Lones inre resa

Lone Frank bestämde sig för att ta reda på så mycket som möjligt om sina gener. Hennes erfarenheter har hon samlat i boken Mina vackra gener som kom ut på svenska i början av mars 2012.I efterhand tycker hon att den mest intressanta biten av hennes gen-resa var den som undersökte de genetiska faktorerna bakom hennes personlighet.

– När jag fick resultaten från analysen kändes det först som att ha förlorat det genetiska lotteriet. Jag hade den mer känsliga versionen av alla gener som man vet är inblandade i depression, berättar hon och gör en min som om hon inte vet om hon ska skratta eller gråta.

Kunde resonera annorlunda

Med hjälp av den nya informationen kunde hon så småningom resonera på ett annorlunda sätt kring sina egna återkommande depressioner. För första gången på ett par år klarade Lone Frank vintern utan hjälp av psykofarmaka. — Jag förstod att det inte var världens eller mitt fel att jag kände som jag gjorde. Det stoppade mig från att gå ner i den depressiva spiralen, säger hon.

Information är just det ord Lone Frank använder när hon pratar om gener. Enligt henne är information om våra egna gener en viktig, men inte den enda, pusselbiten om oss själva.

— Många har en rädsla för genetisk förutbestämning och jag önskar att man kunde komma ifrån det. Det är inte bara generna som spelar roll, utan också många andra biologiska faktorer. Miljön påverkar också, säger hon.

Ständigt aktuell fråga

Frågeställningen vad vi ska veta om våra gener och vilken information andra borde ha tillgång till är ständigt aktuell. Före jul stoppades det svenska initiativet Life Gene, som har som syfte att bygga upp en biobank med blodprover och hälsodata av frivilliga deltagare.

Datainspektionen ansåg att det inte är möjligt att samtycka till någonting som ”framtida forskning” och satte stopp. Två månader senare bestämde regeringen att vidta ett antal åtgärder. De betyder i praktiken en tillämpning av brett samtycke och ger initiativ som Life Gene möjlighet att fortsätta sin insamling av data och prover.

Lone Frank berättar om liknande initiativ i Danmark. I slutet av mars öppnades en ny biobank där danskarna ska följas från vaggan till graven. Hon menar att ett brett samtycke behövs.

— Än en gång tycker jag att vi borde komma ifrån tankesättet där vi ser genetisk information som någonting som vi behåller för oss själva. Det är bara information, om vi vill att folkhälsan och vetenskapen ska ha en fördel av biobankerna behöver vi ett brett samtycke, säger hon.

Hon betonar att alla projekt går igenom en etisk prövning och att det, tillsammans med ett brett samtycke, borde räcka.

Granska forskningen

Lika viktigt som det är att ha information om oss själva är information om vetenskap. Där behövs vetenskapsjournalisterna som kan kommunicera ganska komplexa studier. — Ännu viktigare är att kritiskt granska forskningen, ge en större bild och få människor att tänka och resonera kring hur vetenskapen påverkar samhällets utveckling och kultur, säger Lone Frank.

Hon själv påbörjade karriären som vetenskapsjournalist efter avslutade forskarstudier i neurobiologi.

— Det kändes begränsande att vara inom forskningen, det finns helt enkelt inte tillräckligt med tid för att läsa om andra ämnesområden och få en större bild. Jag ville få det, därför började jag skriva, berättar hon.

Hoppats på mer debatt

Just nu skriver hon för tidningen Weekendavisen. I sina populärvetenskapliga böcker och föredrag tar hon sig an större frågeställningar. Hon har fått fina recensioner för alla böcker, men speciellt med Mina vackra gener hade hon hoppats på lite mer debatt.Dessutom skulle hon vilja att politikerna läser hennes böcker för att få kunskap om hur vetenskapen utvecklas istället för att bara reagera på den senaste skandalen.

— Helt plötsligt händer det något inom genetik. Politikerna läser om vad som händer just nu men förstår inte utvecklingen. Då blir det svårare att fatta det rätta beslutet, säger hon.