Från graffiti till professor i civilrätt

Mårten Schultz är professor i civilrätt vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. I forskarkretsar förknippas han med sin forskning om kausalitet – orsakssamband – och med ansvarsfrågor kopplade till internet. Han känner dock entusiasm för mycket mer än så.

− Jag drivs av ett genuint intresse för juridiken, både som ämnesområde och som samhällsfenomen. Jag är intresserad av hur juridiken påverkar människor och hur den binder ett samhälle samman, och ibland sliter det isär.

Viktig roll för akademin

Mårten Schultz skriver en lärobok om skadeståndsrätt, har en krönika i Svenska Dagbladet och egen podd om juridik. Han lägger mycket tid på den ideella föreningen Institutet för juridik och internet, och är expert i olika kommittéer. Till exempel för Brottsoffermyndigheten, ECPAT och Prins Carl Philip och prinsessan Sofias stiftelse mot näthat.

− Om någon föreslår något som verkar intressant så vill jag vara med. Jag tycker att akademin har en viktig roll att spela i till exempel statliga utredningar. Det är nyttigt för alla inblandade.

Hans engagemang kan verka spretiga, men följer en röd tråd:

− I grunden har jag ett starkt intresse för mänskliga fri- och rättigheter. Där ingår sådant som brottsofferfrågor, och skydd för yttrandefrihet och privatliv.

Romantisk bild

Mårten Schultz föddes 1973 och bodde sina första år i Värmland, först i Kristinehamn och sedan i Karlstad. När han skulle börja skolan hade familjen flyttat till Nynäshamn söder om Stockholm.

− Jag var duktig i skolan, men snackade mycket och uppfattades nog som lite uppkäftig.

Mårten Schultz läste mycket och var tidigt inställd på att gå på universitetet när han blev stor.

− Jag hade en drömliknande bild av bibliotek med skinnklädda fåtöljer och gröna lampor där jag skulle sitta och läsa. En väldigt romantisk bild av bildning och kunskap, säger han och skrattar.

Gick på rättegångar som barn

Intresset för juridik uppkom naturligt. Hans pappa är åklagaren Nils-Eric Schultz och sonen följde med på rättegångar, första gången redan vid nio-tio års ålder.

− Pappa sa att jag borde komma och titta för att han hade ett spännande mål om till exempel knark eller rån, och då gjorde jag det. Det var spännande, men jag var rätt ensam om att vara barn på rättegångarna.

Till en början besökte han rätten vid enstaka tillfällen, men i tonåren blev det mer återkommande.

− När jag var 14 fick jag frågan vad jag ville bli och då sa jag ”rättsvetenskapsman”. Det låter sjukt lillgammalt, men det fanns hela tiden naturligt med mig att jag skulle läsa juridik och bli jurist.

Graffiti och stökigt gymnasium

Paradoxalt nog var han inte alltid på rätt sida om lagen själv.

− Jag var lite stökig i tonåren, som många är. Jag höll på med graffiti och dömdes för snatteri. Det var inte så populärt hemma.

Hans gymnasieskola var en stor skola med dåligt rykte: Fredrika Bremergymnasiet i Haninge.

− Expressen utsåg Fredrika Bremer till ”Sveriges sämsta skola” ungefär när jag gick där. Jag visste att det fanns sociala problem och narkotika på skolan, men märkte inte så mycket av det. Jag gick samhällsvetenskaplig linje och tyckte att undervisningen var bra.

Läste inte bara juridik

Efter gymnasiet började Mårten Schultz på juristlinjen vid Stockholms universitet. Parallellt läste han lite av varje: idéhistoria, litteraturvetenskap, astronomi och filosofi.

När han var klar med juristlinjen hade han också en kandidatexamen i filosofi. Dessutom hade han hunnit arbeta som forskningsamanuens på juridiska institutionen i tre terminer.

– Jag var bland annat assistent till professor Jan Hellner som betytt mycket för svensk civilrätt. Att jag blev indragen i den vetenskapliga sidan av juridiken redan som student var det som avgjorde att jag blev forskare.

Ville uppleva Värmland

Efter sin examen slog dock Mårten Schultz in på domarbanan och satt ting i Sunne i norra Värmland.

– Jag ville tillbaka till rötterna och prova på det värmländska livet och jag sökte Sunne i första hand. Domstolschefen Jan Rebane var glad och sa på första fikat: ”Det är härligt att någon sätter Sunne i första rummet!”.

