Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Johan Ankarklev tillsammans med sin son på hockeyrinken.

Malariaforskaren Johan Ankarklev har ett förflutet som ishockeyspelare i Kanada. Här med sin sexåriga son som spelar i Hammarbys ishockeyskola för knattar. Foto: Anders Norderman

NYHET

Hockeyspelaren som bygger eget malariateam

När molekylärbiologen Johan Ankarklev var ung spelade han ishockey i Kanada. Nu ska han starta en egen grupp med malariaforskare vid Stockholms universitet. Han satsar på att skapa ett team med god laganda och bra driv.

Malariaforskaren Johan Ankarklev är lika hemma i hockeyrinken som i labbet och minst lika van vid Nordamerika som vid Sverige. Som sextonåring flyttade han till Edmonton i Kanada för att spela ishockey och blev kvar i åtta år.

När han nyligen forskade i New York var han tränare i den ideella organisationen Ice Hockey In Harlem, och numera hänger han på Hammarbys ishockeyskola för knattar i Stockholm. Hans sexårige son spelar där och Johan Ankarklev har klivit in som hjälptränare. Hammarby Hockey är gammal hemmaklubb för Johan Ankarklev och har en viktig del i hans framgångar.

– Jag hade turen att spela hockey i Hammarby på 90-talet och blev coachad av stora namn som Thomas Storm och Krister Falk. Mentaliteten var att ingenting är omöjligt, att aldrig ge upp, att vi skulle bli bäst, och klubben fick fram många stora spelare under den perioden.

Att han fick den inställningen som ung har varit livsavgörande för honom, tror han.

– Den är värdefull för en forskare som vill komma vidare, men också smått ohälsosam på vissa sätt, säger Johan Ankarklev och skrattar.

Sedan 2012 är Johan Ankarklev doktor i molekylärbiologi. Hans avhandling handlar om parasitsjukdomen Giardia intestinalis, men nu studerar han parasiten Plasmodium falciparum som orsakar sjukdomen malaria. Den överförs från myggor till människor och går igenom många olika stadier under sin långa livscykel.

− Malariaparasiten är en väldigt komplex organism. Det är därför den är så himla häftig att jobba med.

Mamma spelade salsa hemma

Intresset för tropiska sjukdomar kan ha kopplingar till Johan Ankarklevs barndom. Han föddes 1980 och växte upp i stockholmsförorten Vårberg, med en pappa som var konsult och en mamma som var tolk. Föräldrarna reste över hela världen i sina arbeten och Johan följde ofta med.

– Mamma jobbade för Ericsson, reste mycket till Sydamerika och hade många vänner där. Hon dog i cancer när jag var sex år och i mina minnen av henne spelar hon bossanova, samba och salsa på stereon hemma. Själv har jag alltid haft en passion för Sydamerika, men också för Afrika. Det kan vara en av anledningarna till att jag forskar på sjukdomar som finns i de världsdelarna. Jag har alltid velat jobba där.

När Johan Ankarklev flyttade till Kanada i tonåren hade han tänkt vara borta i ett år som utbytesstudent. Han gick på high school, spelade ishockey och bodde i värdfamilj, men när året var slut ville han inte åka hem. Då flyttade han ihop med några kompisar i Edmonton och försörjde sig bland annat som bartender på en jazzklubb.

– Det blev ishockey sju dagar i veckan och ett äventyrligt liv, men studierna blev lidande. Mot slutet av high school stod jag vid ett vägskäl och bestämde mig för att lägga skridskorna på hyllan ett tag. Jag läste upp betygen och när jag kom in på universitetet i Edmonton så tyckte jag så mycket om det att jag satsade fullt ut på studier istället.

Från rovfåglar till parasiter

Johan Ankarklev hade också arbetat på ett center för skadade rovfåglar och blivit sugen på att bli veterinär. Han började därför på ett förebyggande universitetsprogram för blivande veterinärer och läkare, Pre Medicin.

– Infektion kändes direkt väldigt häftigt och parasitsjukdomar var exotiska och spännande, men jag visste inte så mycket om dem. Så hade jag en föreläsare – doktor Michael Stock – som var parasitolog och extremt inspirerande. Det var det som fick mig att komma in på parasitsjukdomar på allvar.

En annan viktig föreläsare dök upp senare i Uppsala. Johan Ankarklev hade flyttat hem till Sverige 2003 och läste till en master i molekylärbiologi. Professor Staffan Svärd föreläste om immunförsvar kontra infektioner och kom in på sin egen forskning, om tarmparasiten Giardia.

– Direkt efter föreläsningen gick jag fram till honom och sa: ”Jag vill jobba för dig!”. Han blev nog lite överrumplad, men bad mig hålla kontakten och när det blev dags för examensarbete så gjorde jag det mycket riktigt hos Staffan på institutionen för cell och molekylärbiologi, ICM, i Uppsala. Det ledde till en lång och fantastisk relation och jag doktorerade senare i Staffan Svärds grupp.

Jämförde stammar av Giardia

Som doktorand tillbringade Johan Ankarklev halva tiden på ICM i Uppsala, och halva tiden på institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, MTC, vid Karolinska institutet. Arbetet med avhandlingen gick ut på att jämföra olika Giardiastammar på genom-nivå, och Johan jobbade bland annat med kliniska stammar från patienter vid Karolinska universitetssjukhuset.

