Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Henrik Höjer i ökenlandskap i Jordanien

Henrik Höjer reser gärna och har besökt mer än 50 länder. Här under en resa till Jordanien. Foto: Emma Ernfors Höjer

NYHET

Historikern Henrik Höjer har roligt varje dag på jobbet

Det var ett spännande jobb på tidskriften Forskning & Framsteg som fick historikern Henrik Höjer att lämna akademin för 20 år sedan. Han har aldrig ångrat sig, men skulle möjligen kunna lockas tillbaka för att doktorera i demografi.

Vetenskapsredaktören Henrik Höjer är doktor i historia och hans arbetsdagar blir aldrig långsamma. Sedan ett drygt år arbetar han som vetenskapsredakör på Kvartal, en nättidskrift som publicerar texter och poddar om samhällsfrågor. Där beställer och bearbetar han artiklar som skrivs av forskare, men skriver också egna artiklar och kolumner.

– Jag gör roliga saker varje dag på jobbet och har dagliga kontakter med många kvalificerade forskare, väldigt spännande. Att ha roligt på arbetet är viktigare än något annat, säger Henrik Höjer som doktorerade i historia vid Uppsala universitet 2001.

Året efter lämnade han akademin för en tjänst som vetenskapsredaktör för samhällsvetenskap och humaniora på tidskriften Forskning & Framsteg.

Sedan dess har han hunnit med att skriva flera fackböcker, föreläsa och leda debatter och tv-program. Han har jobbat en sväng på Gapminder och för Svenska Dagbladets läsare är han känd som en skribent som återkommer med tänkvärda texter under vinjetten Under strecket.

− Många akademiker disputerar och dör på samma ställe, men det tycker jag verkar tråkigt. Det finns många stimulerande jobb för dem som doktorerat och jag har hittills aldrig ångrat att jag lämnat akademin.

Delade historieintresset med pappa

Henrik Höjer föddes för 53 år sedan, växte upp i Gävle och var redan som barn intresserad av historia, ett intresse han delade med sin pappa.

− Pappa hade många böcker om historia i bokhyllan, bland annat om första världskriget, romarriket, karolinerna och medeltiden. Jag började läsa hans historieböcker redan på mellanstadiet.

När Henrik Höjer var 20 år jobbade han femskift på golvet på pappersbruket Korsnäs i Gävle. Samtidigt kom historikern Peter Englunds bok om slaget vid Poltava ut.

− Jag minns att jag läste Poltava-boken och tänkte ”Wow, tänk att få skriva en sådan här bok!”.

Tänkte bli gymnasielärare

Han hade dock ingen tanke på att själv kunna skriva något liknande. Han kom inte från någon akademikersläkt och det fanns ingen högskola i Gävle på den tiden. När Henrik Höjer började plugga historia i Uppsala hade han en vag plan på att bli gymnasielärare i historia och svenska.

− Det var väl inget drömyrke, men kändes som ett hedervärt yrke. Och jag skulle få fördjupa mig mer i historia som gymnasielärare än som högstadielärare.

Han läste även litteraturvetenskap och tog några poäng i nordiska språk, men skrev C- och D-uppsats i historia.

− Jag upptäckte att det var lustfyllt att skriva och uppsatserna blev bra. Min handledare Torkel Jansson sa att jag skulle kunna söka till forskarutbildningen med min D-uppsats, så då gjorde jag det och kom in.

Skrev recensioner som hobby

Henrik Höjer började på forskarutbildningen i historia vid Uppsala universitet 1996 och trivdes bra, men blev med tiden lite rastlös. Han visste att Gävle Dagblad hade en historiker som regelbundet skrev historiska artiklar. Den andra lokaltidningen i Gävle – Arbetarbladet – hade ingen sådan.

− Då ringde jag till kulturredaktören Karin Månsson på Arbetarbladet och sa att jag kunde börja recensera historiska böcker och fackböcker åt dem. Hon var tveksam, men gav mig en bok att recensera på prov och sedan fick jag fortsätta med fler böcker. Jag läste dem, skrev en recension och fick sedan en slant. Det blev en kul hobby under avhandlingsarbetet.

Efter hand började Henrik Höjer skriva krönikor, essäer och andra texter. När han blivit varm i kläderna skickade han in en text till Svenska Dagbladet och var snart välkommen att skriva fler.

− Jag skriver fortfarande för Svenska Dagbladet ibland och är nu uppe i ungefär 50 ”understreckare”, om allt från demografi och gängkriminalitet till kvinnliga cyklister.

Forskade på siffror som formade Sverige

Som doktorand dök Henrik Höjer ner i svensk statistikhistoria. Avhandlingen Svenska siffror blev klar 2001.

− Den handlar om hur man mätte Sverige och svensken under 1800-talet. Med hjälp av siffror formades en svensk självbild, en medelsvensson och en nationell identitet. Statistik var väldigt populär läsning på den tiden.

Populär läsning blev också avhandlingen. Den fick Benzeliuspriset av Kungliga Vetenskaps-Sociteten i Uppsala och blev kurslitteratur på många universitet och högskolor.

− För några år sedan ringde en bibliotekarie vid ett universitet, jag tror det var Örebro universitet, och frågade om jag hade något eget ex kvar som de kunde få köpa. Boken var slutsåld och deras exemplar helt sönderläst. En kompis till mig sa att en sönderläst avhandling var den tyngsta akademiska merit han hört talas om, säger Henrik Höjer och skrattar.

