”Jag förstod något om koltrastarna som ingen annan i världen visste”

En vårkväll i Lund stod han stilla i stadsparken och lyssnade. Koltrastar sjöng i snåren och ljudet kändes som början på något stort. De svarta fåglarna bar på mer än ett löfte om vår – något av betydelse för människors och djurs hälsa.

Jonas Waldenström är professor i mikrobiologi vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Han minns kvällen i Lund en bit in i doktorandstudierna.

– Jag förstod något om koltrastarna som ingen annan i världen visste. De ögonblicken är roliga, när man hittar nya saker. Då är forskningen som bäst, säger han och citerar nobelpristagaren Richard Feynman:

– The pleasure of finding things out.

De vackra fåglarna var hans studieorganism och hade visat sig bära på ett dolt hot. Koltrastarna förde med sig Campylobacter jejuni, en bakterie som också infekterar kyckling och ger magsjuka hos människor.

– Det spännande var att vi också kunde visa att dessa bakterier kunde vara specifika för arten. Samma variant av bakterier som i Lund hittas hos koltrastar på Azorerna, i Tyskland och Australien, trots att fågelpopulationerna varit åtskilda under lång tid.

Som nybakad doktor befann jag mig plötsligt i forskningens epicentrum. En av få som arbetade med fågelburna zoonoser.

Fåglar väckte tidigt intresset för biologi. Han smittades av en fågelskådande pappa.

– Jag föddes på Öland, som är ett fågelparadis. Under uppväxten tänkte jag alltid på fåglar.

Volontär på Ottenby fågelstation på Öland

Som gymnasist volonterade han på Ottenby fågelstation. Där träffade han biologiprofessorer som Åke Lindström, en fågelforskare som driver svensk fågeltaxering. Mötena gav en längtan att bli biolog.

– Ottenby har varit en god plantskola för många forskare.

Han fastnade för ringmärkningen: att hålla en fågel, se fjäderdräktens detaljer, känna magin.

– Lövsångaren i handen en majmorgon på Öland har just kommit från söder om Sahara. Hur är det ens möjligt?

Följde fåglarna förberedelser inför ökenresan

Biologistudierna ledde till Uppsala. Examensarbetet gjordes i Nigeria, där han följde europeiska fåglar och deras förberedelser inför resan över den stora öknen.

– Det var över 40 grader och fältarbete tidiga morgnar. Vi var helt avskurna från omvärlden.

Området var redan då oroligt, skyddat från rebeller av en internationell militärstyrka. Senare växte terrororganisationen Boko Haram fram och platsen blev otillgänglig. Det var första gången han kom i närheten av något storpolitiskt som påverkade forskningen.

Det är ju rent nys – men propaganda funkar så.

Efter examen sökte han doktorandtjänster, utan framgång. Motgångarna blev tursamma. Han återvände till Ottenby som platschef. Där stegade en man in med idéer om fåglar och infektioner. Han hette Björn Olsen och var läkare på infektionskliniken i Kalmar.

– Vi skruvade på projektet tillsammans och det ledde till min doktorandstudie vid Lunds universitet. Att det blev just fåglar och sjukdomar tackar jag Björn för.

Avhandlingen kom samtidigt som fågelinfluensan

Avhandlingen rörde bakterier hos fåglar. Tajmingen var perfekt. När han disputerade i början av 2000-talet drabbades Europa av en våg av högpatogen fågelinfluensa.

– Som nybakad doktor befann jag mig plötsligt i forskningens epicentrum. En av få som arbetade med fågelburna zoonoser. Det fanns starkt intresse för fågelinfluensa i Sverige, så istället för postdoktorstudier i England packade jag ryggsäcken och reste till Högskolan i Kalmar.

Sedan dess har han forskat vid det som blivit Linnéuniversitetet. Han studerar fågelburna sjukdomar och hur virus i naturen utvecklas och sprids.

Våra flesta smittor är zoonoser, det vill säga har sitt ursprung i andra arter. Det tvärvetenskapliga begreppet One Health beskriver hur människans hälsa är sammanflätad med djurens och naturens. Det är i det fältet Jonas Waldenström verkar, i mellanrummet mellan medicin och biologi.

– Mitt labb har varit bland pionjärerna i Sverige i att skapa integration mellan de två disciplinerna. Arbetet leder till ömsesidig, fördjupad förståelse.

Nu driver han främst två projekt: ett om influensavirusens ekologi och epidemiologi hos vilda fåglar och ett som kopplar förekomsten av fästingar och fästingburna sjukdomar till fåglars flyttmönster.

Forskningen användes i rysk propaganda

Arbetet har tagit honom ut i världen. Mest Europa, men också till Afrika, Asien, Sydamerika och till och med Antarktis. Fågelforskningen sker ofta i stora internationella nätverk.

– Det är naturligt eftersom fåglarna vi studerar är flyttfåglar.

För att följa spridningen av smittsamma mikroorganismer förses fåglar med sändare. På så vis blir det möjligt att koppla flyttmönster till smittspårning.

USA:s minskade bistånd märks, särskilt för forskare i utomeuropeiska länder som Ukraina och Georgien.

Samarbetena är vidsträckta – men inte alltid okomplicerade. Sedan länge driver han ett projekt kring fågelinfluensa med forskare i Ukraina. En del av forskningen, på gräsänder, har under anfallskriget använts i rysk propaganda. Då Ryssland 2022 krävde att FN:s säkerhetsråd skulle utreda Ukraina och USA för bristande efterlevnad av konventionen mot biologiska vapen pekades gruppens forskningsansökningar ut som bevis.

