Julklapparna som forskare vill ha

Jenny Larsson, professor i baltiska språk vid Stockholms universitet:

– Jag skulle önska mig en riktigt bra, robust anteckningsbok eller kanske en samling vackra pennor – gärna reservoarpennor. Det låter kanske enkelt, men för en språkhistoriker är en bra anteckningsbok ett ovärderligt arbetsverktyg. Särskilt när man, som en språklig upptäcktsresande, studerar texter på flera utdöda språk samtidigt och söker efter subtila mönster och återkommande strukturer som kan avslöja språkens historiska samband. Anteckningsboken ger också en skön, analog kontrast till den digitala världen som jag annars ständigt omger mig med.

– Om jag fick önska mig något riktigt stort till jul skulle det vara ett sprillans nytt AI-genererat verktyg som förenar mina fyra stora forskningsintressen; språkhistoria, forntida DNA, arkeologi och kulturhistoria. Tänk dig en plattform som kan analysera enorma mängder rådata, forskningsartiklar, analyser och hypoteser från dessa vitt skilda områden och hitta mönster och samband som en enskild människa aldrig skulle kunna greppa på egen hand. Det skulle kunna bli som en forskarens tidsmaskin – ett redskap som hjälper oss att visualisera och förstå människans komplexa språkliga och kulturella förbindelser över tusentals år. Ett sådant verktyg skulle inte bara vara ovärderligt för forskare; utan också kunna göra vår gemensamma förhistoria levande och tillgänglig för en bredare allmänhet. Kanske en ganska stor önskan, men ibland måste man få våga drömma lite också.

Henrik Nilsson, mykolog och universitetslektor vid Göteborgs universitet:

– Jag skulle vilja ha svar på den mest påträngande och besvärande frågan inom dagens biologi: Varför uppfattar vi inte några spår av liv bortom vårt eget solsystem? Rymden borde rimligen krylla av liv, men istället talar den till oss med tystnad. Att rymdens förtegenhet bröts vore en ytterst välkommen julklapp och skulle ge hopp om en lång framtid för mänskligheten.

– Jag önskar att något – vilket som helst – av de tre hittills oförståeliga skriftspråken linear A (Kreta), rongorongo (Påskön) och indusskriptet (Pakistan/Indien) dechiffrerades lagom till jul. Då hade jag kunnat skippa Kalle Anka och hänge mig åt svunna tiders förlustelser istället. Vad avsågs egentligen med de där symbolerna som ser ut som drakar? Och varför upprepas rongorongo-tecknen så många gånger på raken?

Gabriella Stenberg Wieser, docent vid Institutet för rymdfysik i Kiruna:

– Jag önskar mig en riktigt bra snöskyffel. Ingen av dem vi har hemma är optimal. En är för tung och klumpig och en annan har en skovel där snön ramlar av innan jag hinner flytta den dit den ska. Ytterligare en är plastig med en justerbar längd på skaftet som för alltid är inställd på kortast möjliga. Att skotta snö (med en bra skyffel) är optimalt när jag inte förstår vad data från kometen 67P betyder eller när mitt datorprogram inte fungerar. Tankarna vandrar fritt och lösningarna dyker upp som snöflingor från ingenstans.

– Jag skulle också vilja ha en whiteboard på kontoret där det var enkelt att rita i tre dimensioner. Fysiken i rymden är ofta sådan att en tvådimensionell projektion inte är tillräcklig. Helst skulle jag vilja kunna rita helt fritt, men jag tänker att en genomskinlig skiva som kunde fällas ut vinkelrätt mot en whiteboard skulle vara en bra början. Jag förstår inte varför det inte finns? Eller om det finns, varför vi inte har någon sådan på jobbet?

Kimmo Eriksson, professor i matematik vid Mälardalens universitet:

– Först kunde jag inte komma på någonting eftersom jag är härligt nöjd med mitt forskarliv. En anledning till att jag är så nöjd är att jag har slutat att åka på konferenser, för sådana har jag alltid vantrivts på. Men för forskningens genomslag och för att hitta framtida samarbeten kan ju konferenser vara mycket värdefulla. Jag borde förstås önska mig en assistent – gärna någon som ser ut som jag men lite snyggare och betydligt mer extrovert – som i mitt ställe kan resa runt på konferenser för att presentera min forskning och knyta kontakter.

– Och för själva forskningen önskar jag mig en julklapp till. Jag forskar på hur sociala normer skiljer sig åt runtom i världen. För detta har jag organiserat ett internationellt nätverk men det finns fortfarande några vita fläckar på kartan, inte minst Grönland och Madagaskar. Det vore en glad överraskning om det lagom till jul skulle dimpa ner några intresseanmälningar därifrån, eftersom vi planerar en ny världsomspännande datainsamling nästa år.

Marie Cronqvist, professor i modern historia vid Linköpings universitet:

– Jag har haft ett omtumlande år med en ny arbetsplats, långpendling, nya kolleger, flera nya forskningsprojekt och en rad nya större uppdrag. Det har varit fantastiskt roligt och spännande, men jag behöver sannerligen ta igen mig i jul. Därför är min högsta önskan att få krypa upp i soffan bredvid mina tonårssöner, tömma asken med julpraliner och för ”sjuttioelfte” gången kolla på vår favoritfilm Interstellar medan vi turas om att säga replikerna. Efter ett par timmars återhämtning i yttre rymden är jag nog redo att ta itu med jorden igen.

– Världen brinner på många ställen just nu och min bakgrund som kallakrigsforskare gör att jag är särskilt uppmärksam på utvecklingen i Ryssland under Putins tid vid makten. Den ryska aggressionen i Ukraina överträder alla krigets lagar och internationell rätt, och samtidigt följer den tyvärr ett bekant mönster från Sovjetunionens dagar. När jag var liten, i början av 1980-talet, så var freds- och antikärnvapenrörelsen stark och det var vanligt att barn önskade sig fred på jorden. Det gör jag nu också. "Freden måste komma först, min vän", sade Tage Danielsson, som är mitt universitets hedersdoktor och Linköpings store son. "Gör den inte det, så kommer inget efter den."

Läs också i Curie:

Klapparna som forskarna önskar sig till jul (Curie)