Hur ska svensk forskning finansieras?

Centerpartiet (C)

– Vi tror att Sverige dels bör fortsätta att öka de statliga forskningssatsningarna, dels att vi kan bli ännu bättre på att locka europeisk eller extern finansiering. Det är svårt att säga något om exakt fördelning mellan olika källor av medel. Vi tror på autonomi och ser gärna att lärosäten ombildas till stiftelser. Att det då blir enklare att inleda samarbeten, ta emot externa medel och bygga upp egna förmögenheter är några av anledningarna till detta.

Folkpartiet (FP)

– Folkpartiet menar att den viktigaste frågan vad gäller finansiering är att se till att basanslagen prioriteras inför kommande forskningsproposition. Det är det viktigaste verktyget för att ge långsiktiga och goda villkor för forskningen. Samtidigt är det förstås även önskvärt att även externa finansiärar kan öka sina investeringar i forskning. Vi har tyvärr sett en sjunkande trend i privata investeringar i forskning och utveckling som andel av BNP under en tid. Folkpartiet förespråkar mer självständiga lärosäten gentemot staten och möjligheten att bilda stiftelser är en viktig del av detta. Med ökad självständighet tror vi att ett ökat intresse för donationer kan uppstå.

Kristdemokraterna (KD)

– Kristdemokraterna är öppna för fler fristående högskolor som drivs exempelvis i stiftelseform, just för att underlätta donationer. Vi tycker att regeringens senaste proposition gör väl avvägda ställningstaganden kring dessa frågor.

Miljöpartiet (MP)

– I dag består en allt högre andel av finansieringen av externa anslag, som söks i konkurrens. Konkurrensen är av godo då den verkar kvalitetssäkrande och leder till utveckling men den leder också till att kvalificerade forskare lägger ned en mycket stor del av sin arbetstid till att ansöka om dessa medel. Riksrevisionen har visat att systemet medfört effektivitetsproblem. Forskningsvolymen har inte ökat i takt med att resurser tillförts, varför de oförbrukade medlen ökat. En orsak till detta uppges vara regeringens ensidiga fokusering på koncentration av resurser till vissa lärosäten, i kombination med att forskare inte har möjlighet eller önskan att expandera forskningen i samma takt som resurser beviljas.

Miljöpartiet vill inte konkurrensutsätta mer medel än vad som görs i dag. Vi motsätter oss regeringens förslag om att öka till 20, kanske 25 procent. Att konkurrensutsätta en sådan stor andel av de fasta anslagen leder till att långsiktig planering försvåras, minskade tillsvidareanställningar på lärosätena och därmed sämre förutsättningar för svensk forskning.

Moderaterna (M)

– Universitet och högskolor bör ha ett stort eget handlingsutrymme för bedömningar och prioriteringar av vilken forskning som ska bedrivas och för hur den ska genomföras. Den största delen av den statliga forskningsfinansieringen går direkt till universitet och högskolor i form av anslagen för forskning och forskarutbildning och det är viktigt med en fortsatt kraftfull satsning.

De bidrag som forskningsfinansiärer fördelar till forskare är också betydelsefulla för att öka strävan efter kvalitet. Vetenskapsrådet och andra forskningsråd, liksom Verket för innovationssystem (Vinnova), har en viktig kvalitetsdrivande roll. Därför bör även forskningsfinansiärernas medel öka, så att de får ökade möjligheter att ge stöd åt den forskning som håller högst kvalitet.

Ett system för resursfördelning som innefattar kollegial bedömning (peer review) utreds för närvarande i syfte att kunna införas på sikt. Ett sådant system skulle kunna ge en mer sammantagen bedömning där även ett forskningsområdes aktuella potential kan vägas in i stället för att enbart grunda resursfördelningen på historiska data. På så vis kan en mer sammanvägd bedömning av ett lärosätes forskning göras där olika ämnesområden värderas efter sin särart.

Socialdemokraterna (S)

– Det behövs en öppen och förutsättningslös utredning av den svenska forskningspolitikens organisering och finansiering. Utredningen måste ställa obekväma frågor om olika modeller för forskningsfinansiering både med avseende på resurstilldelning och på maktfördelning. Det går inte att bortse ifrån att forskningsfinansiering uteslutande styrd av forskarna själva kan vara en alltför begränsad arbetsmetod, det behövs troligen flera modeller.

Konstitutionen för forskningsråden och uppdelningen i ämnesråd behöver ses över och alternativ såsom bredare forskningsprogram prövas. En kritisk utredning måste behandla det stora ansökningsarbete som svenska forskare lägger ned på sådant som har mycket små utsikter att finansieras.

Konkurrens om medel är nödvändig, men transaktionskostnaderna på systemnivå är betydande. Andra negativa effekter av en stor andel konkurrensutsatta medel är många forskare arbetar under osäkra anställningsförhållanden vilket kan leda till att forskarna undviker risktagande och nyansatser i sin forskning. Sverige behöver mer av innovativ risktagande forskning. Då krävs det också en forskningsfinansiering och en syn på meritering och kvalitet som stödjer det.

Sverigedemokraterna (SD)

– Sverigedemokraterna har föreslagit en riskkapitalfond för att finansiera innovationer från mindre företag. Pengar från vissa statliga företag ska förse fonden med ekonomiska medel. När det kommer till finansiering är det viktigt med ett samspel och staten ges en större betydelse som finansiär i forskning som har svårare att attrahera privat kapital.

Vänsterpartiet (V)

– Staten har ett stort ansvar för forskningen; i första hand grundforskning men även tillämpad och behovsmotiverad forskning och utveckling. De offentliga anslagen är viktiga för att säkra grundforskningen och den långsiktiga vetenskapliga kompetensförsörjningen. De är också det bästa sättet att garantera forskningens frihet så att särintressen inte styr vad det forskas om och vilka forskningsresultaten ska bli.

Med offentligt finansierad forskning blir det dessutom naturligt att kräva att forskningsresultaten ska vara fritt tillgängliga. Donationer och uppdragsforskning får inte ersätta statliga anslag, som är den grundläggande förutsättningen för en oberoende forskning. Det finns en oroväckande trend i den nuvarande regeringens forskningspolitik att man tar steg för steg mot ökat beroende av extern finansiering. Vi är motståndare till förslaget om att omvandla lärosäten till stiftelser.

Läs också i Curie:

Vilken är den viktigaste forskningsfrågan inför valet? (Curie)

Ska fokus ligga på bredd eller spets? (Curie) Länk till annan webbplats.

Hur fri ska forskningen vara? (Curie) Länk till annan webbplats.

Hur får vi bättre karriärvägar? (Curie) Länk till annan webbplats.