Idag är Rebecca Willén anställd vid Högskolan i Halmstad, men hon har sin arbetsplats vid Hälsovetenskapligt centrum i Göteborg. Foto: Marie Ullnert
NYHET
Hon startade ett forskningsinstitut som lockar forskare från hela världen
Rebecca Willén kände sig inte hemma i den akademiska miljön. Tanken att starta ett eget forskningsinstitut började ta form och blev verklighet när hon disputerat. Nio år senare lämnade hon sitt institut IGDORE för att kombinera forskning och grävande journalistik.
Ämnen i artikeln:
Rebecca Willén disputerade 2016 inom rättspsykologi vid Göteborgs universitet. När hon hade försvarat sin avhandling tog hon beslutet att starta ett eget forskningsinstitut.
– Så brukar man ju inte göra, säger Rebecca Willén som så här i efterhand ser det som ett både modigt och naivt beslut.
Men det kändes helt rätt i stunden när hon satt på ett tåg i England efter en intervju för en anställning som lektor vid ett brittiskt universitet. Tanken att rycka upp familjen, som just då bodde på Bali, för en anställning inom akademin, kändes inte så lockande.
– Det regnade och jag kände ganska starkt att jag inte hade lust att vara en del av den klassiska akademiska miljön för att kunna fortsätta forska. Så då tänkte jag att jag kan väl starta ett eget forskningsinstitut, bara för mig själv.
Hon ville skapa någonting bättre
Redan som doktorand var Rebecca Willén självständig och hade bara några få möten med sina handledare, för det mesta på distans. En del av forskarutbildningen tillbringade hon tillsammans med familjen i Kanada.
– Jag ville få erfarenhet av en annan forskningsmiljö och det var väldigt lärorikt. Man tar lätt för givet hur den egna forskargruppen ska jobba och det är givande att uppleva andra miljöer och arbetskulturer.
... jag kände ganska starkt att jag inte hade lust att vara en del av den klassiska akademiska miljön för att kunna fortsätta forska.
Utlandsvistelsen gav mersmak. Men hennes familj ville gärna bo i ett varmare klimat och flytten gick till Indonesien. Rebecca Willén slutförde avhandlingen på distans på Bali och skötte det mesta själv, även i viss mån projektets ekonomi.
– Jag tänkte att jag kunde fortsätta forska på egen hand genom att starta ett svenskt aktiebolag som skulle kunna förvalta bidrag från svenska forskningsfinansiärer.
Förutom självständigheten lockade också tanken att skapa en bättre forskningsmiljö. Inom hennes område, psykologi, upplevde hon att det förekom tvivelaktiga forskningsmetoder (questionable research practices) som en följd av publiceringshetsen.
Hon hade också börjat engagera sig inom öppen vetenskap. Där diskuterades dessa frågor och hur man skulle kunna skapa en bättre arbetsmiljö och förutsättningar för transparent forskning. Till slut ledde alla funderingar till det oberoende forskningsinstitutet IGDORE (Institute for Globally Distributed Open Research and Education) som Rebecca Willén var ansvarig för 2016-2025.
Forskare från hela världen hörde av sig
Från början var tanken att institutet bara skulle vara för Rebecca själv, men hon upptäckte snabbt att det fanns fler forskare som var intresserade.
– När jag öppnade upp för att fler skulle kunna vara med hörde folk från hela världen av sig. Jag har stött på många forskare som vill vara helt oberoende.
Hon menar att ett oberoende forskningsinstitut kan vara ett sätt att inte förlora kompetenta forskare. Det kan vara personer som antingen inte passar in i den klassiska akademiska miljön och dess strukturer, eller inte har möjlighet att bli en del av den på grund av geografiska begränsningar, socioekonomiska faktorer eller en inte helt slutförd forskarutbildning.
När jag öppnade upp för att fler skulle kunna vara med hörde folk från hela världen av sig. Jag har stött på många forskare som vill vara helt oberoende.
– Det kom många förfrågningar från forskare i utvecklingsländer, jag tror att deras primära motiv ofta var att få en akademisk affiliering i västvärlden.
En sådan anknytning kan vara viktig vid publicering, och kan även ge mer trovärdighet i den akademiska världen. Rebecca Willén tror också att en del vill forska på deltid eller vid sidan av sina andra jobb.
– Många av forskarna vid IGDORE är engagerade inom öppen vetenskap. Vissa har valt att verka utanför akademin eftersom de många gånger tycker att den akademiska arbetsmiljön är kontraproduktiv för en god forskning. Andra har gått med för att de vill markera sitt stöd för öppen vetenskap, fastän de har en affiliering till ett lärosäte.
