Problemen som möter utländska doktorander

Reza Salim kom till Sverige från Bangladesh. Den skandinaviska kulturen var ett av skälen till att valet föll på Sverige.

– Min familj är muslimer, medan jag är ateist. Jag visste att det är ganska liberalt i Sverige och att många är ateister. Mitt Mecka var Skandinavien, säger Reza Salim.

Ändå överraskades han av mötet med arbetsmiljön vid ett svenskt universitet.

– Det var väldigt avslappnat och inte så hierarkiskt. Det fanns en chef, men chefen styrde inte hela tiden. Och du behövde inte kalla din chef ”sir” eller ”professor”. Det chockerade mig lite.

Men för egen del ser han positivt på kulturskillnaderna.

– Personligen är jag ganska självständig och här kunde jag göra på mitt sätt. Kulturskillnaderna hjälpte mig faktiskt, säger Reza Salim som nyligen disputerade och idag arbetar som forskare vid avdelningen för elektronikkonstruktion på Mittuniversitetet i Sundsvall.

Konflikter mellan handledare och doktorand

Under sin doktorandtid har han dock ofta sett motsatsen i sitt fackliga arbete som vice ordförande för Sulfs doktorandförening (SDF). Många konflikter mellan handledare och doktorand kan stamma ur ett missförstånd som beror på kulturskillnader.

– Handledaren har kanske gett riktlinjer för arbetet och tror att det flyter på, medan doktoranden väntar på mer detaljerade instruktioner och tiden går. Ofta löser sig den här typen av problem med tiden, men i andra fall riskerar arbetsplatsen att bli bitter, det blir inte roligt och människor känner sig utanför.

SDF har det senaste året fokuserat särskilt på utsatta grupper, som internationella doktorander. På initiativ av Reza Salim planerar föreningen att ta fram ett start-kit med information för att underlätta när doktoranderna kommer till Sverige.

Undersökt kulturskillnader

Stefanie Mallow, masterstudent i kulturantropologi vid Uppsala universitet, har undersökt hur icke-västerländska doktorander i Uppsala ser på livet i Sverige. Det visade sig att doktoranderna inte hade så stora problem med kulturskillnaderna som hon väntat sig.

– Alla sade att: ”jag klarar mig” eller ”jag kan hantera det”. Självklart fanns det saker i kulturmötet som var svårt för dem, men det var inte deras huvudsakliga bekymmer, säger Stefanie Mallow.

Däremot såg handledare och annan personal vid universitetet större svårigheter med kulturskillnaderna.

– Många var väldigt oroade och undrade varför doktoranderna är rädda för dem, varför de inte ställde frågor och om de förstått vad de ska göra.

Fördubbling av utländska doktorander

Enligt statistik från Universitetskanslersämbetet har antalet utländska doktorander vid svenska universitet och högskolor nästan fördubblats de senaste tio åren. Läsåret 2014/15 fanns drygt 7 000 utländska doktorander vid svenska lärosäten.

Monika Appel, doktorandombudsman vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala, har märkt att allt fler internationella doktorander söker kontakt med henne.

– Jag har sett en successiv ökning, vilket ligger i linje med att allt fler internationella doktorander kommer till SLU.

Ofta söker de kontakt av samma skäl som de svenska, men hon ser fyra områden där de utländska doktoranderna sticker ut. Det handlar om svårigheter i kontakter med svenska myndigheter, behov av språkstöd, frågor kring stipendieformen som finansieringskälla – och ensamhet.

– En del av dem som kommer hit känner inte någon. De upplever att de inte får kontakt och inte kommer in i samhället. Det kan finnas språkbarriärer och pratas svenska vid fikabordet på institutionen.

Introduktionsveckor, språkverkstäder och välkomstfoldrar är några sätt att möta svårigheterna. Moment om mångfaldsfrågor på forskarhandledarkurser är ett annat.

Olika studiekulturer

Johan Wickström är pedagogisk utvecklare vid enheten för universitetspedagogik vid Uppsala universitet och utbildar forskarhandledare om hur attityder och åsikter kopplade till olika studiekulturer kan påverka handledarprocessen.

– Vi talar ofta om att det finns olika studiekulturer inom den internationella akademiska världen. Det kan handla om olika syn på hur man visar sin kunskap och på kunskapsauktoriteter. Det som är intressant är skillnader och likheter när studiekulturer möts.

Från kursdeltagarna får han ibland höra skrämmande berättelser.

– Det är allt från trakasserier till diskriminering.

Ofta kommer frågan om att lyssna på återkoppling upp på kurserna.

– Vissa doktorander kommer från miljöer där de inte gärna ifrågasätter handledarnas råd. En del handledare upplever att det är knepigt när det bara blir en envägskommunikation. Det gäller att stimulera doktoranderna att reflektera och ha ett tillåtande diskussionsklimat.

Stor skillnad i medvetenhet

Medvetenheten och intresset för mångfaldsfrågor bland handledarna varierar stort.

– En del forskare arbetar själva med den här typen av frågor och är väl medvetna, medan andra inte reflekterat alls över det här tidigare. Vissa tycker att det är väldigt viktiga frågor, medan andra tycker att ”nej, det här är bara politiskt korrekt”, säger Johan Wickström.

Johan Wickström betonar att det inte är någon exakt vetenskap.

– Men jag hoppas att vi väcker en medvetenhet om mångfaldsfrågor bland handledarna.

Läs också i Curie: Ge språkfrågor mer plats i forskarutbildningen