Populärt att satsa på unga

Det senaste året har flera forskningsfinansiärer presenterat särskilda stöd för unga forskare, däribland Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Fas.Vetenskapsrådet slutade stödja unga forskare via anställningar som en följd av lärosätenas utökade självständighet och ansvar för anställningar, förklarar Sven Stafström, huvudsekreterare för naturvetenskap och teknikvetenskap.

– Därför var vi tvungna att hitta andra vägar att ge det här stödet. Vi vet att unga forskare har svårt att konkurrera med äldre i våra utlysningar, eftersom de av naturliga skäl inte har lika mycket meritering.

Öronmärka en tredjedel

Nu har Vetenskapsrådet beslutat att öronmärka en tredjedel av projektstödet från varje ämnesråd till unga forskare (inklusive postdok), vilket är ungefär i nivå med tidigare. Hur detta administreras skiljer sig åt mellan de olika ämnesråden. Inom medicin och hälsa samt naturvetenskap och teknikvetenskap utlyses stödet som ett särskilt projektbidrag för unga forskare.

– Vi har haft två utlysningar för unga forskare inom natur och teknik hittills, säger Sven Stafström. Vid den första utlysningen 2011 beviljade vi ett hundratal av totalt 700 ansökningar. I årets omgång kom det in ungefär lika många ansökningar.

Vid ansökningstillfället förbinder sig arbetsgivaren att, om ansökan beviljas, anställa personen och tillhandahålla nödvändiga resurser för projektet.

– Intresset har varit stort från alla håll; vi ser inga tecken på att universiteten är ovilliga att göra dessa åtaganden.

Stort intresse

Göran Sandberg, verkställande ledamot i Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, vittnar om ett stort intresse från universiteten också för stiftelsens nya karriärprogram Wallenberg Academy Fellows, där universiteten ska nominera unga forskare för det minst femåriga stödet.

– Vår tanke är att programmet ska bli en katalysator i universitetens arbete med att identifiera de mest lovande forskarna, säger han. Bara några av kandidaterna kan ju i slutändan få finansiering från oss – förhoppningsvis tar universiteten själva hand om finansieringen för de andra nominerade, eftersom de identifierats som särskilt värda att satsa på.

Oroad för återväxten

Anledningen till karriärprogrammet är att stiftelsen är oroad för återväxten i den svenska forskningen, förklarar han. Tjänstestrukturen saknar tydliga karriärvägar och universiteten har inte tagit tillräckligt ansvar för sin nyrekrytering. Dessutom har stora summor i plötsliga strategiska satsningar ytterligare försvårat för universiteten att agera långsiktigt i sin rekrytering, menar Sandberg.

För den enskilde är karriärsystemet svårförutsebart, och det är ofta annat än dugligheten som avgör möjligheten att gå vidare från ett karriärsteg till nästa. Men det nya karriärprogrammet från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse gör inte anspråk på att vara lösningen på problemet, poängterar han.

– För oss är det en enorm satsning, men sett till universitetens totala rekryteringsbehov är det bara en droppe i havet, säger han. Majoriteten av pengarna i systemet finns inte hos finansiärer som Vetenskapsrådet eller Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse utan i universitetens fakultetsbidrag, och det avgörande är därför hur universiteten själva hanterar frågan om rekrytering och karriärvägar för unga forskare.

Eftersom de flesta verkar vara överens om dagens problem är han trots allt optimist.

– Internationellt finns ju bra modeller att ta efter – som det amerikanska tenure track-systemet.

Svänger pendeln tillbaka?

Finns det en risk med alla satsningar på unga forskare, att man når en punkt där de äldre i akademin blir styvmoderligt behandlade? Kommer pendeln rentav svänga tillbaka och finansiärer om några år se behov av att utlysa riktade bidrag till seniora forskare? Frågan går till Sven Stafström på Vetenskapsrådet.

– Nej, det tror jag inte, svarar han. Vi har gjort vårt stöd till unga forskare tydligare, men andelen av våra pengar som går till de seniora har faktiskt inte minskat, annat än marginellt. Det finns dock ett ålderspann på 8-12 år efter disputation, de yngsta av de äldre så att säga, som kanske har det lite svårare än andra idag.

– De är för gamla för att få stöd riktat till unga forskare, men är samtidigt lite för unga för att fullt ut kunna hävda sig i konkurrensen med äldre kolleger. Det syns i statistiken i form av lite lägre beviljandegrad. Det var mot detta åldersspann som våra rådsforskaranställningar var inriktade. Vi undersöker nu andra möjligheter att stödja just denna grupp.

Läs mer i Curie om unga forskare:

Satsningarna löser inte grundproblemet (Curie)

Meriteringstjänst kommer tillbaka (Curie)