Katarina Barrling – statsvetaren som spanar på kulturer

Katarina Barrling beskriver sig själv som en gårdfarihandlare. Efter många år som forskare inom statsvetenskap frilansar hon numera och är aktiv på många fronter. Bland annat föreläser hon för chefer inom myndigheter och organisationer. Hon skriver också böcker och medverkar ofta i radio och tidningar.

− Jag skriver bland annat kolumner för Svenska Dagbladets ledarsida och Axess Magasin. Jag följer ingen partipolitisk linje utan får välja helt fritt vad jag ska skriva om. Det är otroligt roligt, säger Katarina Barrling.

Hennes röst känns igen från radioprogrammet Godmorgon världen! där hon talar om så vitt skilda ämnen som tilliten i samhället, diplomaters vardag och luktsinnets kulturella historia. Hon hörs också i lättsamma samtal om samtidsfenomen i programmet Spanarna i P1.

− Spanarna är underbart eftersom att allt är på lek och verkligen inte evidensbaserat. Fantastiskt att få tänka så fritt, verkligen frigörande!

Hon håller sig uppdaterad genom att läsa mycket och fångar idéerna när de kommer, när hon till exempel promenerar eller lagar mat.

− Då skriver jag ner några ord direkt. Det blir som en visthusbod med idéer att gå in i.

Fattigt borgerligt i Borlänge

Katarina Barrling föddes 1969 och växte upp i Borlänge med en ensamstående mamma. Hennes pappa var från Ungern och bosatt i Stockholm. Hon träffade honom bara några enstaka gånger.

− Han var konstnär och en jättesnäll person, men lite uppe i det blå. Jag var väldigt lik honom till både utseende och sätt vilket kändes fascinerande.

Under hela min barndom rörde jag mig mellan väldigt olika typer av sociala sammanhang och fick träning i det.

Hennes mamma led av svåra allergier och djupa depressioner och kunde inte arbeta. Då och då låg hon på sjukhus och dottern bodde då hos sin mormor.

− Mormor betydde oerhört mycket. Hon var väldigt stark, självständig och envis, och i alla fall envisheten tror jag att jag ärvt, säger Katarina Barrling.

Hon tillbringade också mycket tid hos sin morfar och hans familj. En period bodde hon i fosterfamilj. Det var svårt eftersom hon saknade sin mamma mycket.

− Jag var avvikande i arbetarstaden Borlänge, där idealet var att arbeta, bo i mexitegelvilla och åka till fjällen på sportlovet. Min mamma arbetade inte, min pappa var konstnär, frånvarande och jag hade ungerskt påbrå. Vi fick hjälp av mormor och morfars familj med hyran. Vi svalt inte, men det fanns inga pengar.

Tidigt tyckte hon mycket om att läsa och rita och hon hade en rik fantasi.

− Jag levde mycket i mina fantasivärldar.

Van vid olika miljöer

I mammas lägenhet fanns många böcker och antikviteter, ytterligare något som skilde hemmet från andras. Mamman kom från en borgerlig uppväxt med tjänstefolk.

− Eftersom hon var sjuk levde vi i en sorts blandning mellan borgerlighet och trasproletariat.

Mamman hade dock en social säkerhet och ett självförtroende som överfördes till dottern.

− Jag har aldrig känt att jag gjort en klassresa när jag blev akademiker. Under hela min barndom rörde jag mig mellan väldigt olika typer av sociala sammanhang och fick träning i det. Det kanske bidrar till att jag forskat om just kulturer och känner det lika lätt att prata med vänsterpartister som med moderater.

Det var så otroligt roligt att läsa på universitetet så jag tog så många kurser och småkurser jag kunde

Efter gymnasiet jobbade hon som au pair i Frankrike och sedan började hon plugga franska och litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.

− Det var så otroligt roligt att läsa på universitetet så jag tog så många kurser och småkurser jag kunde – antropologi, juridik, statsvetenskap, nationalekonomi.

