Hon är en länk mellan EU och forskare i Sverige

Ekaterina Osipova är ganska ny på jobbet. Hon började i september som forskningssekreterare på Vetenskapsrådet och nationell kontaktperson inom EU:s forskningsprogram Horisont Europa. Området är dock bekant sedan tidigare. Hon har i flera år jobbat med frågor som rör forskningsinfrastruktur och finansiering vid Luleå tekniska universitet.

Som nationell kontaktperson inom EU-programmet är hennes område forskningsinfrastruktur – som exempelvis labb, instrument och stora forskningsanläggningar. Infrastrukturerna kan också vara virtuella, som det Europeiska öppna forskningsmolnet, EOSC, som nu byggs upp inom EU för att dela och återanvända forskningsdata.

– Jag fungerar som en länk mellan EU-kommissionen och forskarsamhället. Mitt uppdrag är att informera, vägleda och förklara finansieringsmöjligheter för forskarsamhället, för att öka forskarnas chanser att få bidrag och öka Sveriges deltagande i EU:s ramprogram. Det är viktigt att sänka tröskeln för att söka stöd, förklarar hon.

Läste ekonomi i Luleå

Ännu så länge bor Ekaterina Osipova kvar i Luleå och jobbar på distans. Inte för att hon är främmande för att flytta. Det har hon gjort tidigare. Första gången var när hon som 22-åring lämnade S:t Petersburg där hon vuxit upp som endabarn till föräldrar som båda arbetade som chefer i tillverkningsindustrin. Mamma var ingenjör och pappa ekonom.

Att bygga är som att lösa ett gigantiskt pussel där varje bit måste passa och vara av rätt kvalitet

Hon säger att hon var ett ganska vanligt barn, nyfiken och social. Favoritämnena i skolan var språk, matte och idrott. Hemma tyckte man att utbildning var viktigt och Ekaterina Osipova drömde om att bli idrottslärare eller geolog. Till slut föll valet i stället på ekonomi och efter gymnasiet utbildade hon sig till civilekonom i S:t Petersburg.

Från S:t Petersburg till Stockholm

Så fick hon veta att det fanns möjlighet att läsa en internationell magisterutbildning på KTH i Stockholm och blev nyfiken.

– Det var naturligt att fortsätta studera och jag ville läsa på engelska. Stockholm lockade också med möjligheten att studera tillsammans med internationella studenter från hela världen, berättar hon.

Att det låg nära gjorde det enklare – man kunde ta båten över natten eller resa via Helsingfors, bara tre och en halv timme med tåg från S:t Petersburg. I dag är det inte lika enkelt. Kriget mot Ukraina har gjort att flera tidigare transportvägar har stängts. Vill hon hälsa på sin mamma får hon åka via Turkiet eller Estland.

Gillar komplexa byggprojekt

På KTH läste hon bygg- och fastighetsekonomi. Under utbildningen växte intresset för byggbranschen och komplexa byggprojekt.

– Att bygga är som att lösa ett gigantiskt pussel där varje bit måste passa och vara av rätt kvalitet, säger hon.

Det var också på KTH som hon träffade sin blivande man. Han var från Sibirien och hade precis som hon kommit till Stockholm för att plugga. När han sedan flyttade till Basel i Schweiz för att doktorera inom IT följde hon med. Under tiden skrev hon sitt exjobb. Därefter bar det av till Luleå tekniska universitet där Ekaterina Osipova sökte en doktorandtjänst.

– Jag visste inget om Luleå då. Jag hade aldrig varit så långt norrut. Men när jag reste dit för intervjun tyckte jag att universitetet var inspirerande, forskargruppen trevlig och projektet både intressant och utmanande. Det kändes rätt och vi flyttade upp.

Kommunikation är nyckeln till framgång

Forskningsprojektet handlade om hur man genom gemensam riskhantering framgångsrikt genomför stora och komplexa byggprojekt med många involverade parter. Ekaterina Osipova studerade flera stora byggen i Sverige.

