Konsten att hitta banbrytande forskning

När en vetenskaplig artikel eller ansökan om forskningsanslag ska bedömas används ofta peer review. Metoden innebär att artikeln eller ansökan bedöms av andra forskare inom samma område (kollegial bedömning). Tanken är att processen ska ge en opartisk och rättvis bedömning där de bästa bidragen väljs ut.

Att använda peer review vid bedömningen av vetenskapliga artiklar blev vanligt först efter andra världskriget som en följd av den ökade specialiseringen inom forskningen. Metoden har spelat en stor roll för vetenskapens kvalitet och integritet.

Många varianter

Men hur bra är egentligen peer review på att identifiera banbrytande forskning? Och hur kan metoden utvecklas för att bli bättre och säkrare? Det är frågor som Terttu Luukkonen vid Forskningsinstitutet för finsk ekonomi i Helsingfors forskat om.

– Många tror att peer review är en och samma sak. Men tillämpningarna kan se olika ut, bland annat beroende på hur kvalificerade utvärderarna är, hur de är organiserade och hur många som får interagera med varandra. Forskningsområdets storlek och syftet med utvärderingen spelar också in.

Hon har studerat hur peer review-processen vid Europeiska forskningsrådet, ERC, fungerar för att släppa fram banbrytande forskning. ERC använder både bedömningar gjorda av enskilda personer och paneler.

– Det är viktigt att granskarna träffas för att diskutera eventuella meningsskiljaktigheter. Om granskningen bara görs av enskilda personer blir det upp till någon annan att tolka resultatet och då beror det alltid på vem den andra personen är. Panelerna är därför väldigt viktiga.

ERC:s ambition är att stötta banbrytande forskning, men Terttu Luukkonen menar att man troligtvis ändå missar en del sådan. I verkligheten blir bedömningen alltid en kompromiss där man balanserar extrem risk med en önskan om att finansiera exceptionellt kvalificerad forskning.

Hitta individer

Det kommer att bli bättre i framtiden, tror hon, när olika former av peer review dokumenteras och studeras. Som exempel på ett steg i den riktningen nämner hon European Science Foundation (ESF) som har tagit fram en guidebok för att främja god praxis i peer review för finansiärer i Europa.

– Det kommer att bli mer internationellt utbyte och med det mer rättvisa, transparens och konkurrens som gynnar hela processen.

Hon skulle gärna se att ERC testade en mer individbaserad metod som söker exceptionella individer snarare än exceptionella projekt.

– Man kan använda peer review ändå, men i intervjuer med forskarna kan man fokusera mer på visioner än på projektet. Idag har ERC en process som till hälften tar hänsyn till individen och till hälften projektet.

Ett sätt att främja nytänkande kan vara att satsa på unga forskare. Terttu Luukkonen menar att det är viktigt att ge stöd till tidig självständighet.

– I det avseendet gör ERC det rätta som betonar stöd i form av så kallade Starting grants. Nyligen delade rådet upp dessa bidrag i två pooler där en pool är för de mest juniora, för att göra dem mer konkurrenskraftiga i sin egen grupp.

Läs också i Curie:

Kollegial bedömning ska höja forskningens kvalitet (Curie)

Publicering som lockar till genvägar (Curie)

Forskningen går inte att upprepa (Curie)

Krönika: Hur bra är peer review? (Curie)