Efter disputationen var tanken att kombinera två halvtidstjänster. En tjänst som redaktionssekreterare på den vetenskapliga tidskriften Historisk Tidskrift, och som vikarierande lektor i historia vid dåvarande Mitthögskolan. Den senare tjänsten hann han dock inte tillträda. Forskning & Framsteg sökte en hum/sam-redaktör 2002 och karriären tog en ny vändning.

Roligt med vetenskapsjournalistik

När Henrik Höjer sökte jobbet som redaktör var det mest med avsikten att få kontakt så att Forskning & Framsteg kanske skulle vilja skriva om hans avhandling.

− Det var många sökande och när jag blev erbjuden tjänsten kände jag att jag i alla fall måste testa. Jag upptäckte snart att det var jätteroligt att jobba med vetenskapsjournalistik. Dessutom var jag på väg att bilda familj och kände att det var skönt att ha ett fast jobb och en bra lön.

Han poängterar att han inte lämnade akademin för att han var tvungen. Att han hade haft goda förutsättningar att fortsätta.

– Ibland träffar jag på inställningen att bara misslyckade forskare lämnar akademin. Många som disputerar har föräldrar och andra släktingar inom akademin och de kanske har svårare att tänka sig ett liv utanför. Med min bakgrund var jag fri att välja.

Under första året som redaktör gick han en kvällskurs i journalistik på Poppius journalistskola.

− Kursen var väldigt praktisk och vi lärde oss sådant som att skriva rubriker och ingresser. Det var bra, men framför allt har jag nog utvecklats som journalist och skribent av att arbeta med duktiga redaktörer och kolleger.

Resor i rum och tid

En av fördelarna med arbetet på Forskning & Framsteg var alla resor till spännande länder. Henrik Höjer besökte till exempel Mongoliet för att skriva om demokratiseringsprocessen, Rwanda för ett reportage om världens mest kvinnodominerade parlament och Kazakstan för ett reportage om Kinas nya Sidenväg.

En period arbetade han med research och undersökningar på Gapminder, stiftelsen som grundades av Hans Rosling.

− Där lärde jag mig otroligt mycket om global utveckling och vad människor tenderar att ha missuppfattningar om. Fakta som är kul att veta.

När Henrik Höjer skriver sina böcker föredrar han att utgå från historiska originalkällor, inte andras analyser av dem. Inspiration saknas inte.

− Jag tycker om att ta fram fakta och korrigera missuppfattningar. Att läsa historiska dokument är spännande och fantasieggande.

Hans senaste bok kom för ett år sedan och heter Människor i rörelse: Nio innovationer som förändrat världshistorien. Den handlar om historiska uppfinningar som cyklar, luftballonger och ångbåtar som skapade moralpanik i början, men senare förändrade vårt sätt att tänka och vara.

Följde dokusåpan Al Capone

Boken Al Capone: Gangstern och den amerikanska drömmen kom 2009 och släpptes nyligen som ljudbok. Henrik Höjer blev sugen på att skriva om Al Capone 2007 när han fick reda på att tidningen Chicago Tribune öppnat ett sökbart digitalt arkiv.

− Jag har ett gammalt krimintresse och hade tidigare intresserat mig för förbudstiden i USA, så boken nästan skrev sig själv. Jag hittade allt från intervjuer med gangsteränkor, rapporter från gängens fester och reportage från mordplatser, med foton och namn både på offren och de misstänkta mördarna. För dåtidens tidningsläsare i Chicago måste det ha varit som att följa en dokusåpa.

Boken om Al Capone fick fina recensioner, sålde bra och översattes till flera språk.

− Jag blev intervjuad i radio och tv och det var kul att få den bekräftelsen, roligt att göra något som folk läser och bryr sig om.

När det gäller framtidsplaner är Henrik Höjer nöjd med att fortsätta på den inslagna banan – jobba vidare som redaktör på Kvartal och kanske skriva fler böcker vid sidan om. Om han någon gång skulle återuppta den akademiska karriären skulle han byta fakultet, till den samhällsvetenskapliga, men fortsätta med statistik.

− Tänk att få doktorera i demografi, så otroligt spännande! Det är ju vetenskapen om födelse och död, grundläggande existentiella frågor. Jag vet ju inte alls om det är realistiskt, eller en helt absurd dröm. Men kanske när jag är 60+, barnen flyttat hemifrån och huset är sålt. Vem vet?

Artikelserie: Doktor – och sen då?

Hur väcktes deras nyfikenhet för forskning? Vad fick dem att lämna akademin? Vilken glädje har de haft av sin forskarutbildning?
Möt människorna som disputerat och sedan gjort karriär utanför akademin.

Läs alla artiklar i Curies artikelserie Doktor – och sen då?

Du kanske också vill läsa

Nyhet 2 oktober 2024

Johan Frisk

När KI-forskaren Sanghita Banerjee blev mamma var familjen tvungen att åka hem till Indien för att söka upphållstillstånd för barnet. Processen tog tid – och forskningen sattes på ...

Nyhet 30 september 2024

Ulrika Ernström

Anne Bjorkman studerar klimatförändringarnas konsekvenser där de märks som mest. Som engagerad växtekolog med fokus på Arktis kombinerar hon passionen för fältarbete, kärleken till...

Nyhet 24 september 2024

Eva Annell

Sveriges Radios vetenskapsreporter Lena Nordlund är i ropet. I år har hon både blivit hedersdoktor vid KTH och fått ett journalistpris för framstående forskningskommunikation. Hon ...