Från medeltid till 1800-tal och från Alabama till Umeå

Forskaren Virginia Langum är inte rädd för att ge sig ut på okänt vatten. Hon flyttade ensam från USA till Irland när hon var 17 år, och som vuxen tackade hon ja till en postdoktortjänst vid Umeå universitet efter endast mejlkontakt.

− Jag blev inte intervjuad för tjänsten, visste inget om Umeå universitet och jag visste inte ens hur ordet ”Umeå” uttalas, säger Virginia Langum.

Hon har nu bott i Umeå i nio år och är docent i engelsk litteratur och universitetslektor vid Umeå universitet. Sedan några år forskar hon på resande och hälsa på 1800-talet, men tidigare ägnade hon sig framför allt åt medeltidens litteratur och kultur.

Synen på kropp och själ

Hon undersökte synen på den mänskliga kroppen och själen, samt kopplingen mellan läkevetenskap, etik och religion. Bland annat studerade hon hur läkekonsten infiltrerade religionen.

− Tvärtemot vad många tror fanns komplicerade medicinska läror under medeltiden, och präster tog mycket allvarligt på dem, till exempel läran om de fyra kroppsvätskorna, säger Virginia Langum.

Balansen mellan slem, blod, gul galla och svart galla ansågs styra människors hälsa och temperament, och medeltida dokument visar att präster rekommenderades att ta hänsyn till detta.

− En man som bekände att han varit otrogen med sin grannes hustru, kunde ursäkta sig med att han haft så mycket blod och därför inte kunnat stå emot. Om berättelsen bedömdes som trovärdig och korrekt skulle prästerna inte döma honom lika hårt.

Alltid med näsan i en bok

Redan som barn var Virginia Langum intresserad av litteratur. Hon föddes 1981 och växte upp i Birmingham, Alabama, i sydöstra USA. Mamma var socionom, pappa professor i juridik och Virginia hade alltid en bok i handen.

− När vi reste någonstans brukade mina föräldrar säga till mig att titta ut genom bilfönstret och uppleva omgivningarna, men jag ville bara fortsätta läsa.

På gymnasiet fick hon en engelsklärare som var likadan. Skolan låg vackert i skogen vid en liten sjö och där brukade läraren promenera omkring med näsan i en bok.

− Hon var irländska och en fantastisk lärare och ledare. Alltid redo att diskutera litteratur och få oss elever att motivera våra ståndpunkter. Hon var uppmuntrande när några av oss ville läsa Odysseus av den irländska författaren James Joyce. Det är en lång och komplicerad roman och hon bildade en studiegrupp där vi läste högt för varandra. Det var fantastiskt, verkligen det bästa sättet att läsa Odysseus!

Förälskad i irländsk litteratur

Virginia Langum blev så inspirerad att hon bestämde sig för att studera litteratur efter gymnasiet, vid Trinity College i Dublin, Irland.

− Jag hade blivit förälskad i irländsk litteratur och dessutom ville jag komma ut och se världen. Jag ville verkligen bort från Alabama och USA.

Hon var bara 17 år när hon flyttade till Irland och allt var nytt och spännande.

− Det var en fantastisk upplevelse och jag hade jättebra lärare. I början var jag inte så seriös – det var så mycket annat som var roligt – men de sista två åren gick jag in för studierna.

Ville bli skribent

Parallellt arbetade Virginia Langum extra på en studenttidning. Planen var att först bli journalist och sedan kunna försörja sig på att skriva romaner.

Efter avslutad master i engelska blev det därför flytt tillbaka över Atlanten, för ett ettårigt journalistprogram vid Colombia University i New York. Sedan arbetade hon en period som journalist på en nyhetstidning i Mississippi.

− Jag lärde mig mycket, till exempel att hålla deadlines, men journalistiken passade mig inte riktigt. Jag var ung och bad om ursäkt för att jag besvärade dem jag skulle intervjua.

Virginia Langum kände också att hon ville tillbringa mer tid med källorna.

− Det får jag som forskare, även om källorna som jag arbetar med nu är döda, säger hon och skrattar.

Hon trivdes betydligt bättre när hon hoppade på ett vikariat som lärare vid Samford University i Birmingham.

− Jag höll en introduktionskurs i kommunikation och älskade det. Studenterna var bara något år yngre än jag.

Medeltida litteratur i Cambridge

Virginia Langum bestämde sig för att själv bli student igen. Det blev en ny flytt över Atlanten, denna gång till Cambridge University i England. Där tog hon en masterexamen i medeltids- och renässanslitteratur innan hon doktorerade i engelska.

− Cambridge är en idealisk plats för att studera medeltidslitteratur, en dröm med alla byggnader från medeltiden och fantastiska bibliotek. Men det gick upp och ner, vissa dagar var det underbart att vara där och andra dagar mest skrämmande. När jag hade en dålig dag kunde omgivningen med så många briljanta personer genom historien kännas betungande.

Som doktorand var Virginia Langum knuten till Magdalene College vid Cambridge, ett litet college som huserar i medeltida byggnader. Traditionerna är gamla och starka. Till exempel kallas doktoranderna till middag av ljudet av en stor gång-gång. Alla bär svarta rockar och matsalen har inget elektriskt ljus, bara stearinljus.

