Lägervecka vid Umeälven luckrar upp gränser mellan forskningsfält

En idé till labbet började gro så smått redan när Martin Rosvall som doktorand i fysik kom till Niels Bohr-institutet i Köpenhamn. Där och som postdoktor i USA såg han ett nytt sätt att bedriva forskning, i miljöer som underlättade utbyte mellan forskare från olika discipliner. Ett forskningsläger utanför Paris gjorde också starkt intryck.

– Jag tänkte att om jag får chansen att göra något sånt själv, då ska jag ta den.

Idag, ungefär 15 år senare, är han professor i fysik och föreståndare för IceLab. Där sitter ungefär hälften av de anslutna forskarna, medan övriga har sina heminstitutioner som bas och fri tillgång till labbet. Man anordnar också pitchträffar, seminarier och andra aktiviteter för att uppmuntra idéutbyte och samarbete.

Unga forskare från hela Europa

IceLab Camp, en lägervecka för doktorander och postdoktorer från hela Europa, siktar också på att luckra upp gränser. Redan i bussen från Umeå till Granö får de 20 deltagarna börja intervjua varandra.

Tanken är att de ska träna på att ställa frågor. Martin Rosvall menar att hela skolsystemet idag går ut på att svara på frågor. Eller lösa färdigformulerade problem.

– Att vara forskare innebär något annat. Man löser problem, visst, men det viktiga som tillkommer är att kunna ställa bra forskningsfrågor. Hur gör man det? Där får vi ingen bra träning. Och det krävs övning.

Även under forskarutbildningen får doktoranden ofta frågan serverad av handledaren.

– Man avsätter egentligen ingen tid för den processen. Men under den här veckan får drivna studenter från hela Europa, från olika discipliner, fokusera på att ställa vetenskapliga frågor som spänner över ämnesgränser.

Slutmål att skriva en ansökan

Frågorna ställs bland annat utifrån nyckelord eller objekt som kursledarna hittat i naturen. Veckans slutmål är att i smågrupper skriva en forskningsansökan baserad på egna idéer.

– Det är ju grunden för vad forskning handlar om. Att formulera ett problem, förklara varför det är viktigt och föreslå ett sätt att lösa det. Det är ju också viktigt när man ska söka tjänster och forskningsbidrag.

Det är ju grunden för vad forskning handlar om. Att formulera ett problem, förklara varför det är viktigt och föreslå ett sätt att lösa det.

Innan ansökningarna skrivs handlar mycket om att de 20 deltagarna ska lära känna varandra, släppa på prestigen och våga visa sig sårbara.

– Det är otroligt viktigt att de känner in och vet var de har varandra, för de gör ju det här tillsammans.

Hjälp att utvecklas som forskare

Jan von Pichowski, doktorand i maskininlärning för nätverk vid universitetet i Würzburg, Tyskland, tycker att lägret hjälpte honom att utvecklas som forskare på flera sätt. Samtalen med andra deltagare breddade hans syn på hur man i andra discipliner närmar sig sitt forskningsområde.

De gav honom också flera nya idéer som ligger nära hans eget område. Dessutom fick han värdefulla råd om skrivteknik.

– Att få inblick i hur andra forskare går till väga när de skriver förslag är en värdefull erfarenhet i sig.

Iryna Yakovenko, postdoktor vid institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, tycker också att lägret gav mycket. Inte minst gillade hon den öppna och nyfikna atmosfären.

Schemat var fullspäckat och dagarna ibland snudd på utmattande långa, men det tycker hon vägdes upp av den kreativa andan och de nya insikter den förde med sig.

– Man fick chansen att se hur forskare, genom att kombinera sina kunskaper och prata med varandra, faktiskt kan komma på riktigt bra idéer.

Att höra ledare och andra deltagare berätta om sina olika vägar till vetenskapen tycker hon gav kraft åt hennes tankar om att kanske ändra fokus i sin egen forskning.

Man fick chansen att se hur forskare, genom att kombinera sina kunskaper och prata med varandra, faktiskt kan komma på riktigt bra idéer.

– Vägarna är så olika. Det visar också hur modiga människor är, hur de kan förändras och våga ta det där språnget.

Såg norrsken över Umeälven

De mer lekfulla inslagen tycker hon också hade sina poänger.

– Ibland kan man tycka att det är dåligt utnyttjad tid att ta en promenad eller spela ett spel, men det kan faktiskt hjälpa en att utveckla det man behöver där och då.

Ett par kvällar kunde deltagarna se ett starkt norrsken spela på himlen ovanför Granö och Umeälven.

– Så fantastiskt! Det kom som en extra bonus, säger Iryna Yakovenko.

Insåg vad som förenar forskarna

Sedan starten 2010 har mycket på IceLab kretsat kring intresset för komplexa system, som måste förstås genom hur delarna hänger ihop. Den centrala forskningsfrågan utkristalliserades för några år sedan, i samband med en ansökan till Vetenskapsrådet om att bli excellenscentrum. Då insåg man vad som förenar forskarna.

– Det är frågan hur de komplexa systemen svarar på stress. För bakterier handlar det om att förstå hur de hanterar antibiotika. Är det växter handlar det om att förstå hur de hanterar torka, kyla och skadedjur. Och är det ekosystem är det till exempel klimatförändringar, säger Martin Rosvall.

Sedan 2024 är IceLab hemvist för ”Stress Response Modeling”, centret för modellering av adaptiva mekanismer i levande system under stress. Bidraget från Vetenskapsrådet har bland annat resulterat i en forskarskola och ett gästforskarprogram.

Måste ta sig igenom språkbarriären

Martin Rosvall tycker att det blivit lättare att bedriva tvärvetenskap. Och Umeå universitet beskriver han som ”väldigt bra på att främja samarbeten över gränser”. Men hinder finns.

– När man söker forskningsmedel är det fortfarande väldigt disciplinbundet. Det går att få medel för tvärvetenskapliga projekt, men vägen är inte krattad.

Det tar tid. Man måste ha tålamod och våga visa sårbarhet, för man kommer att behöva ställa dumma frågor.

En annan utmaning sitter i språket. Inom alla ämnen finns en jargong och ett ämnesspecifikt språk, ofta med egen vokabulär som ska effektivisera kommunikationen inom fältet. Första steget för forskare som vill samarbeta över ämnesgränser är att ta sig genom språkbarriären och verkligen förstå varandra.

– Det tar tid. Man måste ha tålamod och våga visa sårbarhet, för man kommer att behöva ställa dumma frågor. Det handlar mycket om att inte behöva framstå som bäst, säger Martin Rosvall.

Skola nästa generation av forskare

IceLab Camp är ett sätt att skola nästa generation forskare i det här sättet att tänka. Jan von Pichowski insåg under lägerveckan hur olika forskare från olika discipliner skriver forskningsfrågor.

Inom hans eget ämne, maskininlärning för nätverk, tycker han att de flesta ”rör sig i samma riktning”. Tillsammans med forskare från andra ämnen kunde han utveckla idéer på ett mer kreativt sätt.

– Jag tyckte om att gå runt och bolla nya idéer med andra. Jag kommer definitivt att ta till mig det här fokuserade men öppna sättet för att generera idéer i mitt arbete.