Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Marmorstatyer med förgyllda delar i en pampig sal i slottsstil

Europeiska universitetet i Sankt Petersburg tvingades lämna sina lokaler i ett vackert palats till följd av en rad anmärkningar på byggnaden. Universitetet har också förlorat sin undervisningslicens. Foto: David Isaksson

NYHET

Ryska myndigheter motarbetar universitet

Den ryska forskningsvärlden är motsägelsefull. En minister får sin undermåliga avhandling godkänd och ett oberoende universitet trakasseras. Samtidigt satsar staten på att få med fem lärosäten bland de 100 högst rankade i världen.

Kortklippt man med tunna glasögonbågar

Ivan Kurilla

Europeiska universitetet i Sankt Petersburg har länge hållit till i ett vackert palats på Gagaringatan, men det är inte där historieprofessorn Ivan Kurilla tar emot. Istället träffas vi i en betydligt enklare byggnad på en tvärgata. Hit har Europeiska universitetet tvingats flytta sedan det blev utkastat från sin ordinarie adress.

– Vi inte vet exakt vad som pågår. Vi ser resultatet av någons handlingar, men vi vet inte skälet till dem, säger Ivan Kurilla när vi går genom korridoren till hans kontor.

Får inte undervisa längre

För ett och ett halvt år sedan fick universitetet besök av inspektörer från Sankt Peterburgs stad. De hade en mängd anmärkningar på byggnaden. I december förra året dök så Rosobrnadzor upp. Det är den myndighet som är ansvarig för högre utbildning i Ryssland. Även de hittade oegentligheter, som att universitetet saknade gym.

Flera ärenden gick till domstol. Universitetet förlorade och tvingades flytta. Dessutom blev det av med sin undervisningslicens.

Det är inte första gången Europeiska universitetet drabbas av klagomål på byggnaden. 2008 stängdes det i sex veckor efter att brandinspektionen haft anmärkningar.

– Den gången visste rektorn vad det handlade om. En professor hade fått bidrag från Europeiska kommissionen för att undervisa om valövervakning. Universitetet bestämde sig för att inte ta emot bidraget och brandinspektionens klagomål försvann.

Vet inte varför

Men när universitetet nu angrips vet Ivan Kurilla och hans kolleger inte varför. I ryska medier florerar tre teorier. Att universitet är för liberalt, att någon vill åt den pampiga byggnaden eller att det handlar om en attack på den före detta finansministern Aleksej Kudrin som sitter i universitetsstyrelsen. Det kan förstås vara så att olika krafter gör gemensam sak mot universitetet.

Att det är ett angrepp är dock Ivan Kurilla övertygad om. Han får stöd av många bedömare, bland annat organisationen Scholars at risk, som arbetar för att främja akademisk frihet runt om i världen.

– När man gör en helhetsbedömning av det som pågår vid Europeiska universitetet så finns det goda skäl att anta att det handlar om trakasserier av en institution som bedriver oberoende forskning, säger Rob Quinn, som är chef på Scholars at risk, på telefon från New York.

Rob Quinn känner inte till någon statistik som beskriver hur vanligt det är att ryska forskare censureras eller trakasseras. Men han menar att det finns risk att ryska universitet, efter två decennier med en viss öppenhet, vänder sig inåt. Dels på grund av politiska beslut, dels på grund av att forskare censurerar sig själva för att kunna fortsätta sitt arbete.

Ivan Kurilla ska iväg till ett seminarium och vi gör en paus i intervjun. Han och några kolleger ska diskutera den andra stora skandalen i den ryska akademiska världen. Kulturminister Vladimir Medinskij har, trots hård kritik mot hans doktorsavhandling från historiker i ryska vetenskapsakademin, fått behålla sin doktorstitel. Ivan Babitskij, en av de historiker som undersökt ministerns avhandling, har kallat den ”ovetenskaplig, och på vissa ställen absurd”.

Satsar på utvalda universitet

Men samtidigt som Rysslands kulturminister, genom kravet att få sin avhandling godkänd, undergräver förtroendet för ryska examina och Europeiska universitetet motarbetas av myndigheter, så pågår i Ryssland en stor satsning på ett antal utvalda universitet.

I en grönmålad korridor på andra våningen på Higher School of Economics i Moskva finns dörren till Ulrika Carlssons kontor. Higher School of Economics är ett av de 21 universitet som ingår i Projekt 5–100, en statlig satsning med målet att fem av världens 100 högst rankade universitet ska vara ryska. (2016-2017 låg Moskvas statliga universitet på 188:e plats på Times Higher Education World University Rankings och var det bäst placerade ryska universitetet).

Kvinna med  mörkt hår i sidobena

Ulrika Carlsson

Ulrika Carlsson är från Sverige. Hon läste grundutbildning i filosofi i Lund och doktorerade sedan i USA på en avhandling om Kierkegaard. Efter att ha disputerat hittade hon ingen postdoktortjänst i landet. Ulrika Carlsson berättar att hon var på väg att överge forskarkarriären när hon såg annonsen om tjänsten i Moskva.