– Vi studerar influensavirus hos fåglar för att djur och människor ska vara trygga och ha säkra livsmedel. De har pekat på den forskningen och talat om hemliga labb som tillverkar virus för biologiska vapen. Det är ju rent nys – men propaganda funkar så. Om man hamrar ut ett budskap upprepade gånger fastnar det kanske hos någon.

De ryska påståendena om brott mot konventionen avvisades, både av andra undertecknande stater och av oberoende observatörer. Jonas Waldenström vill inte gå in på hur desinformationen hanterades i Sverige, mer än att han fick gott stöd från universitetet.

– Det var inte det man skrev upp sig för när man började titta på gräsänders flyttningar, säger han uppgivet.

Ockuperat provtagningsområde

Provtagningsområdet har ockuperats. Några av de ukrainska forskarna finns nu i Kalmar.

– En familj kom hit i början av kriget. Vi hjälpte dem att etablera sig i staden och på universitetet. Via KK-stiftelsen kunde vi senare ta hit min närmsta samarbetspartner som postdoktor. Han leder fortfarande laboratoriet i Charkiv.

Tillsammans har de fått ett nytt bidrag från EFSA, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, för övervakning av virus i ett ukrainskt område som inte är en aktiv krigszon.

– Förhoppningsvis har vi lyckats överbrygga den här svåra situationen för forskningen och forskarna i Ukraina.

Han ser det som en form av solidaritet inom forskarvärlden.

– I första hand mellan kollegor och vänner, men indirekt med forskningen som sådan. Man hoppas ju att folk finns där när något händer. Självklart gör vi det vi kan.

Det finns två saker man aldrig ska göra, starta en långtidsstudie och avsluta en långtidsstudie.

Nu leder Jonas Waldenström två doktorander i Nigeria. Han uppskattar möjligheten att få ge tillbaka till landet där han gjorde sitt examensarbete. Han ser med oro på hur akademisk frihet hotas i världen.

– Jag är genuint orolig över USA:s roll. De har dominerat inom influensaforskningen intellektuellt, akademiskt och gällande större finansiering – nu vet många inte ens om de har ett jobb. Anslag stryps och USA har lämnat WHO.

Hans forskning drabbas inte direkt, eftersom han mestadels verkar i Europa och Afrika. Kollegor på humansidan har det tuffare. Och USA:s minskade bistånd märks, särskilt för forskare i utomeuropeiska länder som Ukraina och Georgien. De amerikanska program de kunnat medverka i avvecklas nu i rasande takt.

Långtidsstudien av fågelinfluensa pågår sedan 2002

På hemmaplan fortsätter långtidsstudien av fågelinfluensa som startade vid Ottenby 2002.

– Det finns två saker man aldrig ska göra, starta en långtidsstudie och avsluta en långtidsstudie. En studie som pågår under lång tid gör att vi kan svara på större frågor. Varje nytt år bidrar till en allt bättre förståelse för hur saker varierar över tid, säger Jonas Waldenström.

Men att hålla den omfattande långtidsstudien vid liv kräver kontinuerlig jakt på forskningsbidrag.

– Jag måste hela tiden ha nya forskningsidéer. Karriärmässigt är det smartare att gå på snabba bollar.

Studien finansieras nu av EU:s ramprogram Horisont Europa och EFSA, men han efterlyser svenska satsningar.

– Det borde finnas riktade bidrag för biologiska långtidsserier. Så mycket ansvar vilar på den enskilde forskaren.

Forskning om sjukdomar har annars fördelen att folk förstår vikten. Alla är rädda för virus, säger han. Det gör det lätt att förklara att vi måste förstå hur smitta sprids.

En pandemi kommer. Svårigheten är att säga när och vilket virus som orsakar den.

Pressen gör att virus lättare sprids och muterar

Historien är full av exempel på virus av fågelinfluensatyp som anpassat sig till människor och orsakat dödliga pandemier – spanska sjukan, asiaten, hongkong och svininfluensan. Idag, menar han, ökar riskerna ytterligare. Klimatförändringar och vårt sätt att leva gör att virus lättare sprids och muterar.

– Vi pressar miljön hårt. Reser och handlar mer och strukturerar om naturen genom städer, skogsbruk och lantbruk. Djurtätheten i livsmedelsindustrin är hög och när vilda arters utbredning ändras möts nya arter och byter virus. En pandemi kommer. Svårigheten är att säga när och vilket virus som orsakar den.

Jonas Waldenström är en fena på fältarbete, även om han numer sällan ägnar sig åt det. Han beskriver hur han en mörk natt vadade i en ukrainsk våtmark och hur han, tillsammans med sin doktorand, fångat trastar i centrala Nigeria, där Guineasavannen och jordbruket möts.

– Från väldigt varma ställen till kalla och blöta. Det är viktigt för glädjen att inte helt tappa att vara i fält.

Det var ett nyårslöfte att skåda lite fågel varje dag.

Vid sidan av forskning, undervisning och ledarskap balanserar Jonas Waldenström en tjänst som prodekan – och hinner med daglig fågelskådning.

– Det var ett nyårslöfte att skåda lite fågel varje dag. Det har jag lyckats med och hittat tillbaka till urkraften i att titta på fåglar bara för att det är kul.

Ibland skådar han vid Ottenby, där han numera är styrelseordförande. Verksamheten är ännu volontärbaserad. I fikarummet där ungdomar ligger uttröttade efter att ha stigit upp vid fyra ser han sig själv i backspegeln. Han känner igen deras förväntan, samma nyfikenhet som fick honom att välja vetenskapen.

– De fångar fåglar och ringmärker för att de tycker det är det roligaste som finns.

När forskningen utmanas av politik, krig och desinformation blir det en påminnelse om varför han fortsätter.

– Det är vackert.