Hon vill ersätta skuld kring samisk historia med vetgirighet

Anna-Lill Drugge är en av ledamöterna i sanningskommissionen för det samiska folket. Hon är själv av samiskt ursprung, doktor i historia samt universitetslektor i samiska studier vid Umeå universitet.

Hennes forskning handlar om det samiska samhället i relation till genus, representation och media, etik i urfolksforskning och samisk utbildning.

Sanningskommissionens arbete med att kartlägga och granska den politik som förts gentemot samerna i ett historiskt perspektiv och dess konsekvenser pågår fram till december 2025. Anna-Lill Drugge är en av redaktörerna för forskningsvolymen som ska ges ut av kommissionen.

– När jag fick frågan var det ingen självklarhet att säga ja, jag visste inte om jag skulle mäkta med. Men det är ett hedersuppdrag och en plikt.

Hon beskriver arbetet med att rymma det samiska i en rapport, som ska utformas enligt svensk modell, som svår.

– Det är som att få in en boll i en fyrkant. Och jag är väldigt medveten om att arbetet inte kommer att leda till förbättring om vi inte välkomnar majoriteten att vilja lära sig och förstå.

Skogssamiskt påbrå

Hon visste att arbetet skulle bli tungt, och vad för slags berättelser hon skulle möta. Hennes pappa har rötter utanför Råneå i Norrbotten.

– Vår släkt hör till en av de skogssamiska släktena som staten försökt få bort genom politiska åtgärder.

Skogssamer, det vill säga de renskötande samer som är verksamma i skogslandskapet, var en gång en stor grupp. Deras levnadssätt har präglats av fler näringsfång än enbart renen; näringar som fiske och odling i mindre skala har varit viktiga.

Vår släkt hör till en av de skogssamiska släktena som staten försökt få bort genom politiska åtgärder.

Redan på 1700-talet förflyttades skogssamerna från Bergslagen, Gästrikland och Hälsingland och sedan har industralismens exploatering av skog och andra råvaror, diskriminering, assimilering och undanträngning fortsatt att lämna litet utrymme för dem.

Många samer känner inte till sitt ursprung och Anna-Lill Drugge berättar att det även varit en del hysch-hysch kring det samiska arvet i hennes egen släkt.

– Men nu är det öppet.

Utlandsresorna påverkade henne

Hennes pappa har jobbat i skogsbranschen hela sitt liv. Det var hans arbete med att utbilda människor i hur man sköter skog som tog familjen utomlands. När Anna-Lill och hennes tre syskon var barn tillbringade de först två år i Dehradun i Indien och sedan lika lång tid i Arusha, Tanzania.

När de flyttade tillbaka till Sverige blev det till Västerbotten och Umeå.

– När vi kom hem förstod jag att resorna hade påverkat mig och mina syskon men jag förstod inte riktigt på vilket sätt.

Som exempel nämner hon när de på mellanstadiet diskuterade internationella frågor i skolan.

– Då reflekterade jag över att mina klasskompisar inte verkade veta vad fattigdom var riktigt. Mina föräldrar var noga med att vi ganska tidigt skulle förstå att vi var privilegierade. Och att alla människor har samma värde. Vi är uppfostrade att se att man kan vara lik vem som helst. Ingen av oss syskon är rädda för olikheter.

Uppväxt med två pedagoger

Anna-Lills mamma är förskollärare och väldigt pedagogisk. Pappa beskriver hon som en naturens man.

– Mamma har fostrat och pappa har lärt oss hur man klarar sig i skog och mark.

Mina föräldrar var noga med att vi ganska tidigt skulle förstå att vi var privilegierade. Och att alla människor har samma värde.

Från sina föräldrar har hon fått en nyfikenhet på att förmedla komplicerade saker. Hon har jagat med sin pappa sedan barnsben och har i efterhand förstått att han har gett henne mycket kunskap om naturen och det samiska, utan att hon riktigt märkt det.

– Hur du hanterar naturen, vad du tar med dig från den, att aldrig ta mer än du behöver. Inte lämna några spår efter sig, inte störa, bejaka andligheten. Det tog långt upp i vuxen ålder innan jag fattade att det är kunskap inte alla får med sig.

Hon beskriver samisk pedagogik som annorlunda än den svenska.

– Man beskriver inte så mycket. Det handlar mer om att vara med, få se, prova på och få lov att göra misstag.

Bestämde sig för att bli spansklärare

Att Anna-Lill Drugge skulle bli forskare var inget självklart val. Det första fröet såddes när hon läste språkkurser i spanska i Granada, Spanien. En lärare drog henne åt sidan och sa att hon noterat att Anna-Lill såg saker på andra sätt, att hon borde jobba med något analytiskt.

– Det bar jag med mig. Även om jag inte ändrade inriktning där och då så låg det i bakhuvudet.

Hon bestämde sig för att bli spanskalärare på gymnasiet. För det krävdes ett andra ämne och Anna-Lill valde historia, mest för att hon skulle välja något.

