både praktiskt och teoretiskt plan. Det menar Helena Hansson som forskar och undervisar om deltagande design vid Göteborgs universitet. D...

Krönika 18 december 2023

När forskare möter journalister handlar mycket om att förstå den andres arbetsvillkor. Bengt Johansson skriver om skillnaderna mellan forskningen och journalistiken.