Av de ungefär 200 anslutna är många verksamma inom psykologi, som Rebecca Willén, men här finns även forskare inom andra områden.
Lite tid för egen forskning på det egna institutet
IGDORE blev snabbt ett hem för forskare från hela världen, men Rebecca själv hann inte med så mycket egen forskning. Delvis för att hon blev upptagen med det administrativa arbetet kring IGDORE där hon såg till att alla andra kunde få förutsättningar för att forska. Hon öppnade upp ett co-working space på Bali där de anslutna forskarna kunde vistas, och anordnade flera konferenser inom psykologi och öppen vetenskap.
De begränsade möjligheterna till att söka forskningsfinansiering var dock det största hindret. Av de anslutna forskarna har bara ett fåtal extern forskningsfinansiering, men många har inkomst från andra anställningar, antingen från lärosäten eller andra jobb.
– Jag hann faktiskt inte att få iväg så många ansökningar själv, men insåg också ganska snabbt att ett aktiebolag inte funkar i en svensk kontext. Det fungerar för EU-medel men inte för svenska bidrag. När vi startade en stiftelse skapades fler möjligheter.
IGDORE drivs nu som stiftelse, som äger ett aktiebolag. Det största problemet är dock att organisationen måste vara godkänd som medelsförvaltare för att kunna ta emot forskningsbidrag.
– Ett tag var vi godkända av Forte och kunde söka forskningsbidrag därifrån, men nu går det inte längre.
Tog en paus från IGDORE för att forska
En lösning är en affiliering med ett lärosäte som är godkänt som medelsförvaltare och som därför kan ta emot bidrag. IGDORE kan sedan skicka en faktura till lärosätet och sköta den övriga administrationen. Rebecca Willén själv hade under en period ett lektorat vid polisutbildningen vid Linnéuniversitet, med den affilieringen kunde hon söka ett planeringsbidrag.
– Jag tog en paus från IGDORE för att jag ville forska. Det blev ett pilotprojekt om tjejer i SiS-hem och vi gjorde intervjuer, genomförde brukarpaneler och lade grunden för det projekt jag driver nu.
Jag tog en paus från IGDORE för att jag ville forska. Det blev ett pilotprojekt om tjejer i SiS-hem ...
Med pilotprojektet som bas sökte Rebecca Willén i början av 2025 forskningsbidrag från Vetenskapsrådet, med Högskolan i Halmstad som medelsförvaltare.
– Från början var min tanke att fortsätta driva IGDORE på deltid. Men jag insåg ganska snabbt att det skulle bli svårt, och jag tyckte inte heller att det var roligt längre. Det kändes också som att jag hållit på med IGDORE väldigt länge och att institutet skulle må bra av en annan organisation och att någon annan tog över.
Borde ha väntat lite
Tio år har gått sedan den där tågresan genom ett regnigt landskap i England, och beslutet att starta ett eget institut.
– Jag borde ha väntat lite tills jag blivit mer etablerad inom akademin, säger hon nu.
Rebecca Willén jämför med Ronin Institute i USA, grundat av Jon Wilkins.
– Han hade hunnit vara verksam inom akademin i många år innan han startade sitt institut och hade framförallt forskningsfinansiering som han kunde ta med sig.
Ronininstitutet las ner för några år sedan, men håller på att återuppstå i en ny form.
Ska vara allt ett vanligt lärosäte inte är

Gustav Nilsonne. Foto: Elise Cervin
Sedan början av 2025 är Gustav Nilsonne, docent och forskare i neurovetenskap vid Karolinska institutet, ordförande för IGDORE. Han har länge aktiv varit inom öppen vetenskap, Rebecca Willén lärde känna honom via det nätverket.
– Det känns tryggt att lämna över till honom, säger hon.
– Jag har följt Rebeccas arbete med IGDORE från början och är imponerad över det hon har åstadkommit. Jag känner mig hedrad över att ta över, kommenterar Gustav Nilsonne.
Han betonar att han ska fortsätta att vara anställd på heltid på KI.
– Ordförandeuppdraget innebär mycket administration som förhoppningsvis gör det möjligt för andra att jobba friare.
Frågan om medelsförvaltningen kommer Gustav Nilsonne att driva vidare. Samtidigt betonar han att IGDORE ska vara allt som ett vanligt lärosäte inte är.
