Nu ska forskare lösa samhällsproblemen

Det går att peka ut en tydlig startpunkt för när EU:s inriktning mot mer integrerad forskning inleddes, menar Dan Andrée, kontorschef på Vinnova i Bryssel, samt ämnessakkunnig vid utbildningsdepartementet. Det var i Lund, under Sveriges ordförandeskap 2009. Där undertecknades den så kallade Lunddeklarationen.

– Det är nog först i efterhand, när vi sett hur mycket kommissionen och andra refererar till Lundkonferensen, som vi har förstått att det var där det började, säger Dan Andrée.

Önskade resultat står i fokus för utlysningarna

EU:s åttonde ramprogram för forskning och innovation, Horisont 2020, inleddes 2014 och innebär en orientering mot mer integrerad forskning, berättar Andrée. Jämfört med tidigare ramprogram är Horisont 2020 mindre detaljreglerande när det gäller vilken forskning som har möjlighet att söka pengar. Istället är de önskade resultaten den gemensamma nämnaren för en utlysning. Dessa krav kan vara desto tydligare.

– Det kan handla om att forskningsprojektet ska leda till minskade utsläpp på ett visst antal procent, säger Dan Andrée.

Alltså: inte skapa ny kunskap som på sikt kan leda till dessa besparingar, utan direkt, inom ramen för projektet, faktiskt åstadkomma dessa besparingar. Sådana villkor innebär i praktiken ett krav på att aktörer utanför akademin – till exempel en kommun eller ett energibolag – involveras i projektet.

Ramprogrammet är ett politiskt instrument

För forskarna är det inte helt lätt att ta till sig de nya kriterierna, konstaterar Andrée. I en analys av svenska ansökningar till ramprogrammets utlysningar framgick att det framför allt är den nytillkomna biten, att kunna göra troligt att projektet kommer att få direkta effekter, som svenska forskare har problem med. Det är där de förlorar mest poäng i bedömningen.

– Det gäller även andra länder – svenska forskare är inte sämre än andra, säger Andrée. Men just därför finns mycket forskningspengar att vinna för den som lär sig detta. Man bör förstå att ramprogrammet inte är ett vanligt forskningsprogram utan ett politiskt instrument.

Tanken om att integrera och kraftsamla återkommer även i diskussionen om EU-ländernas nationella forskningsfinansiering, tillägger Dan Andrée. Europas fragmenterade forskningsfinansiering leder till mycket överlappande forskning. Bättre integrerade forskningsprogram är därför också en väg mot större samhällsnytta av forskningen.

Tvärvetenskap och trepartssamarbete

Tankarna om integrerad forskning fanns dock långt före Lunddeklarationen, konstaterar idéhistorikern Sverker Sörlin, professor vid KTH, som intresserat sig för just forskningens egen historia. Det är lätt att se begreppets släktskap inte bara med tvärvetenskap utan också med den omkring år 2000 mycket omtalade innovationsmodellen triple helix (som betonade vikten av trepartssamarbete mellan stat, näringsliv och akademi).

Termerna har växlat, men diskussionen har ofta handlat om ungefär samma sak: att forskningens interna organisation inte passar för de problem i samhället som man vill att den ska bidra till att lösa eller belysa.

Så då är begreppet integrerad forskning mest en ompaketering?

– Ja, fast ompaketering ska man inte förakta! Hur en idé är paketerad har stor betydelse för vilket genomslag den kan få. Jag tror att det nya begreppet innebär en möjlighet för de här tankarna att komma förbi sådant som tidigare varit hinder, säger Sverker Sörlin.

Han exemplifierar med debatten om tvärvetenskap som ofta fastnat i en upplevd konflikt mellan disciplinär och disciplinöverskridande forskning, som om det vore en fråga om antingen eller.

– Genom att istället prata om integrerad forskning – eller ännu hellre integrativ forskning, vilket tydligare signalerar processen – slipper man att hamna i den diskussionen. Det blir mer tydligt att det är både och, att disciplinerna inte ifrågasätts.

Ropen på mer forskning ökar

Sverker Sörlin tycker att den intressanta frågan är vad idén om integrativ forskning säger om dagens forskarvärld. Att samhället på bred front, inte bara militären, vänder sig till forskningen med sina svåraste frågor och väntar sig lösningar är ett relativt nytt fenomen, poängterar han.

I 1990-talets lågkonjunktur slog de nationalekonomiska modeller igenom som betonar sambandet mellan forskning och global konkurrenskraft. Med dessa modeller följde en större betoning av forskningens impact i samhället än tidigare, och en föreställning om att vår framtid hänger på forskningens framgångar.

– Ropen på mer forskning tycks bara öka. Det har gått så långt att det idag är svårt att göra något utan att hänvisa till forskning. I grunden är det ett erkännande av att kunskap är ett element i lösningen av problem, och förstås positivt – men inte bara. Ibland är det förledande, för forskningen kan inte svara på allt – särskilt inte frågor som är mer kopplade till värderingar än kunskap.

Ibland kan ropen på forskning också bli ett sätt förhala eller avleda, tillägger Sörlin. Förr kunde politiker tillsätta en utredning för att skjuta en fråga på framtiden; nu kan de efterlysa mer forskning.

Humaniora visar samhällsrelevans

En annan förklaring till att idén om integrerad forskning fått sådant genomslag är att den skapar nytt utrymme för humaniora att visa på sin samhällsrelevans, menar han.

– Humanisterna har upptäckt att också de har en roll att spela i lösningen av de stora samhällsutmaningarna. Det har förstås en del tänkt även tidigare, men nu finns språket för att uttrycka det.

Begreppets inflytande märks på både forskningsfinansiärer och i det vetenskapliga tidskriftsutbudet. Fler utlysningar av forskningsmedel har en integrativ prägel, och nya tidskrifter kan heta sådant som The Anthropocene Review eller Resilience.

– Antropocen och resiliens är inte discipliner utan snarare nyckelbegrepp i integrativa fält. Jämför med äldre tidskrifter som heter sådant som Molecular Biology – en tydlig disciplinangivelse, även om också det var tvärvetenskapligt i början!

Även forskarutbildningarna har fått en mer integrativ karaktär än tidigare, konstaterar han. Eftersom idéerna om integrerad forskning märks i så många olika delar av forskarvärlden finns det skäl att tro att begreppet har framtiden för sig, menar Sörlin.

– Men vi kan nog efter hand vänta oss en mer aktiv diskussion om hur, framför allt om att integrera forskningen med samhällsintressen.

Läs också i Curie:

Förenad forskarkraft gör nörden nyttig (Curie)