Går det att leda forskare?

Hälften av drygt 1 600 forskare inom naturvetenskap som i våras deltog i en enkät om ledarskap från Saco-förbundet Naturvetarna, anser att ledarskapet inom akademin är speciellt jämfört med näringslivet.

Som förklaring anges dels att de som i realiteten leder verksamheten sällan har formellt beslutsmandat/ledningsansvar, och dels att ledarskap inte är något som prioriteras inom akademin.

– Karriärssystemet bygger helt på forskningsmeriter och att vara en bra chef premieras inte, snarare riskerar man sin karriär om man måste avsätta tid till administration, säger studiens projektledare Sofie Andersson på Naturvetarna.

– Huruvida det verkligen är mer komplicerat att vara ledare inom universitetsvärlden än inom andra verksamheter spelar mindre roll, eftersom uppfattningen i sig gör att det BLIR så.

Vad är då ett gott ledarskap? Enligt enkäten önskar man sig tydlighet, vision och medbestämmande. Se faktarutan här intill).

Målstyrning är A och O

Ledarskapskonsulten Charlotta Wikström känner igen mönstret även från näringslivet:

– Alla behöver syfte och mål; tydliga mål som är mätbara och kommunicerbara. Det är samma utmaningar inom akademin som inom näringslivet. Medarbetarna behöver ha en gemensam ledstjärna, en tydlig vision, säger hon. ”Vart är vi på väg? Och hur tar vi oss dit?”.

– Målstyrning är A och O. Det är ingen slump att de organisationer som har tydliga visioner är mer effektiva. Det gäller att få medarbetarna att vilja prestera – det är samma utmaning för alla chefer.

Hon tror inte att det är svårare att leda inom akademin, men anser att det borde vara möjligt att hoppa mellan ledarrollen och expertrollen inom akademin, precis som inom näringslivet.

Karrärväg för chefer saknas

På lärosätena saknas idag tydliga karriärvägar för chefer, och ledarskapet utgör ett avbräck i forskningen.

Ofta uppfattas det som stimulerande att vara ledare för en forskningsgrupp, men för få professorer vill bli prefekter, konstaterar Johan Schnürer, vice rektor vid SLU och tidigare prefekt i 14 år.

– En orsak är att det kan vara svårt att gå tillbaka till sin forskning efter några år som prefekt. Man tappar direktkontakten och som chef har man svårare att hinna dra in pengar, vilket man behöver som forskningsledare.

Han tycker att det borde vara både roligare och lättare att bli chef och betonar vikten av att den akademiska ledningen får kvalificerat administrativt stöd.

– Ett sätt kan vara att göra ledarskapet meriterande, till exempel genom att ha två parallella karriärvägar inom akademin.

På Stockholms universitet beslutade man nyligen att både prefekter och administrativa chefer ska gå samma chefsutbildning, även om prefektens roll är mer forskningsstrategisk.

Personligt ledarskap

Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), arbetar aktivt med akademiskt ledarskap och erbjuder årligen ett fördjupande ledarskapsprogram för chefer på nivån under rektor. Betoning ligger på att utveckla det personliga ledarskapet.

– Förutsättningarna för svenska lärosäten skiljer sig åt för flera faktorer, till exempel historiskt och storleksmässigt, men det finns samtidigt en stark gemensam grund för ledarskapet i akademin, säger programansvariga Lotta Löfgren-Markör på SUHF.

Idag är chefen snarare en coach än en expert, en som går bakom och stödjer snarare än går framför, menar ledarskapskonsulten Charlotta Wikström.

– Ingen är född till chef, men alla kan lära sig att bli bra chefer. Det finns många verktyg och knep. Har man inte tydliga visioner och mål i toppen, blir det otydligt i hela verksamheten. Det gäller att ha rätt person på rätt plats, vid rätt tillfälle. Men det är svårt!

Läs också i Curie:

Vem bestämmer egentligen på universitetet? (Curie)