Att förstå varandras perspektiv är lika viktigt som tekniska lösningar, och vikten av samverkan kan inte överskattas.

– Kommunikation mellan olika involverade parter är nyckeln till framgång. Att förstå varandras perspektiv är lika viktigt som tekniska lösningar, och vikten av samverkan kan inte överskattas. Man måste också hantera alla risker som kan dyka upp och den gemensamma hanteringen är avgörande för att nå målen, säger Ekaterina Osipova.

Hon disputerade 2014 med avhandlingen "On enhancing joint risk management throughout a project's lifecycle: Empirical studies of Swedish construction projects". Under arbetet hade hon också hunnit få två barn och vara föräldraledig.

Från forskning till forskarstöd

Ett tag efter doktorsexamen dök det upp ett vikariat på universitetets Grants Office – kontoret som hjälper universitetets forskare att söka olika slags bidrag.

– Jag var osäker på hur jag ville gå vidare och tyckte att det var en spännande möjlighet att gå från forskning till forskarstöd. Och jag såg en chans att kombinera min akademiska bakgrund med en roll där jag kunde stötta forskare att skriva framgångsrika ansökningar och få finansiering. Sen tänkte jag att jag kan gå tillbaka till forskningen om jag inte trivdes.

Så blev det inte. Jobbet på Grants Office var både intressant och givande – multidisciplinärt, omväxlande och socialt.

– Jag längtade inte tillbaka. I forskningen kan nyttan ibland kännas avlägsen, men här såg jag resultatet direkt. Dessutom fick jag lära mig en massa nytt – om olika finansiärer, deras prioriteringar och de komplexa ansökningsprocesserna.

Började jobba med forskningsinfrastruktur

Efter några år började hon jobba med forskningsinfrastruktur på universitetet och blev involverad i Big Science Sweden. Det är en nationell organisation med målet att hitta svenska leverantörer till internationella forskningsanläggningar där Sverige är medlem, som partikelfysiklaboratoriet Cern.

– Big Science Sweden jobbar aktivt med att matcha svenska företag med internationella forskningsanläggningar, säger Ekaterina Osipova.

Ofta handlar det om att utveckla komplexa lösningar, vilket kan kräva samverkan mellan företag och akademiska forskare. Hennes roll var att hitta dessa samverkansmöjligheter och skapa förutsättningar för samarbeten.

Jobbet på Grants Office var både intressant och givande – multidisciplinärt, omväxlande och socialt.

Svenska företag och lärosäten levererar inte så mycket till de stora forskningsanläggningarna som de borde i jämförelse med andra länder. Men de har bland annat utvecklat olika tekniska lösningar till Cern, teleskopet SKA-Mid och Eiscat 3D som är ett avancerat radarsystem för atmosfärs- och rymdforskning.

– Det är viktigt att komma in tidigt i processen, när idéer och lösningar fortfarande kan formas och anpassas innan de blir konkreta krav. När upphandlingen väl har börjat och specifikationerna är fastställda, är det ofta för sent.

”Man är ingen fegis när man disputerat”

I det nya uppdraget på Vetenskapsrådet har hon stor nytta av sina tidigare erfarenheter.

– Forskarutbildningen gör att man förstår utmaningar och frågor som forskare ställs inför mycket bättre. Det är värdefullt när man ska stötta forskare. Och den ger en förmåga att hantera svåra frågor. Man är ingen fegis när man har disputerat, säger hon.

Arbetet på Grants Office har gett henne värdefulla kontakter med EU:s institutioner i Bryssel, särskilt EU-kommissionen, som hon kan använda i sitt nuvarande jobb.

– Forskningsinfrastruktur är en förutsättning för excellent forskning. Det handlar inte bara om laboratorier och utrustning, utan om att skapa miljöer där forskare kan utvecklas. För att lyckas framöver behöver vi investera strategiskt och samarbeta mer, både nationellt och internationellt. Sverige har stor potential, och jag är stolt över att vara en del av den utvecklingen.