Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
En slingrande väg genom ett stenigt, bergigt landskap.

Många forskares karriärer är krokiga, menar initiativtagaren till antologin Forskarkarriärer. Foto: Jannes Glas

NYHET

Här är råden alla unga forskare borde få

Outtalade regler och otydliga karriärvägar kan knäcka unga forskare. Åsa Morberg, vid Strömstad akademi vill se mer av karriärvägledning för både doktorander och disputerade. Hon har tagit initiativ till antologin Forskarkarriärer där forskare delar med sig av sina bästa tips för framgång.

I en krönika i Curie under hösten beskriver doktoranden Rebecka Göransdotter akademin som en gigekonomi. Hon har läst olika former av avskedstexter från akademiker som lämnat akademin och fått upp ögonen för hur universitet ”skapar och vidmakthåller en osäker och tärande arbetssituation för nydisputerade”.

Mycket av otryggheten beror på att doktoranderna är många och de fasta tjänsterna få, men en del av allt annat som stressar unga forskare kan faktiskt elimineras. Det menar Åsa Morberg som är docent i didaktik och ledamot i Strömstad akademi som är en oberoende internationell forsknings- och undervisningsakademi. Åsa Morberg är en varm förespråkare av docentkurser som ger nydisputerade tydlig information om hur de kan ta sig vidare. Hon gick själv en sådan docentkurs, men var tvungen att leta sig utanför sitt forskningsfält.

Porträttbild på Åsa Morberg

Asa Morberg. Foto: Högskolan i Gävle

− När jag disputerade i didaktik 1999 ville jag gå en kurs om hur jag kunde meritera mig för att bli docent och senare professor, men det fanns ingen sådan kurs i min disciplin. Jag hittade istället en sexveckors-kurs på Sveriges Lantbruksuniversitet och gick den. Det var en gedigen, matnyttig och otroligt praktisk docentkurs och det gjorde ingenting att mina kurskamrater var veterinärer och agronomer. Jag plockade upp det jag behövde ändå.

Docentkursen gjorde intryck

Vid SLU fick Åsa Morberg bland annat lära sig hur man är en bra handledare och att det är viktigt att skapa en relation med den man handleder. Hon fick också lära sig presentationsteknik.

− Vi hade en fantastisk lärare som bland annat skulle visa oss hur man bäst lär ut ”trädröjning på hög nivå”. Han hade helt sonika med sig två stora träd som han sågade av på rätt höjd framför oss elever! Hans stil och upplägg gjorde stort intryck på mig och hjälpte mig att utvecklas ytterligare som föreläsare.

Åsa Morberg upplever att docentkurser är vanligare nu än för tjugo år sedan, men att de ändå saknas på många håll. Hon vill se fler och förespråkar också karriärvägledning redan under doktorandutbildningen. Själv har hon alltid varit noga med att diskutera framtiden med de doktorander hon handleder.

− De doktorerar ju på något smalt ämne som de går in djupt i, men för att bli docenter måste de bredda sig och behöver tänka igenom hur de ska gå tillväga i god tid. De behöver också få stöd i hur de kan meritera sig.

Åsa Morberg har överhuvudtaget ansträngt sig för att dela med sig av sin kunskap om hur man tar sig fram inom akademin.

− Jag tycker att det är självklart att man lär ut det man kan till dem som är nya, men alla etablerade forskare gör tyvärr inte det. Institutionernas ansvar för doktoranderna tar visserligen rent formellt slut efter fyra år, men syftet måste väl ändå vara att den kompetens som växer fram tas tillvara?

Hon har ett tydligt exempel på när kunskap rinner ut i sanden.

− Jag har varit mentor åt en kvinna från Vietnam som doktorerat på Svenska äppelsorter på SLU. Hon borde ju vara en guldgruva för svenska äppelodlare, men hon jobbar nu som hemspråkslärare. Det gör mig galen.

Antologi med tips och erfarenhet

Förra året gav Strömstad Akademi ut antologin Forskarkarriärer: 13 forskare berättar om sina karriärer. Antologin kom till på initiativ av Åsa Morberg och syftet var just att ge karriärstöd till doktorander och unga forskare. Forskarna i antologin bjuder på sina bästa karriärtips. Samtliga är seniorer och ledamöter i Strömstad Akademi.

− Vi som skriver i antologin representerar olika discipliner och en del tips är specifika för en viss disciplin, men många gäller generellt. Det kan vara bra att unga doktorander får se att de flestas karriärer varit krokiga, inte alls spikraka.

I Åsa Morbergs avsnitt skriver hon om att odla internationella kontakter, kräva jämställda villkor och välja samarbetspartners med omsorg.

− Det viktigaste för att lyckas är att man är vetgirig, har ambitioner och ett eget ”go”. Du är reseledaren och din handledare är medresenären, inte tvärtom. Om din handledare inte fungerar för dig får du se till att byta.

Åsa Morberg hoppas att boken ska bli läst av många. Helst skulle hon vilja se att den används som seminarieunderlag under doktorandutbildningar där doktoranderna får reflektera över vilka strategier de kan tillämpa i sin egen karriär.

