Konst och kultur ska få forskning att nå fler

Först ut av de sju projekten är poddserien Det sista pillret. Den beskriver hur förskrivning och marknadsföring av antidepressiva läkemedel har blivit en storindustri. Serien är producerad av produktionsbolaget Tredje statsmakten och bygger på forskning av bland andra Shai Mulinari, som är molekylärbiolog och sociolog vid Lunds universitet.

– Tredje statsmakten kontaktade mig när de skulle söka de här pengarna. Jag fick ”committa” att vara med eftersom projektet delvis skulle bygga på min forskning. Jag tänkte inte mer på det förrän de hörde av sig efter några månader och hade fått pengarna. I själva produktionen var jag involverad från början, både som konsult och intervjuperson, säger han.

Första reaktionen var ”wow”

I sin forskning har Shai Mulinari gått igenom all reklam för antidepressiva läkemedel i Läkartidningen åren 1994–2003. Resultatet blev att 34 procent var vilseledande, men att marknadsföringen ändå ledde till en förändrad syn på både jaget och samhället.

I poddserien har hypotesen om att depression beror på låga nivåer av serotonin en central roll. Shai Mulinari har forskat om hur hypotesen marknadsförts av företag och sjukvården, trots att den inte stämmer.

– Därför fick jag lyssna på avsnitt i förväg och ge kommentarer – vi hade även många diskussioner under produktionens gång. Tredje statsmakten var professionella i allt de gjorde och jag kände ett stort förtroende för dem, säger Shai Mulinari.

Poddserien visar hur samhällsvetenskaplig forskning kan föras ut i samhället på ett bra sätt.

Hans första reaktion på slutresultatet var ”wow”, bland annat på grund av det personliga tilltalet. Det sista pillret följer radiojournalisten Johan Cedersjös egen resa att sluta med antidepressiva läkemedel efter tio års medicinering.

– Poddserien visar hur samhällsvetenskaplig forskning kan föras ut i samhället på ett bra sätt. Forskarvärlden skulle kunna ha ett större samarbete med journalister, även om forskningsetik och pressetik kan krocka ibland, till exempel när det handlar om att dela ”källor”.

Som en konversation mellan olika åsikter

På ett personligt plan säger Shai Mulinari att arbetet har varit roligt eftersom han gjorde den här forskningen för flera år sedan.

– Det var kul att se att det jag hittade då kan vara lika intressant idag. Jag tycker det är fint av Riksbankens Jubileumsfond att de väljer att representera forskning på det här viset. Som en konversation mellan olika åsikter, där det inte alltid finns några självklara svar. Reaktionerna jag har fått på serien visar att många verkar uppskatta det.

Shai Mulinari har redan diskuterat ett fortsatt samarbete med Tredje statsmakten. Han har sökt bidrag för en studie om de nya läkemedlen mot fetma.

– Här finns en liknande potential att förändra stora delar av samhället, som skedde när de här antidepressiva preparaten introducerades. Det vore roligt om det också kunde bli ett poddavsnitt så småningom, säger han.

Läs också i Curie: Prisad podd berättar om vår tids stora ödesfrågor

Ett sätt att nå en bredare publik

Jenny Björkman är samverkansdirektör på Riksbankens Jubileumsfond. Hon berättar att arbetet inför RJ Konst och Kultur har varit intensivt under flera år.

– Det är en av de mest genomgripande utlysningar vi har gjort och den har föregåtts av ett grundligt förarbete. Efter att ha gjort flera projekt inom forskningskommunikation och en pilotfilm, landade vi i en större strategisk satsning med konstnärliga projekt som ett sätt att nå en bredare publik. En förutsättning var att projekten skulle vara lika högkvalitativa som när vi jobbar med forskning, säger hon.

En förutsättning var att projekten skulle vara lika högkvalitativa som när vi jobbar med forskning.

Ett 20-tal företag och institutioner inom konst- och kulturvärlden bjöds in att söka bidragen och sedan valde en särskild beredningsgrupp ut de sju projekt som fick pengar. Alla projektansökningar byggde på forskning som tidigare hade beviljats medel av Riksbankens Jubileumsfond. Ett krav var också att forskarna skulle vara sakkunniga i projekten, även om det är organisationerna som styr arbetet.

