Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
porträttbild My Hellsing

My Hellsing tycker att utbildningen till forskare borde lägga större vikt vid självkännedom och självdistans – färdigheter som betonas på ledarskapsutbildningar i de flesta branscher. Foto: Lina Nilsson

NYHET

My Hellsing ser med nya ögon på historien

Förväntningarna har alltid varit höga på historikern My Hellsing. Hon forskade framgångsrikt på elit och monarki, men blev till slut utbränd. Nu väljer hon noggrant sammanhang som ger energi och inspiration.

Föremål som smycken och broderade plånböcker kan berätta spännande historier om politiskt inflytande runt 1800. Det vet historiker My Hellsing som är forskare vid historiska institutionen, Stockholms universitet, och specialiserad på monarkins historia. Hon har bland annat forskat på hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotte som blev Sveriges drottning 1809.

− Tidigare ansåg historiker att Hedvig Elisabeth Charlotte var en passiv åskådare till politiken, men jag visade att hon var en politisk aktör med nätverk och egen agenda, säger My Hellsing.

Hon utvidgade begreppet politik och letade tecken på politiskt aktivitet på oväntade ställen.

− Hedvig Elisabeth Charlotte stärkte sin ställning på olika sätt, bland annat genom att ge gåvor som broderade silkesplånböcker till människor som var politiskt intressanta. Med sina kontakter kunde hon sedan blåsa på missnöjet mot kungen Gustav III.

Morfar Lennart Hellsing visade vägen

My Hellsing föddes 1983 i Stockholm och var som barn försiktig och kanske även lite egen. Hon är barnbarn till barnboksförfattaren Lennart Hellsing som tidigt la märke till hennes intresse för historia.

− Morfar var road av traditioner och kungligheter, han köpte antikviteter och sparade på föremål från släkten. När jag var på besök brukade han föra mig runt i våningen, öppna skåp och lådor och berätta om föremålens värde och historia. Han såg nog att jag levde mig in i berättelserna från förr och förstod att jag skulle kunna förvalta dem väl.

Hon fick även uppmuntran av männen på pappans sida. Fadern kom från en skånsk bondesläkt som dokumenterade lokala traditioner och släkthistoria.

− Farfars bror gav mig böcker om historia, bland annat Hedvig Elisabeth Charlottes dagböcker, som är politiska krönikor från det sena 1700-talet.

Också föräldrarna var kulturellt intresserade, läste mycket och tog sina två döttrar till museer och slott. Som sjuåring ritade My Hellsing av ett porträtt av Lovisa Ulrika som hon såg på Drottningholms slott. Hon fascinerades av modet, dräkterna och konsten, och tror så här i efterhand att hon kunde identifiera sig med att födas in i en roll.

− Männen i min släkt var patriarker, visserligen lågmälda, men ändå patriarker som man rådfrågade och såg upp till. Precis som hos kungligheter var kollektivet viktigare än individen i min familj, traditionerna var starka och varje barn tilldelades en roll i ett skådespel. Min roll var att bli historiker och förväntningarna var outtalade men höga.

Drogs till hovhistoria

I tonåren gick hon humanistisk linje på Stockholms Musikgymnasium och på schemat stod bland annat latin, moderna språk och körsång. Det var 1990-tal och på bio gick filmerna Emma och Stolthet och fördom som baseras på Jane Austens romaner. My Hellsing blev inspirerad, inte minst av kläderna.

− Jag detaljstuderade brittiska böcker om dräkthistoria, ritade och sydde egna modeller och gjorde dockor i cernitlera som fick bära kläderna. Jag uppslukades helt av att få det att se tidstypiskt och naturtroget ut! En docka fick en stor peruk av fårull.

Efter studenten var hon på språkresa i Sankt Petersburg och började sedan läsa till en magister i historia vid Stockholms universitet. Hon hade franska och tyska som biämnen och läste halva utbildningen i Frankrike och Österrike. När det började bli dags för uppsats hade Sofia Coppolas film om den franska drottningen Marie Antoinette premiär.

− Jag såg en reklamaffisch för filmen och fick en aha-upplevelse. Jag bestämde mig för att skriva om en svensk inflytelserik kvinna från samma tidsperiod och mindes de där dagböckerna av Hedvig Elisabeth Charlotte. De blev ämnet för min uppsats.

Efter magisterexamen i Bordeaux 2008 blev My Hellsing doktorand vid Örebro universitet. Även avhandlingen handlade om Hedvig Elisabeth Charlotte. Vid disputationen 2013 var morfar Lennart Hellsing på plats.

− Han var då 94 år och väldigt stolt över mig.

Stressiga år utomlands

Sedan följde några stressiga år. My Hellsing fick Vetenskapsrådets internationella postdokbidrag och forskade i Paris, Köpenhamn och Uppsala. Samtidigt var hon redaktör för en vetenskaplig tidskrift, fick två barn och flyttade åtta gånger på fem år.

− Att forska utomlands är värdefullt på många sätt, men det har också ett högt pris. Om jag hade vetat hur jobbigt det skulle bli, hade jag kanske planerat annorlunda och tagit det lugnare.

Den internationella arenan upplevde hon som full av unga män med vassa armbågar och kvinnor som valt bort barn för att kunna göra karriär som forskare. Helger och semestrar var till för att jobba ikapp ett orealistiskt arbetsschema. My Hellsing blev sjukskriven för utbrändhet 2020 och tycker att det är viktigt att diskutera vad som premieras inom akademin.

