Konkurrens lockar till genvägar

”Vi är oroliga för att tvivelaktiga forskningsmetoder verkar bli vanligare”.

Så skriver forskningsfinansiärer från flera länder, däribland Vetenskapsrådet, i tidskriften Nature i början av mars i år.

Finansiärerna syftar på svårigheterna att få samma resultat igen när man upprepar publicerade studier. Och det tycks inte vara någon skillnad mellan publikationer av Natures dignitet och mindre kända tidskrifter.

Vetenskapliga resultat inom komplexa forskningsområden som datavetenskap, biomedicin och psykologi verkar alltmer sällan hålla för granskning.

Tuffa villkor spelar roll

Brian Martinson, doktor i sociologi och demografi, forskar på forskarsamhällets sammansättning, forskarnas sociala miljö och hur den påverkar vetenskaplig kvalitet. Han sitter också med i den amerikanska expertgrupp som i sommar ska komma ut med en uppdaterad version av 1992 års rapport Responsible Science: Ensuring the Integrity of the Research Process.

Han inskärper att det finns få fastlagda bevis på vad som ligger bakom problemet med instabila forskningsresultat. Han ser dock tecken på att forskarnas karriärvillkor spelar in.

– De som börjar forska gör det för att de vill hitta sann kunskap, för att göra gott. Men sen kan vägen till framgång i en forskarkarriär visa sig vara något annat än det vetenskapliga idealet, säger han.

Brian Martinson pekar på data från USA där man ser hur antalet doktorander och postdoktorer har ökat, samtidigt som det blivit allt svårare att få en fast tjänst. Det skapar incitament till att ta genvägar, inte främst genom fusk men genom att göra för få experiment och kontroller.

Han har också i en enkätundersökning med tusen deltagande forskare visat att mer än hälften visste att de slarvat. Slarv, som att inte tillräckligt ha dokumenterat sitt arbete, inte följt protokoll för hur labbmaterial ska hanteras, eller hoppat över steg i processen för att skynda på ett projekt.

Sverige är inget undantag när det gäller anställningsvillkoren. Av en ny rapport från Vetenskapsrådet framgår att karriären blivit alltmer osäker för unga forskare.

Hans Wigzell, professor i immunologi och före detta rektor för Karolinska institutet, bekräftar att Sverige följer samma mönster som det internationella forskarsamhället. Konkurrensen om anslag och tjänster ökar och en allt större andel av lönerna kommer från egna anslag. Det medför ett högt tempo där man gör för få kontrollprover.

Hinder för rationellt kunskapssökande

C.K. Gunsalus, chef på The National Center for Professional and Research Ethics (NCPRE) i USA, arbetar också med rapporten Responsible Science. Hon tror att forskning oftast utförs på ett bra sätt, men hon har också sett flera exempel på hinder för ett rationellt kunskapssökande i miljöer där det råder hyperkonkurrrens.

Ett exempel är när ett visst forskningsområde varit reserverat för en professor på institutionen eller när två doktorander fått tävla mot varandra, vilket kan leda till sabotage.

Den som är noggrann kan också leva farligt ibland. En doktorand var nära att få sparken när hon inte kunde replikera studierna från labbets superstar. Senare visade det sig att stjärnans data var påhittade, berättar C.K. Gunsalus.

– När doktorander förväntas att vara ständigt produktiva och aldrig komma med negativa nyheter, kan de frestas att slarva mer och falla offer för önsketänkande, det vill säga att tolka resultat så att det passar hypotesen.

C.K. Gunsalus pekar också på hur forskarna ofta hanterar mycket komplexa experiment, ibland kanske utan tillräcklig kunskap om statistik och metoder.

Lugnare tempo för bra vetenskap

Dokumentationen av arbetsprocessen är ofta otillräcklig. Ytterst sällan handlar det om att en forskare förstört sina data när någon vill granska dem närmare, oftare handlar det om missade detaljer.

CK Gunsalus nämner ett exempel där två laboratorier skulle återupprepa varandras resultat. Det tog ett år, trots att den som gjorde det första gången stod bredvid.

– Att det tog så lång tid kan bero på att man rörde om en gång i bägaren på rutin, men inte noterade det.

Om man till det lägger ett klimat som gynnar slarv ökar risken för instabila resultat.

– Förut så pratade vi om ”bad apples” i forskningen, det vill säga de som fuskade och där lösningen var att rensa bort dem, säger Brian Martinson.

Han, liksom många andra pratar nu istället om system som i varierande grad gynnar pålitlig forskning. Institutionen och forskargruppen kan bli ett brännglas som förstärker den internationella publiceringspressen och ökar risken för slarv, men också vara som ett regnbågsprisma som ger förutsättningar för kreativitet och bra forskning.

Forskningens adelsmärke hotas

Även Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik och ordförande i Vetenskapsrådets expertgrupp i etik, ser allvarligt på den rådande situationen.

– Forskningens adelsmärke – upprepbarhet – hotas av publiceringspressen. Det gäller att publicera snabbt med en intressant hypotes. Då får man en guldstjärna i skrivboken, men inte alltid stabila resultat.

Nils-Eric Sahlin, anser att det framför allt behövs mer utbildning och ett lugnare publiceringstempo.

– Systemet idag med toppforskare och toppubliceringar blir som ett slags melodifestival. Det gynnar inte god forskning.

Läs mer:

Stamp out shabby research conduct (Nature) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Trouble at the lab (The Economist) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Läs också i Curie:

Perfekt forskning är en myt (Curie)