Hur fungerar det för forskarna att inte sitta i förarsätet?

– Det var något vi diskuterade grundligt innan projekten drog i gång. När de sökande visste vilken forskning de ville arbeta med kontaktade vi forskarna i de här projekten och pratade om förutsättningarna. Det är kulturförmedlarna som styr projekten och forskarna måste vara införstådda med att de ska lämna över sina resultat och låta andra tolka dem, säger hon.

Poddserien Det sista pillret var det första projektet som blev klart i satsningen RJ Konst och kultur. Serien har fått ett positivt mottagande av sin publik.

– Den ligger högt på olika poddlistor och toppar lyssnarnas listor. Det har även varit ganska mycket publicitet, bland annat i DN och Expressen, säger Jenny Björkman.

Spännande resa till en helt ny värld

Sabine Höhler är professor i teknik- och vetenskapsstudier med historisk inriktning på KTH i Stockholm. För hennes del har projektet inneburit en spännande resa till en helt ny värld. Hennes forskning Life on mars som bland annat tar upp historien om terraforming (omvandla miljöer i rymden så att de liknar jorden) håller nu på att bli 3D-spelet Terraforming Agency.

– Spel var ett helt nytt format för mig och jag visste ingenting om utveckling, estetik och design. Samtidigt behövde Really Interactive min hjälp med ansökan och kunskap om vilka effekter olika interventioner i jordens klimat kan få, som uppvärmning, torka eller översvämning. Jag hade inte svaret på alla naturvetenskapliga frågor – och det tror jag ingen har eftersom det inte går att förutsäga alla följder, säger Sabine Höhler.

Det roligaste med projektet har varit att åka till spelbolaget, sätta på sig VR-glasögonen och testa nya funktioner i spelet.

Nu har det gått ett år sedan projektet startade och det finns en prototyp av spelet. Det utspelar sig på företaget Terraforming Agency som har ett laboratorium där den som spelar får i uppdrag att göra olika experiment med ”sin” planet. Till sin hjälp har man olika verktyg som ska hanteras i en VR-miljö.

– Det roligaste med projektet har varit att åka till spelbolaget, sätta på sig VR-glasögonen och testa nya funktioner i spelet. Det svåraste för mig personligen var nog att acceptera att miljön i spelet inte alls ser ut som jag förväntade mig. Spelet är ljust och glatt medan jag hade föreställt mig något mörkt och dystopiskt som i filmen Blade Runner. Då måste jag lita på spelbolaget och ta ett steg tillbaka, säger Sabine Höhler.

Läs också i Curie: Forskaren som vill skapa meningsfulla spel

Spelet ska vara roligt och lärorikt

En annan utmaning är alla frågor som har dykt upp under processen, som vad som händer med klimaten om det finns fler stora vattenytor på en planet. Det finns en mängd situationer att ta ställning till allteftersom den som spelar gör olika ingrepp på sin planet.

– Jag är imponerad av spelutvecklaren som verkligen läser på hela tiden. Men att vara verklighetstroget är inte det enda syftet med spelet. Det ska naturligtvis lära oss något, men det måste också vara roligt att spela!

Kommer då ett VR-spel att bidra till att öka allmänhetens kunskaper om rymden och jorden? Sabine Höhler säger att spelet definitivt kan lära oss att forskningen står inför många komplexa frågor. Spelets planetsystem har till exempel en inbyggd instabilitet för att visa på svårigheten att nå specifika mål, utan att orsaka andra oavsiktliga effekter.

– För mig har det varit viktigt att spelet visar att tekniker som ska lösa globala utmaningar ofta inte är oproblematiska. Jag hoppas att den som spelar, kanske en ung ingenjörsstudent, både kommer att ha kul och får sig en tankeställare, säger Sabine Höhler.

Fotnot: Sedan artikeln skrevs har ytterligare ett projekt i satsningen haft premiär. Det är Göteborgs konstmuseums utställning Apokalyps som berör olika sätt att förhålla sig till undergången.