Från växtjakt till samarbete över gränserna

Bergsmassivet Jade Dragon Snow Mountain reser sig majestätiskt bortom världsarvsstaden Lijiang i sydvästra Kina. På dess sluttning ligger den botaniska fältstation som döpts efter berget och som lockar forskare från många länder att studera det unika växtlivet här.

Annat var det förr. Då var botanikerna mest intresserade av att hämta hem så många exotiska växter som möjligt till det egna landets trädgårdar och parker. Tonvis med växter och fröer fraktades härifrån till Europa av växtjägare som skotten George Forrest och amerikanen Joseph Rock.

Det speciella i Yunnan är att regionen rymmer flera olika klimattyper, som subtropiskt klimat, stäpp och alpina miljöer. Det gynnar artrikedomen – som dock hotas av klimatförändringarna.

Skotsk-kinesisk fältstation

Fältstationen The Jade Dragon invigdes 2005 i ett partnerskap mellan universitetet i provinshuvudstaden Kunming och Royal Botanic Garden i Edinburgh. Det är där som skotten George Forrests efterlämnade arkivmaterial finns; hans växtkartor, dagböcker, texter, herbarium – och tusentals växter som härrör från hans samlande.

Peter Holingsworth

Peter Hollingsworth som är forskningschef vid Royal Botanic Garden berättar att idén om att bygga upp en fältstation emanerade ur skottarnas historiska kontakter med Kina – som levt kvar genom åren. Idag har universitetet i Kunming huvudansvaret och många olika forskningsprojekt bedrivs i området.

Han ser två huvudsyften med arbetet vid fältstationen.

– Vi forskar om biodiversitet och försöker hitta strategier för att bevara och återplantera hotade växter. Och vi skapar ett laboratorium för att studera effekter av klimatförändringarna.

Artrikt berg

Bergsmassivet Jade Dragon Snow Mountain är komplext med åsar och isolerade dalar som åtskiljs av topografiska barriärer. Ett av forskningsprojekten handlar om landskapsgenetik där man samlar in många exemplar av samma arter som växer på olika ställen för att se hur de påverkas av var de växer.

– Berget är fantastiskt. Det ensamt har dubbelt så många arter som brittiska öarna, konstaterar Peter Hollingsworth.

Ett annat projekt som han är involverad i handlar om att studera jättepandors avföring för att se vilken bambuart de helst äter. Det kan på sikt säkra djurens överlevnad genom att de får den bästa sortens föda. Man forskar också om idegran, som innehåller ämnen som används för att tillverka cytostatika.

Spårar klimatförändringarna

Ytterligare ett intressant forskningsprojekt bedrivs av amerikanen Robbie Hart. Han har följt hur rhododendrons blomningstid och utbredning har förändrats under en följd av år, för att på så sätt spåra klimatförändringarnas effekter.

Peter Hollingsworth har varit i Yunnan många gånger och är betagen i landskapets skönhet, den biologiska mångfalden, de vänliga människorna och den stimulerande forskningsmiljön. Han förstår att de forna växtjägarna fascinerades av regionen och ser med ganska blida ögon på deras samlande – även om ingen botaniker skulle göra så idag.

– De var upptäcktsresande av en annan tid, deras sätt att arbeta måste sättas in i den tidens kontext. Även om de bedrev ett storskaligt samlande påverkade det inte naturen i någon större utsträckning.

De forna växtresorna började redan på 1500-talet i Columbus fotspår, från Europa till ”den nya världen”, Amerika. Kungahusen och de botaniska trädgårdarna skickade ut expeditioner för att samla nyttoväxter som kunde bidra till folkhushållningen. Så småningom insåg man skönhetens betydelse och därmed fick även prydnadsväxter ett kommersiellt värde.

Franska missionärer först

Utforskningen av Kinas växtvärld kom inte igång förrän på 1800-talet.

Björn Aldén

– De första att samla i de mest avlägsna och artrika delarna av Kina var franska missionärer. De skulle snart följas av britterna, dem vi mest förknippar med växtjägare, berättar Björn Aldén som är pensionerad vetenskaplig intendent vid Göteborgs universitets botaniska trädgård och som själv forskat i Yunnan.

Fransmännen fann bland annat rhododendron, azaleor, primulor och magnolior – många av de växter som idag är favoriter i våra trädgårdar. Samt mer ovanliga, som näsduksträdet. När växtjakten tog rejäl fart i slutet av 1800-talet stod brittiska Royal Horticultural Society för en stor del av insamlandet – de skickade ut hela expeditioner.

– Det var ett rofferi i början av 1900-talet, särskilt från brittiska imperiet. Det blev en industri, man skickade hem tonvis, konstaterar Björn Aldén.

Svenska växtsamlare var bland andra Harry Smith från Uppsala och David Hummel, den sistnämnde utsänd av Sven Hedin.

Rekognoserade växtplatser

Kina var stängt från revolutionen 1949 och fram till 1980-talet då landet gradvis öppnades igen. Björn Aldén har deltagit i flera stora vetenskapliga insamlingsresor, bland annat till Yunnan 1993. Forskargruppen gjorde då en första resa på våren för att rekognosera växtplatser och åkte tillbaka på hösten för att samla frön och växtdelar.

– Jag hade märkt ut vissa växter med gula band, annars hade vi aldrig hittat dem.

Även om växtinsamlandet i början av 1900-talet hade drag av rofferi tror inte heller Björn Aldén att det har skadat naturen och växtligheten så mycket i Yunnan.

– Där är inga arter allvarligt åtgångna.

Stor skada för växtligheten

En anledning är att man mest samlade frön. Det är värre att ta knölar eller hela växter – men det skedde mer sällan. Numera är växtsamlande strängt reglerat genom bland annat Riokonventionen om biologisk mångfald från 1992. Trots det sker idag olika sorters ingrepp som är till stor skada för växtligheten, exempelvis nedhuggning av träd.

– När man hugger ner regnskog försvinner också sällsynta orkidéer som växer på stammarna.

Dessutom förekommer en omfattande, okontrollerad handel med vilda växter i både Kina och närliggande länder. Det gäller i synnerhet orkidéer som har ett stort kommersiellt värde.

– Här finns en klar risk för att vissa arter utrotas.

Björn Aldén minns en plats i Yunnan där han 1993 såg ett helt fält med vacker bergingefära. Men när han kom tillbaka många år senare var där en golfbana.

Royal Botanic Garden Edinburgh Länk till annan webbplats.

Läs också i Curie: Kvarlevor skapar huvudbry för universiteten