En period tillbringade han också i Uganda, där Giardiasjukdom är vanligt förekommande.

– Jag startade ett samarbete med forskargrupper vid Mulago Hospital i Kampala samt ett norskt forskarlag som var på plats just då. Vi hittade en spännande koppling mellan bakterien Helicobacter pylori och Giardia hos barn i regionen.

Som hängiven forskare tyckte han att det var intressant när han själv smittades av diarrésjukdomen Giardia.

– Då sprang jag mellan sängen och toaletten och förde samtidigt noggranna anteckningar om hur symtomen utvecklade sig, säger Johan Ankarklev och skrattar.

Gick över till malaria

När Johan Ankarklev befann sig på KI jobbade han nära professor Mats Wahlgren och hans grupp av malariaforskare och drogs in i deras arbete. I gruppen fanns doktor Ulf Ribacke som blev som en mentor för Johan Ankarklev och uppmuntrade honom att läsa sommarkursen Biology of Parasitism, vid Marine Biological Laboratory på Cape Cod utanför Boston 2010.

– Föreläsare flögs in till Cape Cod från hela världen och kursen blev ett vägskäl i min karriär. Jag träffade extremt många duktiga forskare inom malaria och fick ett helt nytt nätverk. Det var de kontakterna som gjorde min post doc möjlig.

Som postdoktor var Johan Ankarklev i USA och forskade på malariaparasiten i nästan fyra år, först vid Harvard University och sedan vid Weill Cornell Medical College i New York.

– Framför allt studerade jag det stadium som parasiten befinner sig i när den kan ta sig vidare från en smittad människa till en mygga. Det är enormt viktigt att vi förstår mer om vad som händer rent genetiskt i den fasen. Om vi hittar genetiska faktorer som vi kan påverka då, så finns potential att stoppa smittspridningen.

Bra samarbete på hemmaplan

Tiden i USA finansierades huvudsakligen med Vetenskapsrådets bidrag Internationell postdok och Johan Ankarklev uppskattar bidragets upplägg.

– Det är enormt bra att man är tvungen att skriva in sig på ett svenskt institut och inte försvinner ur systemet när man är utomlands. Jag fick jobba med kanonforskare i både Boston och New York, men jobbade parallellt också med toppforskare på hemmaplan.

En av de senare var professor Rickard Sandberg vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid KI. Han har utvecklat en metod för att analysera en enskild cells totala genuttryck − alltså en metod för att analysera vilka gener som är aktiva i en enskild cell, och därmed ger cellen dess egenskaper.

− Jag började prata med Rickard Sandberg av en slump när han höll på att utveckla metoden för några år sedan. Jag insåg att metoden var precis vad jag behövde för de studier jag ville utföra inom min malariaforskning, och därför initierade jag ett samarbete för att optimera metoden för malaria.

Samarbetet har burit frukt och nu kan Johan Ankarklev börja kartlägga vilka gener som är aktiva hos enskilda celler under olika stadier i malariaparasitens komplexa livscykel.

− Det gäller att ha en vision när man forskar, men också att ta vara på de möjligheter som dyker upp.

Vill skapa grupp med lagkänsla

Under det senaste halvåret har Johan Ankarklevs liv förändrats igen. Han har flyttat från New York till Stockholm med sin argentinska sambo, och familjen har utökats med en son till. Han har också fått besked om att han fått forskningsmedel från Vetenskapsrådet.

− Det är jätteroligt, fenomenalt! Bidraget ger mig möjlighet att sätta upp ett labb vid Department of Molecular Biosciences, The Wenner-Gren Institute vid Stockholms universitet. Det är en inspirerande miljö med många unga forskare och en av Europas fyra myggfaciliteter där man kan infektera myggor med humana malariaparasiter.

Johan Ankarklev kommer att studera smittvägen – hur parasiten tar sig från människa till mygga och vidare till nästa människa. Han vill ta in ett par doktorander och postdoktorer så fort som möjligt och hoppas kunna leda en grupp med åtta−tio malariaforskare om några år. Hans vision för teamet är klar.

− Jag vill generera en grupp med samma dynamik som ett bra hockeylag. En grupp med bra driv och lagkänsla, där vi samarbetar och bygger upp varandra. Vi ska jobba tillsammans mot ett gemensamt mål.

Artikelserie: Vägen till akademin

Varför blev de forskare? Hur såg vägen dit ut? Vilka forskningsfrågor brinner de för?
Möt forskare från olika delar av forskarvärlden och läs om deras erfarenheter av akademin, i serien Vägen till akademin.

Läs alla artiklar i Curies serie Vägen till akademin

Relaterat innehåll

Nyhet 12 februari 2024

Carina Järvenhag

Om Karins Senters fascination för förortssvenska ska sammanfattas med ett ord får det bli ”Zlatan”. Ett intresse som så småningom ledde fram till avhandlingen ”Att göra förort”. –...

Nyhet 29 januari 2024

Siv Engelmark

Hon har gjort examensarbete på Nasa, doktorerat om planeten Mars och kan varenda replik i filmen Stjärnornas krig. En livslång passion för rymden har lett Ella Carlsson till det nu...

Nyhet 5 december 2023

Eva Annell

Anna Sjöström Douagi älskar forskningsmiljön, men lusten att skapa internationella samarbeten är ännu större. Nu arbetar hon med strategiska initiativ vid Nobelstiftelsen och är bo...