– Det verkade som ett bra jobb. Det var forskningsinriktat och inte mycket undervisning. Jag sökte och fick det, berättar Ulrika Carlsson.

Bättre villkor för utländska forskare

Nu jobbar hon som forskarassistent på Higher School of Economics. Hennes forskning handlar, bland annat, om obesvarad kärlek som ett exempel på lidande vi åsamkar varandra, utan att det för den skull är moraliskt klandervärt. Enligt Ulrika Carlsson är hennes tjänst särskilt ämnad för dem som disputerat utomlands.

– Jag tillhör den filosofiska institutionen. Vi är åtta utländska kolleger som alla har doktorsgrad från något annat land än Ryssland. Det är kriteriet för att man ska få det här jobbet. Vi har högre lön och mindre undervisning än våra ryska kolleger. Det är meningen att vi mest ska ägna oss åt forskning.

Skälet till att universitetet anställt utländska forskare är att de redan publicerat sig i internationellt ansedda tidskrifter och att de förväntas fortsätta göra så i högre grad än sina ryska kolleger.

– Jag har varit här i ett och halvt år och inte undervisat alls. Nu i januari ska jag börja undervisa, men hittills har jag haft mycket tid till forskning. Relationen till min chef är vänskaplig och ingen står och kollar över axeln vad jag gör.

Ryssland är ett auktoritärt land och yttrandefriheten är mer begränsad än i Europa och USA. Hur är det att undervisa i ett sådant land?

– Folk har frågat mig det. Ingen här har sagt att det finns saker jag inte får säga inför mina studenter. Jag tror att man får pröva sig fram. Min gissning är att det finns saker som man, särskilt som utlänning, inte får säga i vissa sammanhang. Men det handlar också om vem som kan ta illa upp. Vem skulle skvallra? När det blir skandal är det ofta för att någon kan tjäna på det.

Kan du säga vad du vill i din forskning?

– Ja. Min känsla är att jag kan skriva vad jag vill. Men jag har inte testat gränserna. Jag vet inte om jag någonsin velat säga någonting som skulle kunna vara kontroversiellt här.

Även i andra länder

Det verkar motsägelsefullt att den ryska staten undergräver förtroendet för vissa institutioner, samtidigt som man satsar på andra. Rob Quinn på organisationen Scholars at risk menar att man kan se det här fenomenet inte bara i Ryssland, utan också i andra länder. Han nämner Kina som ett exempel.

– Ryssland vet att de behöver universitet av högsta kvalitet för att vara en konkurrenskraftig och ledande nation. Men vår organisation menar att länder som begränsar den akademiska friheten kommer att misslyckas med att få in institutioner på listan över de 100 bästa universiteten.

Rob Quinn säger samtidigt att internationellt utbyte är någonting bra.

– Det är klart att internationella forskare ska jobba i Ryssland. Men det är viktigt att vi inte överger våra värderingar när vi gör det.

Oklar framtid

För Europeiska universitetet är framtiden högst oklar. Sedan det blev av med sin undervisningslicens har universitetet inte längre några studenter. En ny ansökan har lämnats in, men just nu sysslar de bara med forskning.

Europeiska universitetet är privat och finansieras genom donationer. Gåvorna har ofta som villkor att lärosätet ska syssla med undervisning. Utan studenter blir det kanske inga nya pengar.

–Ekonomiskt kan vi överleva i ett, kanske till och med två år till. Än så länge har ingen av professorerna slutat, men om vi inte får tillbaka vår undervisningslicens under 2018, så kommer många som jobbar här att börja leta efter andra möjligheter, säger Ivan Kurilla.

Läs mer i Curie:

Fördrivna universitet i Ukraina (Curie)

Så mycket forskar man i Ryssland

Antal forskare: 370 379 (2016)

Universitet och högre lärosäten: 818

Andel av BNP som går till forskning: 1,1 procent
Av dessa medel kommer 68 procent från staten, 28 procent från näringslivet, 2,7 procent från utländska källor och återstoden från olika källor i Ryssland.

Källa: Rapporten Nauka. Technologii. Inovatsii: 2017 från Higher School of Economics.

Relaterat innehåll

Debatt 21 februari 2024

Jonas Fransson, Uppsala universitet

Det går inte att styra forskningen så att den blir excellent och banbrytande. Om vi verkligen vill satsa på långsiktighet och nytänkande måste akademin och forskarna få tillbaka fö...

Nyhet 20 februari 2024

David Isaksson

Rädsla för att försätta ryska forskare i fara, en återkomst för kremlologin och ett ökat intresse för andra länder som ingick i det forna Sovjetunionen. Så har forskningen om Ryssl...

Debatt 31 januari 2024

Sveriges unga akademi

Svag forskarrepresentation och en olycklig åtskillnad mellan forskning av hög kvalitet och forskning som tar sig an samhällets behov. Sveriges unga akademi är kritisk till huvudför...