− Sista året fick jag sitta vid ”The high table”, som är det bord där de mest betydelsefulla sitter. Bordet var högre rent fysiskt än övriga bord och vi fick bättre mat och vin. Det var en berikande upplevelse att diskutera forskning och andra frågor med så många skarpa sinnen från olika discipliner, bland annat kemi, teologi, konsthistoria och företagsekonomi.

Flyttade till Umeå

När hon doktorerat dök annonsen om en postdoktortjänst i Umeå upp.

− Jag tyckte att det lät som om de beskrev mig så jag sökte tjänsten och fick den. Sedan var allt så bra i Umeå att jag omöjligen kunde flytta härifrån. Det var så lätt att starta nya saker och jag drog till exempel igång en poddcast om förmodern historia och kultur. I Umeå är man öppen för initiativ, förändring och utveckling.

Virginia Langum uppskattar även den sociala tryggheten i Sverige.

− Här kan man koncentrera sig på att forska och behöver inte oroa sig för vad som händer om man blir sjuk. En annan fördel är att det finns relativt tydliga karriärvägar inom svensk akademi, vilket kan saknas i USA och Storbritannien.

Själv försörjde hon sig först på undervisning och sedan fick hon ett Pro Futura Fellowship 2014-2019. Numera är Virginia Langum ordentligt rotad i Umeå. Hon har en sambo, tränar styrkelyft flera gånger i veckan och försöker lära sig att cykla.

− Det är inte lätt att lära sig cykla i 30-årsåldern! Där jag växte upp fanns det ingenstans att cykla och dessutom var det alldeles för varmt.

Skidor och snöskoter testade hon de första åren i Sverige, men nu blir det mest promenader på vintern, i rejäla skor och kläder.

− När jag besöker USA numera blir jag överväldigad. Det är för mycket att välja på i mataffärerna och personal kommer fram till en direkt. Jag måste påminna mig om att amerikaner inte vill lära känna mig när de frågar hur jag mår. Att det bara är en fras.

Reseskildringar från förr

En vända tillbaka till Storbritannien har det också blivit. Virginia Langum tillbringade 2018 vid universitetet i Edinburgh, Skottland, inom ramen för sitt Pro Futura Fellowship.

− Jag älskar att hitta nya källor och i Edinburgh finns ett fantastiskt arkiv för medicinsk litteratur.

Hon har successivt lämnat medeltiden och forskar nu på 1800-tals litteratur. Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond finansierar ett projekt om hur människor trodde att kroppar, sinnen och attityder förändrades av resor till andra länder.

− En av mina doktorander tittar på den historiska rörelsen kring hur gatubarn i London flyttades till kolonierna för att få bättre hälsa och livsmöjligheter. I en annan del av projektet studerar vi norrmän som emigrerade till den heta prärien i västra USA. Många av dem drabbades av mental ohälsa – ”blev galna” – och det skrevs mycket om det i tidningarna då.

Hon forskar också på medicinsk turism, om hur britter med tbc reste till Madeira för att kurera sig.

− Det är verkligen intressant att läsa om de medicinska turisterna och få ta del av deras brevväxling. De beskriver vad de ser och upplever under sina resor, väldigt intressanta iakttagelser, och de hoppas bli friskare. En del blir bättre, men inte alla, och jag blir väldigt berörd. Jag vill lyfta fram de här berättelserna i ljuset.

Sällskap över disciplingränser

En hjärtefråga vid sidan om den egna forskningen är att utveckla medicinsk humaniora vid Umeå universitet. Virginia Langum är koordinatör för läroverkets nätverk för medicinsk humaniora, med forskare från många discipliner inom humaniora och andra fakulteter.

− Det är otroligt värdefullt att samla in och diskutera hälsa från olika disciplinära perspektiv. Vi hade en offentlig föreläsningsserie på gång i vintras, men så kom coronapandemin och projektet sköts på framtiden.

I framtiden vill hon grunda en masterutbildning i medicinsk humaniora vid Umeå universitet. Hon brinner också för doktorandutbildning och är föreståndare för Humanistiska fakultetens forskarskola.

− På forskarskolan lär vi ut sådant som akademiskt skrivande och planering, men ordnar också sociala träffar över disciplingränserna. Att forska inom humaniora kan vara ensamt − det är bara du och din dator, hemmet och biblioteket − och vissa doktorander är den enda doktoranden inom sitt område. Jag vill inte att de ska känna sig så ensamma som jag ibland gjorde i Cambridge.

I Humanistiska fakultetens forskarskola interagerar doktoranderna i skrivgrupper och presentationer, och lär känna varandras områden.

− De utsätts för andra discipliners språk, metoder och begrepp, och får en bild av potentiella framtida kolleger, forskningspartners och deras idéer. Tanken är att doktoranderna ska skapa ett nätverk av arbetskamrater i olika discipliner.

Ett av forskarskolans senaste initiativ är att medverka i ett temanummer av tidskriften Kulturella Perspektiv som ges ut vid Umeå universitet. Temanumret innehåller artiklar av forskarskolans doktorander och finns snart att läsa online på universitets hemsida umu.se.

Virginia Langums webbsida på Umeå universitet Länk till annan webbplats.