Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Händer som förbereder en spruta.

På infektionsläkare Fredrik Kahns avdelning på Skånes universitetssjukhus har coronapandemin inneburit stora förändringar. Bilden är tagen utanför sjukhuset, där personal med covid-19 symptom testas. Foto: Johan Nilsson.

NYHET

Just nu går läkarjobbet före forskningen

För infektionsläkaren Fredrik Kahn innebär coronapandemin långa dagar med kliniskt arbete. Hans forskning får delvis stå tillbaka och Fredrik Kahn funderar på vad det innebär på sikt.

porträttbild Fredrik Kahn

Fredrik Kahn

Fredrik Kahn är infektionsläkare vid Skånes universitetssjukhus och forskare inom infektionsmedicin vid Lunds universitet. I normala fall lägger han ungefär lika mycket tid på båda rollerna, men under coronapandemin är inget sig likt.

─ Vi har gått på högvarv på sjukhuset sedan vecka nio. På min avdelning har vi ändrat allt. Vi har utarbetat nya rutiner och fördubblat antalet vårdplatser genom att låna in läkare från andra kliniker. Alla patienter som ska läggas in på sjukhuset måste först läggas in på vår avdelning för provtagning om de har minsta symtom på covid-19, säger Fredrik Kahn.

Kliniken bestämmer över arbetstiden

Tillsammans med en kollega är han ansvarig för riktlinjerna för behandling av covid-19 vid Skånes universitetssjukhus, och han är särskild involverad i de svåraste fallen i Region Skåne. Han är också ansvarig för att lägga infektionsläkarnas schema, vilket är knepigt när ingen vet hur hög arbetsbelastningen blir framöver.

Fredrik Kahn har med andra ord svårt att hinna forska, men klagar inte över det.

─ Jag är ju infektionsläkare, jag kan infektion och det är självklart att jag ska ta hand om patienter med covid-19. Att rädda liv går först och det viktigaste för mig är att få hjälpa patienterna, säger han.

Faktum är att varken forskare eller forskningsfinansiärer bestämmer hur mycket tid som läggs på forskning respektive kliniskt arbete under en given period. Fredrik Kahn förklarar:

─ Forskningsmedel går till kliniken och kliniken bestämmer över arbetstiden. Det står visserligen i forskningsbidraget hur mycket forskningstid som läkaren ska ha, men kliniken bestämmer när den tiden ska infalla. Kliniken går först och kliniken tar vad den vill ha. Det är alltid ett pusslande, men nu är ju situationen extrem och man kanske inte får hela sin tilldelning.

Har tur med finansieringen

Fredrik Kahn gör dock så gott han kan för att hålla igång sin forskning. Den handlar främst om sepsis, som är det livshotande tillstånd som kan uppstå när organ skadas av att immunförsvaret överreagerar på en infektion. Fredrik Kahn mejlar medarbetarna på labbet tidiga morgnar och sena kvällar och ser till att arbetet går framåt, trots att han inte själv kan vara där.

Han är glad att hans finansiering har viss inbyggd flexibilitet. Från Vetenskapsrådet har Fredrik Kahn ett bidrag som heter Forskningstid för yngre kliniker och motsvarande åtta månaders lön att fördela på två år.

─ Om jag vill så kan jag dra ut projektet på tre år och jag behöver inte rapportera årligen. Det är en stor fördel. Många av mina kollegor med annan finansiering måste rapportera årligen, och de medel som de inte hinner göra av med kan inte föras över till nästa år. De försvinner från projektet.

Det är inte bara tidsbrist som skapar problem för forskningen under pandemin. Vissa moment går helt enkelt inte att genomföra.

─ Jag känner till många forskare som har tvingats pausa vissa projekt och jag har själv ett sådant. Det handlar om cancer och immunbrist, och det är olämpligt att låta cancerpatienter med immunbrist komma in för provtagning just nu. Andra hinder har att göra med att delar av personalen arbetar hemifrån och att det är brist på transporter.

