Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Leif Hallberg på operascen med robot i bakgrunden.

Leif Handberg är föreståndare för Reaktorhallen vid KTH och initiativtagare till operan. Foto: Magnus Glans

NYHET

Nobelpristagarens framtidssaga blev opera på KTH

KTH sätter för första gången upp en opera i sin reaktorhall. Den bygger på boken Sagan om den stora datamaskinen, skriven av Hannes Alfvén.

– Vi vill hylla KTH:s första Nobelpristagare som redan 1966 beskrev det komplicerade förhållandet mellan människa och dator, säger Leif Handberg, föreståndare för Reaktorhallen

Den nya operan hade premiär den 1 december. Egentligen skulle den ha satts upp 2020 i samband med 50-årsjubileet av Nobelpriset till Alfvén, men pandemin kom emellan.

– Det fanns dock planer på att göra opera av Sagan om den stora datamaskinen redan 1968, men det blev aldrig verklighet då kompositören Karl-Birger Blomdahl (som också satte upp Aniara) gick bort. Sedan föll boken mer eller mindre i glömska, förutom i vissa kretsar i Silicon Valley där den blev något av en kult, säger Leif Handberg som är universitetslektor och föreståndare för Reaktorhallen.

Nu sätter KTH upp The Tale of the Great Computing Machine med Carl och Åsa Unander-Scharin som konstnärliga ledare och med Vadstena–Akademien som stöd i produktionen.

– Carl och Åsa har tidigare haft en utställning i reaktorhallen som utforskar samspelet mellan människor och maskiner. Därför kändes det naturligt att vända sig till dem. De är också både forskare och konstnärer. Carl är professor på Karlstads universitet och operasångare medan Åsa är dansare, koreograf och professor vid Luleå tekniska universitet, säger Leif Handberg.

Reaktorhall blev experimentell scen

Reaktorhallen var ursprungligen platsen för Sveriges första kärnreaktor, forskningsreaktorn R1, men används nu som KTH:s experimentella scen. Här har tidigare varit utställningar, teater och musikföreställningar. Att det nu blir en opera är Leif Handbergs förtjänst.

– Jag brinner för att visa upp KTH på nya sätt. Vi vill vara en spelare inom kultur och jag är övertygad om att det gör vårt campus mer livfullt. Det bidrar också till nya möten, som den här operan. En del av publiken kommer för att det är opera medan en grupp kommer för att det sker just i reaktorhallen, säger han.

Jag brinner för att visa upp KTH på nya sätt. Vi vill vara en spelare inom kultur och jag är övertygad om att det gör vårt campus mer livfullt.

Att vara i en reaktorhall innebär speciella utmaningar, konstaterar Leif Handberg.

– Men sångarna tycker att akustiken ger en fin efterklang. För oss på KTH är det här också ett pilotprojekt för att vi ska lära oss mer. Vi har fler konstnärliga ambitioner för framtiden.

Interaktiv teknik i operan

Operan bygger på Hannes Alfvéns bok Sagan om den stora datamaskinen. Det är hans enda skönlitterära verk och var från början tänkt som en saga för hans barnbarn.

– Boken är fortfarande aktuell och kan läsas med stor behållning. Alfvén gör väldigt träffsäkra iakttagelser som är relevanta för vår tid. Han beskriver till exempel både iPhones och videosamtal även om han inte benämner dem så, säger Leif Handberg.

Porträttbild av Åsa Unander-Scharin.

Åsa Unander-Scharin. Foto: Håkan Lundgren

Interaktiv teknik är också en viktig del av operan. Förutom dansare, musiker och sångare innehåller föreställningen även två robotar och specialdesignade musikaliska system som bygger på algoritmer. Den gamla orgeln från Skandiabiografen har också en viktig roll för handlingen, berättar den konstnärliga ledaren Åsa Unander-Scharin.