Förklara det som sitter i väggarna

För ett par månader läste Åsa Morberg i Curie om Linn Spross som doktorerat i ekonomisk historia, men nu ägnar sig åt att skriva skönlitterära böcker och utbilda sig till sjuksköterska. I intervjun i Curie nämner Linn Spross flera anledningar till att hon inte trivdes inom akademin, bland annat bristen på trygga anställningar, oskrivna regler som hon aldrig riktigt förstod och att all feedback alltid var negativ, inget någonsin tillräckligt bra.

− Jag håller med om att vi måste tydliggöra för unga forskare vilka regler som gäller, allt det där som sitter i väggarna som vi etablerade forskare bara tar för givet att alla känner till.

Samtidigt tycker Åsa Morberg att svårigheter och negativ feedback hör till, inte är något att hänga upp sig på.

− Jag har också stött på en och annan idiot under karriären, men kavlat upp ärmarna och tagit mig vidare. Vad gäller kritik så har akademiker alltid sågat varandra vid fotknölarna när de debatterar. Min handledare var extremt snål med beröm, men jag tycker att kritiken var utvecklande. Det behövs motvind för att flygplan ska lyfta.

Ska passa ens personlighetstyp

En annan forskare som inte har något emot motvind är Marie-Louise Wadenberg, docent i farmakologi och ledamot i Strömstad akademi. Hon har forskat på läkemedelsbehandling mot schizofreni och tillbringat många år i USA och Kanada.

Porträttbild på Marie-Louise Wadenberg

Marie-Louise Wadenberg

− Jag gillar att jobba i skarpt läge och tycker det är roligt och tillfredsställande att känna att jag klarar av svåra saker. Men jag har full förståelse för att andra inte fungerar på samma sätt.

Hon tycker att man ska fundera på vilken personlighetstyp man är om man överväger att bli forskare.

− Man måste vara beredd att sätta forskningen före allt annat, kunna hantera en osäker tillvaro och till exempel vara beredd att flytta utomlands med kort varsel. Om man inte mår bra av att leva på det sättet så finns ju många andra spännande arbeten, säger Marie-Louise Wadenberg.

I antologin tipsar hon om att alltid hålla sig uppdaterad via analoga och digitala anslagstavlor. Det var via en anslagstavla hon fann möjligheten att göra sitt examensarbete och skriva sin C-uppsats på ett svenskt läkemedelsföretag. Samarbetet blev lyckat och hon kunde sedan göra sin avhandling på samma företag.

Lägg undan pengar för flexibilitet

När Marie-Louise Wadenberg hade disputerat nosade hon upp en intressant forskarkongress i USA och reste dit, delvis för egna pengar, för att skapa kontakter.

− Jag hade sett ut en forskargrupp i Texas som forskade på det jag hade erfarenhet av och såg till att presentera mig för ledaren för gruppen under kongressen. Några månader senare ringde han plötsligt och erbjöd mig jobb. Allt var fixat med min anställning i Texas och jag fick skynda mig att ordna allt praktiskt för mina tre barn och flytta dit.

Hon rekommenderar att man planerar sin ekonomi så att man har råd att hoppa på erbjudanden som dyker upp.

− Om det är möjligt bör man se till att ha lite pengar kvar när man doktorerat, till flygbiljetter och att leva för tills man tagit sig vidare. Det är lätt att hamna i post-doc-blues när disputationen är över, att man känner tomhet och vilsenhet, och man kan behöva tid att fundera på vad man vill och vilka möjligheter som finns. Ibland kan ju handledaren hjälpa till att ordna en post doktjänst, men inte alltid.

Marie-Louise Wadenberg tipsar också om att man bör ta reda på vad som krävs för att bli professor i Sverige, om målet är att flytta tillbaka till Sverige efter att ha forskat utomlands.

− Det är en stor fördel att vara professor när man söker bidrag, men jag har inte lyckats bli det, sannolikt eftersom man haft svårt att bedöma mina kvalifikationer från USA och Kanada. System och titlar är olika och det gäller att kunna presentera sin erfarenhet så att den går att relatera till det svenska systemet.

Läs också i Curie: Vilken framtid skildrar quit lit för för oss doktorander?

Du kanske också vill läsa

Nyhet 5 november 2024

Natalie von der Lehr

Hur mår egentligen dagens doktorander? Och vilka är de största fallgroparna på vägen mot en doktorsexamen? Curie har pratat med tre forskarstuderande om doktorandlivets utmaningar ...

Nyhet 21 oktober 2024

Siv Engelmark

Han är doktor i molekylär medicin, uppfinnare och entreprenör. Simon Fredriksson gillar att forskningsidéerna blir till nytta. De produkter och tekniker han utvecklat har använts i...

Nyhet 15 oktober 2024

Charlie Olofsson

När forskare får barn påverkas deras karriärer, men könsskillnaderna är stora, enligt en ny studie. Pappornas publiceringstakt ökar efter att första barnet fötts medan mammorna lig...