Framtida finansiering kan påverkas

Fredrik Kahn har mejlat cancerprojektets finansiärer och förklarat situationen, men inte fått svar från dem än. Han funderar en del på hur forskningsfinansieringen generellt kommer att påverkas av det som sker nu. Han är ju inte ensam om att inte hinna forska.

─ Hur ska man värdera progress för de forskare som inte kommit så långt under pandemin, inte har producerat som det var tänkt? Hur ska de jämföras med dem som inte arbetat kliniskt? Att ta ställning till sådant blir en grannlaga uppgift. Ju längre tid pandemin pågår desto mer påverkas forskningsprojekten, och jag tror tyvärr att vi får dras med covid-19 både i höst och nästa vår.

Att ha tid att söka nya bidrag är ett annat problem.

─ Det finns många bidrag som jag hade velat söka, men jag mäktar inte med att skriva stora ansökningar just nu. Det hjälper inte att ansökningsperioderna förlängs med någon vecka.

Han föreslår att olika forskningsfinansiärer harmoniserar sina regler.

─ Alla vill att man beskriver samma saker: bakgrund, mål med projektet och så vidare, men trots det måste man modifiera sin ansökan för varje finansiär. Den ena vill till exempel ha 6000 tecken, medan den andra vill ha 8000 tecken. Nu när vi forskare har stor tidsbrist borde det gå bra att skicka samma text till alla.

Styrt om till covid-19

För en infektionsforskare som Fredrik Kahn är covid-19 förstås vetenskapligt spännande. Han kan bidra med kunskap och har redan ställt om delar av sin forskning till covidforskning.

─ Covid-19 är en form av sepsis så jag behövde bara ändra fokus något och kan använda delar min befintliga finansiering. Jag har bidrag som är ganska generella och avsedda för forskning på dysreglering av immunsvaret vid infektion. Forskning på covidpatienter passar väl in i där, säger Fredrik Kahn.

Han känner till att Vetenskapsrådet tillfälligt låter forskare använda delar av sina befintliga bidrag till covidforskning, men själv behöver han inte utnyttja den möjligheten.

─ För andra forskare som inte har sitt forskningsområde så nära är det förstås värdefullt.

Att forskningen är både stimulerande och väldigt angelägen ger Fredrik Kahn energi till de långa arbetsdagarna. En del av de patienter med covid-19 som han ansvarar för bidrar till hans forskning. Tidiga morgnar skickas patientprover från sjukhuset till labbet.

─ Det är viktigt att forska på de här patienterna så vi kan hjälpa dem bättre. Covid-19 är en förfärligt hemsk sjukdom och i nuläget har vi ingen terapi som vi vet fungerar, bara understödjande behandling.

Fredrik Kahn upplever att covid-19 ökat intresset för infektionsforskning. Han får dagligen mejl från kolleger från andra medicinska specialiteter med idéer på terapier som de vill starta studier på.

­─ Infektion har varit ett ganska eftersatt forskningsområde, men det kanske ändrar sig nu. Covid-19 sätter fingret på att vi faktiskt behöver utveckla nya terapier och tänka på nya sätt.

Du kanske också vill läsa

Krönika 1 oktober 2024

Den som har alltför rigida föreställningar om vad forskningen ska leda till riskerar att planera sönder processen. Att planera ett forskningsprojekt påminner om att plantera vårlök...

Debatt 23 september 2024

Per Gyberg, Linköpings universitet

Tiden räcker inte till i akademin, ändå levererar forskare och lärare. Det är inte hållbart i längden. Per Gyberg menar att ekonomistyrning präglar verksamheten och att basanslaget...

Krönika 28 augusti 2024

Genombrotten och innovationerna blir allt färre inom medicin och naturvetenskap. Johan Frostegård pekar på tre orsaker till den negativa trenden.