Lockades av retorik och metoder

När Sverige drabbades av en djup lågkonjunktur i början av 1990-talet kände hon att hon ville ha en examen som ledde till ett yrke. En polmag – politisk magisterexamen – verkade bra. Hon lockades av att Uppsala universitet hade en statsvetenskaplig institution med lutning åt retorik, tack vare en gammal professur, i ”vältalighet och statskunskap”. Dessutom hade hon verkligen uppskattat en av kurserna på A-nivå i statsvetenskap.

− Vi läste politisk idéhistoria, om tänkare som sagt något som är relevant för politik och makt. Jag tyckte att kursen var jättespännande och uppskattade att få inslag av humaniora fast jag läste ett samhällsvetenskapligt ämne. Överhuvudtaget fanns ett starkt filosofiskt drag över statsvetenskapen i Uppsala som jag tyckte om.

Jag tror faktiskt att jag fastnade mer för metoden än för själva ämnet statsvetenskap.

Redan på B-nivå fick hon lära sig mycket om vetenskapliga metoder.

− Statsvetenskapliga institutionen hade fantastiskt bra metodutbildning. Man fick lära sig att tänka systematiskt, att analysera begrepp och verkligen vända och vrida på frågor, inte ta saker för givna. Som student blev man tagen på allvar, fick känna att det man gjorde hade att göra med vetenskap. Jag tror faktiskt att jag fastnade mer för metoden än för själva ämnet statsvetenskap.

Forskade på partiers interna kulturer

Hon blev antagen till forskarutbildningen i statsvetenskap vid Uppsala universitet 1996. Även forskarutbildningen var gedigen och Katarina Barrling är tacksam för den. Hennes avhandling handlade om de svenska riksdagspartiernas interna kulturer och hur de skiljer sig åt.

− Statsvetenskap är ett ämne som man kan studera från olika perspektiv och med olika metoder. Jag valde ett antropologiskt perspektiv och studerade partikultur med en blandning av antropologisk och statsvetenskaplig analys. Jag undersökte bland annat vad symboler, språk och ritualer betyder.

Under ett år hade hon ett stipendium som gav henne möjlighet att vara på plats i riksdagen. Hon arbetade på kanslierna för olika utskott och hade samtidigt möjlighet att intervjua riksdagsledamöter för sin avhandling.

Jag beundrar riksdagstjänstemän enormt. De gör ett oerhört arbete bakom kulisserna.

Manuset var klart i oktober 2003. Hon lämnade in manuset en förmiddag och födde sitt andra barn tre timmar senare.

− Jag hade ingen tanke på att förlossningen var på gång när jag lämnade in manuset, men sen gick det väldigt fort. Allt gick dock bra och det var en underbar glädje förstås.

Arbetade som utskottsföredragande

Nästa uppdrag blev att utreda jämställdheten i riksdagen under ledning av chefen för arbetsmarknadsutskottet kansli.

− Några år senare fick jag tjänst som utskottsföredragande på kansliet. En otroligt rolig och spännande period, men också väldigt krävande. Jag beundrar riksdagstjänstemän enormt. De gör ett oerhört arbete bakom kulisserna.

Politiken som helhet hade rört sig åt höger, men kulturerna var sig lika och det upplever jag att de är än idag.

Med tiden längtade hon tillbaka till forskningen och den lite friare tillvaron som forskare. Hon återvände till Uppsala universitet 2008 och forskade bland annat om begravningsväsendet. Ett par år hade hon en tjänst vid Linnéuniversitetet i Växjö och pendlade dit, men sedan var hon åter vid Uppsala universitet igen.

Ett av projekten handlade om att följa upp vad som hänt med partikulturerna sedan avhandlingen.

− Politiken som helhet hade rört sig åt höger, men kulturerna var sig lika och det upplever jag att de är än idag. Det är nya personer, men de uttrycker sig som sina föregångare.