− Vad lägger vi egentligen i begreppet excellens? Ofta värderas forskares kvaliteter på ett ytligt sätt idag. Viktigast är att ha en lång lista av publikationer och ha satt arbetet främst under många år, oavsett vad det kostat i personliga uppoffringar och hälsa.

Hon önskar att det fanns en större medvetenhet om mjuka värden, emotionell intelligens och hur mycket ett gott ledarskap betyder för kreativitet och goda forskningsresultat.

− På ledarskapsutbildningar i alla branscher betonas vikten av självkännedom och självdistans, färdigheter man har nytta av oavsett vad man önskar för roll i en organisation. Utbildningen till forskare borde lägga större vikt vid sådant.

Modern monarki eller inte

Sedan ett par år är My Hellsing bosatt i Stockholm och anställd vid Stockholms universitet. Hon är glad att ha landat och forskar nu på den moderna monarkins historia, ett projekt som finansieras av Vetenskapsrådet.

− Ofta talas det om den svenska monarkin som särskilt modern och bra på att förnya sig. Jag försöker istället förklara historiskt hur berättelsen om den moderna monarkin skapades och av vem.

Hon ser flera anledningar till att en tillrättalagd bild fått fäste.

− Kungahuset är en institution som i hög grad kan och vill skriva sin egen historia. Vi har dessutom inte haft något skifte av samhällets eliter på flera hundra år, just eftersom statsskicket har bibehållits.

Monarkins formella politiska makt är liten, men den har ett desto större symbolvärde menar My Hellsing. Riddarhuset, Svenska Akademien, andra kungliga akademier och stora finansfamiljer med släkt- och vänskapsband till kungafamiljen hjälper varandra, i praktiken och värderingsmässigt.

− Deras fester och tillställningar sprider glans i offentligheten. De understödjer kulturlivet och forskningen med betydelsefulla ekonomiska medel, ett inflytande som sällan diskuteras.

Historiska intriger och uppror

Som forskare fascineras My Hellsing av sociala spel, dynamiker och hur makten svarar på oro i samhället.

− Svensk historieskrivning handlar mycket om sådant som militär neutralitet, konsensus vid beslut och det faktum att vi haft fred i flera hundra år, men i Frankrike till exempel finns en annan tradition. Där ses våldet under franska revolutionen som ett nödvändigt medel för att nå fram till ett bättre samhälle. Vi har ju oro, kuppförsök och mordförsök även i den svenska historien, men hittills har de mest betraktats som någon sorts olycksfall i arbetet, inte som meningsskapande.

En anledning till det kan vara att merparten av historieforskningen skett under efterkrigstiden. Historiska källor har alltså analyserats med glasögon från 1950-talet och framåt.

− Historia säger lika mycket om nutiden som om dåtiden, brukar historiker säga. Jag vill skildra hur fakta ordnas till berättelser om det förflutna som formas av den tid som de skapas i.

Söker sig till nya sammanhang

När My Hellsing var utbränd kunde hon inte skriva akademiskt på ett helt år. Innan hade hon pressat sig väldigt hårt, av rädsla för att inte anses tillräckligt duktig eller intressant.

− Att faktiskt inte göra så mycket alls förutom att vila och reflektera under sjukskrivningen gjorde under för mitt intellektuella självförtroende. Jag har lärt mig att lita mer på min intuition, förvalta mina styrkor och jag hoppas få blomstra kreativt även om det blir i en liten vrå av världen. Forskartillvaron ger så många tillfällen till möten och samarbeten, även utanför universitetet.

Framöver vill hon samarbeta med museer och kombinera forskning om museiföremål med skrivna källor.

− Det vore jättespännande att jobba med museikuratorer och tillsammans spinna större och större analytiska cirklar kring föremål.

Hon vill också gärna ägna sig åt eget skrivande i framtiden, när barnen blivit större och hon får mer tid. Till exempel återuppta sitt bloggande, skriva krönikor och fler böcker. Hon har hittills skrivit två böcker om Hedvig Elisabeth Charlotte, den ena på franska tillsammans med en kollega.

− Jag skrev i princip om min avhandling för en bredare publik, för att göra forskningen tillgänglig för fler. Så vill jag fortsätta jobba med kommande böcker. Jag vill att mina böcker ska innehålla tankar från forskningsfronten, berättade på ett lättfattligt och inspirerande sätt.

Artikelserie: Vägen till akademin

Varför blev de forskare? Hur såg vägen dit ut? Vilka forskningsfrågor brinner de för?
Möt forskare från olika delar av forskarvärlden och läs om deras erfarenheter av akademin, i serien Vägen till akademin.

Läs alla artiklar i Curies serie Vägen till akademin

Du kanske också vill läsa

Nyhet 5 juni 2019

Carina Järvenhag

Biologen Andreia Miraldo forskar om svenska insekters livsviktiga roll i ekosystemet. Hon beskriver sig själv som en nomad som reser dit hennes forskning tar henne. Hon har bland a...

Nyhet 21 januari 2020

Carin Mannberg-Zackari

Han har utnämnts till årets agronom och hans bok om spannmål till årets bästa historiska måltidslitteratur. Matti Wiking Leino undersöker gamla växters genetik i förhållande till j...

Nyhet 9 februari 2016

Eva Annell

Kolhydratforskaren Ulf Ellervik vill hitta nya sätt att bota cancer. Och skriver lustfyllda böcker för att visa allmänheten att kemi är spännande. Som barn byggde han ett kemilabb ...