– Historien bygger på en berättarröst, Computa, som finns överallt och ingenstans. Det är en ganska lynnig berättare som bland annat döljer sig i orgeln. Den styrs på olika sätt, bland annat av en dansare som genom sina rörelser får orgeln att spela. Den kan också härma sångarna och svarar på sitt eget oförutsägbara sätt, säger hon.

Fått skriva in mänskliga roller

Computa gestaltas av hovsångaren Anna Larsson som en förinspelad röst. I boken finns inga mänskliga roller, utan dem har Åsa och Carl Unander Scharin fått skriva in i librettot. De är även kompositör, koreograf, regissör och scenograf.

Computa finns också i de två robotarna King och Queen som är med i slutscenen. Queen spelar då på ett annat interaktivt musiksystem, Vocal Chorder. Det är långa linor som sträcker sig ända upp i taket i scenrummet och spelar olika ljud och toner när man drar i dem.

– I början spelar dansarna på Vocal Chorder, men mot slutet när Computa har tröttnat på människorna och deras ofullkomlighet får Queen spela istället.

Åsa Unander-Scharin berättar att de började arbeta med tekniken och den musikaliska infrastrukturen för omkring 18 månader sedan. Hon har gjort koreografin genom att dra robotarmarna i olika positioner. Sedan har KTH-studenten Elsa Benzinger programmerat rörelsedata i programvaran till de två robotarna, som är utlånade från ABB.

Alla föreställningar utsålda

Först när de tekniska systemen var på plats startade repetitionerna med musiker och dansare, och två veckor före premiären var också orkestern på plats,

– Utmaningen med den här föreställningen är att få alla teknologier, människor och musik att smälta samman till en helhet. Men det är vid problemlösning som idéerna föds. Det är framför allt människan som vi sätter i centrum. I boken kommer maskinerna fram till att människan är överflödig, men här samarbetar vi med fantastiska scenkonstnärer. Det kan trots allt AI-systemen inte tävla med!

De 17 föreställningarna i december är alla utsålda. Reaktorhallen har endast plats för 100 åskådare. Åsa Unander Scharin hoppas att operan ska väcka frågor och funderingar om framtiden.

–Det är en underhållande historia om vad som händer när vi fastnar i olika system som vi själva har skapat, till exempel när en algoritm vägrar förstå och gör något helt annat än det man bad den om. Boken innehåller torr humor och absurda situationer som vi försöker lyfta fram i operan. Vi vill inte att den ska vara en dystopi, säger hon.

Alfvén skrev Sagan om den stora datamaskinen

Hannes Alfvén var fysiker och professor vid KTH.

Han är mest känd för att ha grundat och utvecklat begreppet magnetohydrodynamik, vilket är vetenskapen om hur elektriskt ledande vätskor eller gaser uppför sig i magnetfält. Har bland annat gett namn till Alfvénvågen, Alfvénhastigheten och Alfvénradien.

För sina upptäckter tilldelades han Nobelpriset i fysik 1970.

Hans bok Sagan om den stora datamaskinen publicerades 1966 under pseudonymen Olof Johannesson. 1986 års utgåva publicerades dock under hans riktiga namn.

Boken är en evolutionshistoria skriven i en avlägsen framtid, där människans betydelse reducerats till ett evolutionärt steg på vägen mot en vis och allvetande dator.

Operan The Tale of the Great Computing Machine av Carl och Åsa Unander Scharin hade urpremiär den 1 december 2022.

Relaterat innehåll

Nyhet 18 mars 2024

Charlie Olofsson

Som litet land är det svårt att konkurrera internationellt inom AI. De som driver på utvecklingen i Sverige ser ändå nischer där vi kan bli världsledande. − Jag tror att vi ska ha...

Nyhet 10 januari 2024

Carina Järvenhag

Akademin måste arbeta med forskning på ett både praktiskt och teoretiskt plan. Det menar Helena Hansson som forskar och undervisar om deltagande design vid Göteborgs universitet. D...

Krönika 18 december 2023

När forskare möter journalister handlar mycket om att förstå den andres arbetsvillkor. Bengt Johansson skriver om skillnaderna mellan forskningen och journalistiken.