Forskningsmedlen för projektet om partikulturer löpte ut 2015. Medan hon funderade på nästa drag fick hon ett erbjudande om en tjänst som konsult på IPF − Institutet för Personal- och Företagsutveckling i Uppsala.

− Där arbetade jag med uppdragsforskning och med föreläsningar och stöd till chefer. Sedan jag blev min egen har jag fortsatt med dessa uppgifter, ibland i samarbete med IPF.

Svenskar kanske saknar det som fanns

Parallellt med arbetet på IPF skrev hon och en tidigare kollega, statsvetaren Cecilia Garme, på boken Saknad – På spaning efter landet inom oss. I boken beskriver de vad Sverige är och hur Sverige förändrats med anledning av den stora invandringen.

− Vi ville tala om invandring på ett nyanserat sätt, försöka förstå vad det beror på att människor tycker att det är svårt med invandring. Det kanske är så att man saknar något som fanns. Att man inte känner igen sig i det nya Sverige. Att man tycker att beslut om invandring fattats över ens huvud.

Bland annat skriver de att människors syn på invandring kan beror mer på deras perspektiv utifrån var de bor än på deras värderingar.

− Jag har bott i perioder på Gärdet i Stockholm och där är gatubilden i stort sett densamma som i Sverige när jag växte upp. I Borlänge har den förändrats helt. Generellt sett är människor på platser som tagit emot många invandrare ofta mer negativa till invandring.

Lyfter fram språkets betydelse

Boken nominerades till Stora Fackbokspriset 2022 och har fått mycket beröm, något hon är mycket tacksam över. Samtidigt har mottagandet också varit lite avvaktande. Kanske för att boken är impressionistisk, inte tesdrivande. Den avslutas inte med en lista med tio punkter som löser allt.

− Vi landar dock i att det är viktigt att invandrare får lära sig språket och kulturen för att komma in i samhället. Vi upplever att sådant inte fått tillräcklig prioritet, att man i ingenjörsmässiga Sverige ansett att språk och kultur mest är sådant som kommer att lösa sig av sig själv.

Och så tycker jag så mycket om att skriva. För mig är det som att knyppla, ett handarbete.

Den tredje uppgiften är viktig och en moralisk skyldighet för forskare anser hon, men förstår att vissa kan tveka.

− Idag är det otäckare än tidigare att uttala sig i offentligheten, särskilt om man arbetar med ett kontroversiellt ämne. Man kan bli uthängd och idiotförklarad, men själv har jag inte varit utsatt för sådant.

Kristendom påverkar mer än vi tror

För ett par år sedan sa Katarina Barrling upp sig och startade eget. Hon ville resa mindre och skriva mer, och jobbar sedan dess från hemmet i Uppsala.

− Jag är ganska inåtvänd, en ensamvarg, och känner mest harmoni när jag är hemma. Och så tycker jag så mycket om att skriva. För mig är det som att knyppla, ett handarbete.

Faktum är att en uppföljare till boken Saknad är på gång. Hon har just lämnat ifrån sig manus till en bok med arbetstiteln Sverige – världens mest protestantiska land till förlaget. Där driver hon tesen att vi är mer formade av kristendom än vi tror.

− Ju mer sekulariserade vi blir desto mer tar sig det kristna protestantiska tänkandet in på andra områden, som i politik och samhällsdebatt.

Jag blir jätteglad av unga människor som är födda tidigt på 2000-talet. De är så kloka, ansvarstagande och insiktsfulla.

Eftersom hon jobbat varje vaken stund den senaste tiden ska Katarina Barrling ta det lugnare en period. Nu väntar lite pyssel med bland annat Spanarna i P1.

Har hon då någon spaning som ger hopp för framtiden?

− Jag blir jätteglad av unga människor som är födda tidigt på 2000-talet. De är så kloka, ansvarstagande och insiktsfulla. De är trevliga och artiga, en väldigt fin generation. Det inger hopp att det är de som ska bygga vidare på det här märkliga landet.