”Resutatet av PISA-studien är en tankeställare”

– Visserligen är resultaten allvarliga, men ibland skulle man vilja påminna om att PISA faktiskt bara är ett sätt att mäta. Debatten skulle vinna mycket på att man satte sig in i vad olika mätningar innebär, säger Peter Nyström, föreståndare för Nationellt centrum för matematikutbildning (NCM) med lång erfarenhet av arbete med internationella komparativa studier.

Till att börja med kan man konstatera att PISA framför allt mäter förändring, trender, konstaterar Peter Nyström. Majoriteten av frågorna är dessutom hemliga för att kunna återanvändas vid nästa provtillfälle. Därmed är också svaren hemliga. Vill man till exempel veta vad en generation elever lärt sig i förhållande till den aktuella läroplanen bör man hellre titta på de nationella proven.

När man jämför PISA-resultat är det också viktigt att tänka på vilket år det gäller. PISA har fokus på tre ämnen: matematik, naturvetenskap och läsning. Men bara ett av dessa är huvudämne vid varje given mätning. 2012 års PISA-studie hade exempelvis matematik som huvudämne, och kan alltså bäst jämföras med resultaten från 2003 års mätning.

Vill mäta effektivitet i olika utbildningssystem

Men det som framförallt utmärker PISA är önskan att fånga in ett bredare kunskapsbegrepp. Bakgrunden är att OECD-länderna under 1990-talet började efterfråga ett kvalitetsmått på effektiviteten i de olika utbildningssystemen. Först och främst ville man ta reda på hur väl förberedda femtonåringarna var att möta världen utanför skolan, alltså att tillämpa kunskap.

– PISA:s mål är att frågorna ska utgå från en autentisk situation, förankrad i elevernas verklighet, säger Magnus Oskarsson, fil. dr i naturvetenskapernas didaktik och projektledare för den svenska delen av PISA, samt ansvarig för den naturvetenskapliga delen i TIMSS (se faktaruta).

Magnus Oskarsson beskriver hur varje fråga placeras i en matris med flera axlar. En axel mäter om eleven har kunskap, kan tillämpa den och förstår metoden, en annan om eleven förstår kontexten och kan se frågeställningen i ett globalt och samhälleligt perspektiv.

Det innebär att många är inblandade i att skapa och testa frågorna. Det innebär också att man behöver hålla uppsikt på förändringar i samhället. Redan i 2015 års studie räknar man med att provet är helt digitaliserat, och diskuterar dessutom att testa förmågor inom collaborative solving, det vill säga ett grupparbete på nätet där varje femtonåring samarbetar med ett antal virtuella femtonåringar för att lösa ett problem.

Säger inget om hur vi kan förbättra oss

En möjlig förklaring till att PISA hamnar så mycket i fokus kan vara just strävan efter aktualitet. Men Magnus Oskarsson ser också ett specifikt svenskt mönster.

– Just nu ska vi mäta och väga allting, PISA passar som hand i handske på den svenska tidsandan.

Men både Magnus Oskarsson och Peter Nyström varnar för de förenklingar som uppstår. Peter Nyström nämner den beskrivning media förmedlat av en dramatisk nedgång de senaste tre åren. Om man istället utgår från den sammanlagda informationen från de olika studierna ser man att det snarare handlar om att utvecklingen planat ut under samma tid.

Han är också noga med att understryka att PISA kan ge oss ett mått på hur de svenska skolresultaten förändrats, men inte säga något om hur vi kan förbättra oss.

– Om man däremot lägger ihop informationen från de olika provens enkäter och kopplar det till aktuell forskning ger det en bra grund för att hitta lösningar, säger Peter Nyström.

Matematik ägnas exceptionellt lite tid

Till exempel visar både TIMSS och PISA att svenska elever lägger exceptionellt lite tid på matematik. Aktuell forskning visar dessutom att svenska matematiklektioner ofta ägnas åt mycket annat än matematiklärande, vilket förstärks av resultaten från PISA när det gäller sena ankomster och frånvaro.

– Utifrån den kunskapen kan vi skapa hypoteser om varför vi får de resultat vi får, vilket i sin tur ger en startpunkt för att börja pröva lösningar.

Både Peter Nyström och Magnus Oskarsson tycker att det är viktigt att ta resultaten på allvar och att man egentligen borde ha gjort det redan när undersökningarna började visa den nedåtgående trenden. Men de varnar också för att oreflekterade och ibland okunniga diskussioner om resultaten gör att man överdriver situationen och missar de möjligheter som finns.

Båda pekar på hur Tyskland fick sin PISA-chock redan 2000, och har vänt den till dagens positiva utveckling. Norge följde Sveriges negativa resultat på 1990-talet, men lyckades bryta mönstret redan 2003. Magnus Oskarsson talar om en ”förlamande domedagsstämning” och Peter Nyström är inne på samma spår.

– Resultatet är en tankeställare, nu behövs ödmjukhet och nyfikenhet. Hur kan barnen i Sydostasien lära sig så mycket mer än de svenska barnen? För en sak är säker, potentialen finns.

Läs mer:

Programme for International Student Assesment (PISA) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Läs också i Curie:

Krönika: Vem anpassas undervisningen efter? (Curie)