– Vi ska inte vara overhead-drivande, vi har inget campus och inte heller gamla professorer. Vi vill visa att man kan bedriva forskning på ett enklare sätt och samtidigt ge mer stöd till forskare för mindre overhead – vi får se om vi lyckas.
Självklart att dela data och kod öppet
Han framhåller också vikten av öppenhet och transparens.
– Vid IGDORE ska det vara självklart att dela exempelvis data och kod öppet. Vi vill förändra incitamentstrukturen inom forskningen och komma bort från pressen att publicera i prestigefyllda tidskrifter.
Vi vill förändra incitamentstrukturen inom forskningen och komma bort från pressen att publicera i prestigefyllda tidskrifter.
Gustav Nilsonne har varit postdoktor i Nederländerna, gästforskare på Charité i Berlin och vid Stanford University i USA och har upplevt olika arbetsmiljöer. Att kunna styra över det egna projektet och den egna tiden, när och hur man arbetar, står högst på listan. På ett traditionellt lärosäte finns det ofta för många begränsningar och andra åtaganden.
– Jag deltar gärna i det akademiska samtalet och går på seminarier, men är inte intresserad av möten om administration.
Kombinerar forskning och grävande journalistik
Sedan början av året (2026) är Rebecca Willén verksam vid Högskolan i Halmstad. Hennes ansökan beviljades och hon fick ett projektbidrag från Vetenskapsrådet som täcker hennes egna anställning som är på 65 procent.
– Som jag har det nu kommer jag ganska nära den optimala arbetsmiljön. Jag får sköta mitt egna projekt och har tillgång till högskolans infrastruktur och resurser. Det är också kul att gå på seminarier och kunna diskutera med andra.
Som jag har det nu kommer jag ganska nära den optimala arbetsmiljön. Jag får sköta mitt egna projekt och har tillgång till högskolans infrastruktur ...
Just nu är hon dock tjänstledig för heltidsstudier i grävande journalistik vid Göteborgs universitet. Av en slump upptäckte hon att hennes egna forskningsmetoder hade en hel del gemensamt med arbetet vid ett journalistgräv.
– Jag åkte på en konferens för grävande journalister där det pratades om dataset, programmering och mycket av det som vi håller på med inom öppen vetenskap. Det finns många överlapp med forskningen, metoderna kan tjäna på varandra.
Hon menar att många journalistiska gräv skulle kunna publiceras som forskning. Då skulle också datan och resultaten som journalisterna får fram bli tillgängliga för forskare. Det hade hon själv haft nytta av när hon sökte projektbidrag.
– I mitt forskningsprojekt tittar jag på hur det har gått för tjejer som har varit placerade på SiS-hem mellan 1993 och 2025. Där finns mycket gedigna journalistiska arbeten, men inte så mycket forskningsdata. Det var ett problem för mig när jag sökte forskningsbidrag eftersom det anses som oseriöst att referera till tidningsartiklar.
Forska för dem det berör
Hon har själv varit placerad på ett SiS-hem i ungdomen. Ändå, eller kanske just därför, tycker hon att det är viktigt att involvera andra personer som har liknande erfarenheter i sin forskning.
– Jag kan inte bara utgå från mig själv, utan måste fråga dem jag forskar om och för. Vad är viktigt för er, vad ska jag forska om? Det är viktigt att min forskning har relevans och att jag inte forskar enbart för forskningens skull.
Det är viktigt att min forskning har relevans och att jag inte forskar enbart för forskningens skull.
Hon påpekar att det är extra angeläget att forska om tjejernas erfarenheter av SiS-hem just nu. Det pågår nämligen en omfattande reform som ska leda till att antalet tjejer som placeras på sådana hem nästan dubbleras de närmaste åren.
– Den forskning som finns är gjord på killar, som har en mycket högre tröskel för att bli placerade. Hos killarna finns en större problematik med kriminalitet medan tjejerna ofta placeras av sociala skäl. Därför är det viktigt att vi vet mer om tjejernas erfarenheter och hur det har gått för dem sedan.
Hon hoppas att kunna kombinera forskning och grävande journalistik för att kunna jobba på olika sätt och nå ut till olika grupper i samhället.
– Det blir lite olika format och tempon. Forskning omfattar mycket data och är långsam, inom journalistiken kan man ägna sig åt mindre projekt och få ut det mycket snabbare. Det kan bli en bra kombination, speciellt om allt är öppet tillgängligt.
Läs mer:
Du kanske också vill läsa
Nyhet 12 maj 2026
Nyhet 5 maj 2026
Debatt 4 maj 2026