Hon läste ämneskurserna vid Umeå och Lunds universitet, och det avslutande pedagogiska året i Umeå. Hon beskriver stämningen på grundutbildningen i historia vid Umeå universitet som minnesvärd.

– Det passade mig utmärkt. På den tiden var miljön stark inom både kvinno- och genushistoria samt ”den enkla människans” historia. Jag märkte direkt att jag sögs fast i att få vara i det frågvisa och få utlopp för min ständiga nyfikenhet. Min uppsats i historia handlade om kvinnor och jakt. Genom det kom jag in på renskötsel, som också är mansdominerat.

Lätt beslut att bli forskare

Att ta klivet till forskningen var inget svårt beslut, Anna-Lill Drugge blev inspirerad av vänner som gick vidare till forskningen.

– Jag tänkte väl helt enkelt att kan de så kan jag. Jag blev också uppmuntrad av handledaren jag hade till mina uppsatser i historia, Jonny Hjelm. Han var tydlig med att han såg ett forskarämne i mig och det var viktigt för mitt beslut. Men jag har aldrig släppt mitt intresse för pedagogik och lärande och kanaliserar det vid universitetet istället för gymnasiet.

Idag är det helt självklart att forskare inom det samiska fältet behöver förhålla sig till etikfrågor ...

Hon har forskat inom det samiska forskningsfältet sedan 2012. Som nybliven forskare efter disputationen drev hon frågan om etik i urfolksforskning väldigt intensivt. Det ledde också till ett antal publikationer på temat.

Läs också i Curie: Så ska samverkan stärka forskning som rör samer

– Idag är det helt självklart att forskare inom det samiska fältet behöver förhålla sig till etikfrågor, det var det inte alls på samma sätt när jag började. Det är fint att ha varit med om den förändringen.

Ersätta skuld med vetgirighet

När det gäller människors kunskap om samisk historia är det viktigaste att ha en förståelse kring att man inte vet. Och att historieskrivningen ser annorlunda ut beroende på var man står.

– Om du är en majoritetsperson så förstår du historia på ett sätt, en same ser det på ett annat sätt. Vi lever i en tid som är starkt påverkad och präglad av vår historia. Och synen på samer är starkt påverkad av den tid då rasbiologin var rådande.

Att inte kunna något om samisk historia brukar kopplas ihop med skam och skuld.

– Men här finns det två vägar att gå. I det samiska kollektivet är vi snabba att slå ner på dem som inte kan, men jag tycker inte att det leder någonstans. Den andra vägen är att ta bort skulden och ersätta den med vetgirighet.

Provprat för komplexa frågor

För att komma förbi skam och rädsla för att göra fel brukar Anna-Lill Drugge använda sig av något som kallas provprat i sin undervisning.

– Provprat handlar om att skapa en undervisningsmiljö som gör det möjligt för studenterna att prata och diskutera det som är komplext. Och att våga lyfta tankar och idéer som inte är färdigtänkta.

När studenterna vill testa sina tankar säger de helt enkelt “nu provpratar jag”, och då är det lyssnarens ansvar att provpratet tas om hand på ett respektfullt sätt.

Provprat skulle kunna öppna upp för tryggare rum i svåra frågor som genus och hållbarhetsfrågor.

– Det kan kännas lite stolpigt i början men när studenterna väl kommit in i det blir det som ett självspelande piano. Det går att vara väldigt öppen, vi lär oss mer och kommer så mycket längre. Rätt och fel försvinner helt, det blir irrelevant att bevisa sin ståndpunkt och man ansvarar för varandras lärande.

Provpratet brukar vara ett av de mest uppskattade momenten i kursutvärderingen och studenterna har önskat den i fler klassrum.

– Provprat skulle kunna öppna upp för tryggare rum i svåra frågor som genus och hållbarhetsfrågor. Gränsen för provprat går vid diskrimineringslagstiftningen.

Att växa genom utbildning

Anna-Lill Drugge är, tillsammans med professor Jon Moen, programansvarig för universitetets forskningsledarskapsprogram Research and Leadership Programme (ReaL). Uppdraget består i att utforma en kvalificerad utbildning i tre olika steg för nya, etablerade och excellenta forskningsledare.

– Att arbeta som programansvarig för ReaL är ett otroligt stimulerande och givande uppdrag. Det är fascinerande att vara med om hur forskare med höga ambitioner utvecklar sina kompetenser och förmågor tillsammans med andra likasinnade från en rad olika ämnesdiscipliner.

Att se människor växa genom utbildning är något som känns väldigt meningsfullt för Anna-Lill Drugge. Och hon säger att hennes tre ben – utbildning, forskning och samiska frågor hänger ihop och inte kan existera utan varandra.

– Jag kan inte undervisa utan att ta in forskning och jag kan inte forska utan att undervisa eller jobba med det samiska folket.

Läs mer: Sanningskommissionen för det samiska folket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.