När kvinnor låter bli att söka

År 2014 utlystes tjänsten som professor vid NJ-fakulteten på SLU. Ingen av de 34 sökande var kvinna. Till en annan tjänst sökte endast två kvinnor.

Båda tjänsterna var inom områden där man visste att det fanns kompetenta kvinnor som borde vara intresserade. Var det fel på formuleringarna i annonserna? Fakulteten bestämde sig för att utreda saken och anlitade Anneli Häyrén, forskare vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet.

Anneli Häyrén tittade bland annat på hur nio av fakultetens rekryteringsannonser var utformade. Hon fann att ungefär hälften var så kallade riktade annonser, alltså så snävt formulerade att bara ett fåtal kunde söka dem. Ett vanligt förfaringssätt i den akademiska världen.

– Alla som kan det aktuella forskningsfältet ser om kraven är så speciella att annonserna verkar riktade till en speciell grupp eller person. Kvinnor vet att om de söker trots detta riskerar de att få sin kompetens nedskriven i formella dokument, som följer dem i karriären sedan. Alltså avstår de från att söka, förklarar Anneli Häyrén.

Ville borra djupare

Just de två annonser som frågan gällde hörde till dem som var riktade. Men Anneli Häyrén trodde inte att det var hela förklaringen till att inga kvinnor sökte tjänsterna och ville borra djupare i frågan.

Från tidigare forskning visste hon att det ofta inom akademin utvecklas informella maktkonstellationer. Dessa är slutna konstellationer som innebär att den som inte tas in i gemenskapen har svårt att verka där. Ofta drabbar detta kvinnor.

Hon bestämde sig för att göra gruppintervjuer med personer som var verksamma vid fakulteten. Det kom fram att även här fanns en kontext med informella, slutna och exkluderande konstellationer.

– Där finns de viktigaste svaren på varför kvinnor avstått från att söka tjänsterna. Alla var egentligen medvetna om detta, men gruppsamtalen gjorde att man satte ord på det och att problemet kom upp till ytan, säger Anneli Häyrén.

Tar fram handlingsplan

Med utgångspunkt från hennes rapport tar nu en arbetsgrupp på fakulteten fram en handlingsplan, som ska bli färdig i vår. Hon hoppas och tror att den kommer att bli ett bra verktyg i ett förändringsarbete.

Håkan Marstorp, prefekt och forskare vid institutionen för mark och miljö, är ordförande i arbetsgruppen. Han menar att det viktigaste nu är höja medvetenheten om jämställdhetsfrågorna.

– Vi vill lyfta jämställdhetsfrågorna i alla led i rekryteringsprocessen och på vissa ställen finns anledning att diskutera hur det sett ut tidigare. Att höja medvetenheten är egentligen viktigare än att man filar på procedurfrågorna.

Arbetsgruppen är fortfarande mitt uppe i arbetet och exakt hur detta ska ske vet man inte än. Handlingsplanen ska överlämnas till fakultetsnämnden i april.

Ingen kvinna bland rektorskandidaterna

Ett annat exempel på rekryteringar som bara lockat män var när Karolinska institutet skulle utse en ny rektor 2012. Bland slutkandidaterna fanns inga kvinnor, eftersom alla kvinnliga sökande hade tackat nej i ett tidigare skede av rekryteringsprocessen.

Den ojämna könsfördelningen återspeglades också bland de dåvarande dekanerna och prodekanerna, där bara en av sex var kvinnor. Tidigare hade man haft en jämn könsfördelning på de högre befattningarna vid lärosätet.

Karolinska institutet tillsatte liksom SLU en utredning. Uppdraget var bland annat att intervjua kvinnor som funnits med i det inledande rekryteringsarbetet men som sedan inte kandiderade. Utredningen skulle leda till nya riktlinjer för att säkerställa jämn könsfördelning vid framtida rekryteringar.

Efter att intervjuerna påbörjats blev utredaren långtidssjukskriven och rapporten färdigställdes aldrig. Hon redogjorde dock muntligt för svaren hon fått från de kvinnor hon hunnit intervjua.

Flera av dem insåg i ett tidigt skede att förutsättningarna var sådana att de inte lockades att gå vidare. Kvinnorna befarande bland annat att de skulle få sin forskningstid naggad i kanten på grund av andra uppdrag.

Fler uppdrag för kvinnor

Eftersom kvinnor totalt sett är färre på ledande positioner får de, paradoxalt nog i jämställdhetens namn, fler sidouppdrag i kommittéer och arbetsgrupper än sina manliga kolleger. Uppdrag som inte är särskilt meriterande.

– Vi arbetade då även med att se över rekryteringsmålen och hade planer på att öronmärka särskild tid för kvinnors forskning. Men i samma veva kom en dom från Arbetsdomstolen som gjorde att det aldrig genomfördes. Mittuniversitetet hade formulerat en likande modell och blivit anmälda för att diskriminera manliga forskare, berättar Sylvie Granbeck, HR-konsult på Karolinska institutet.

I senare val återställdes dock den kvantitativa jämställdheten inom ramarna 40-60 procent.

– Jag tror att bara det faktum att en utredning sattes igång, och att regeringen satte upp särskilda rekryteringsmål, kan ha bidragit till att medvetenheten kring dessa frågor blev högre. Men det finns mycket kvar att göra och jämställdhet är även fortsättningsvis ett prioriterat område i Karolinska institutets handlingsplan för lika villkor.

Måste lyfta frågan på nytt

Karin Dahlman Wright utnämndes 1 januari till ny prorektor med ansvar för kvalitetsfrågor*. Hon anser att det finns både en medvetenhet och ett regelverk som fungerar för de högre befattningarna på Karolinska institutet nu, men betonar samtidigt att det inte innebär att frågan är för evigt löst.

– Det bygger trots allt på ett litet material och det finns ingenting som säger att inte nya situationer kan uppstå. På den här nivån är det bra just nu, men samtidigt är exempelvis bara ungefär en tredjedel av institutionscheferna kvinnor. Jag tror att man hela tiden måste starta initiativ på olika nivåer, som lyfter frågorna på nytt.

*Efter att den här intervjun gjordes utsågs Karin Dahlman Wright till vikarierande rektor.

Avhandling av Stina Powell: Jämställdhet och meritokrati – krockande principer i universitetsvärlden Länk till annan webbplats.

Läs också i Curie:
Ojämlikhet sitter i väggarna
Konkurrens ger fler kvinnor på hög nivå