Tiden i Sunne blev lärorik på många sätt.

– Det är svinnyttigt att jobba i domstol och vara med om familjemål och möta trasiga människor som inte kan betala sina räkningar. Ytterst handlar ju juridiken om mänskliga relationer.

Jan Rebane kom att betyda mycket för hans sätt att se på arbetet.

– Han lärde mig hur man kan ta sig an människor i kris. Att man kan vara empatisk, men samtidigt objektiv och effektiv. Jag är liksom lite blödig och hade en tendens att överarbeta allt i början, men människor måste ju få ett avgörande någon gång. De är inte i domstolen för att det är trevligt.

Unga jurister i Tyskland

Efter Sunne flyttade Mårten Schultz till Tyskland för att arbeta i ett utredningsprojekt vid Osnabrück universitet. Syftet var att undersöka gemensamma nämnare inom civilrätten i de olika EU-länderna.

– Vi var ett gäng unga jurister som leddes av den världsberömda professorn Christian von Bar. Vårt arbete skulle fungera som ett underlag om EU skulle harmonisera alla lagstiftningar.

Han sökte samtidigt till doktorandutbildningen i juridik vid Stockholms universitet. De två första gångerna sökte Mårten Schultz med rättsfilosofiska projekt, där han skulle kunna använda sig av sina kunskaper i både juridik och filosofi.

Han blev dock inte antagen, utan fick plats först efter sin tredje ansökan. Då hade han bytt till ett mer klassiskt juridiskt ämne – vd:s, revisorers och bolagsledningens ansvar i aktiebolag.

– Jag började doktorera på heltid 2002 och tänkte förstås skriva om det jag blev antagen på, men med tiden blev det något annat. De teoretiska resonemangen tog över och jag övergav aktiebolagsformen. Min doktorsavhandling blev till slut ganska nära de projekt jag hade blivit refuserad på, säger Mårten Schultz och skrattar.

Lyxigt att få jobb direkt

Avhandlingen blev klar 2007 och redan dagen efter disputationen hade han postdoktorfinansiering på 75 procent vid Centret för kommersiell rätt vid Stockholms universitet.

– Det var väldigt lyxigt. Jag är inte en sådan person som kan tänka ”det ordnar sig nog”. För mig hade det varit stressande att vara arbetslös efter disputationen.

Mårten Schultz blev docent 2008, forskade i Stockholm och var lektor på deltid i Örebro. Han blev professor vid Uppsala universitet 2011, men fick snart en professorstjänst vid Stockholms universitet.

– Jag arbetade i Uppsala i drygt ett år och ville till Stockholms universitet av praktiska skäl, för att slippa pendla. Vi bodde i Stockholm och våra barn var små.

Idag är de två döttrarna äldre, men Mårten Schultz fritid är ändå präglad av deras aktiviteter. När han hinner lyfter han vikter, ser på Netflix eller läser poesi.

– Jag önskar att jag hade mer tid att läsa skönlitteratur, men poesi är bra för det går fort. På en halvtimme kan man få en full läsupplevelse.

Passion att skriva krönikor

Själv bjuder han allmänheten på korta texter som ger inblick i juridikens värld och nya tankar. Han skriver krönikor i Svenska Dagbladet och skrev tidigare i Dagens Nyheter. Juridikpodden som han driver med en kollega är nu inne på sin 13:e termin.

– I podden diskuterar vi juridik på ett sätt som inte är pretentiöst och inte kräver förkunskaper. Vi vill visa att juridik inte måste vara så himla komplicerat. Tidigare ansågs det lite tjusigt och fint att hålla på med juridik och det störde mig verkligen.

Innan de startade podden hade han en blogg och började blogga redan 2007 när sociala medier var något nytt. Det föll inte i god jord hos etablerade jurister.

– Jag fick höra att jag var en linslus, mediakåt, att jag skulle dra mitt varumärke i smutsen och aldrig bli tagen på allvar. Det var lite jobbigt, men har helt försvunnit med åren. Nu hör ledande jurister av sig och säger att det jag gör är bra.

Vad är det som driver dig att tycka till offentligt så ofta?

– Det är lite av en passion att föra in ett juridiskt perspektiv i den allmänna debatten, och visa de förutsättningar domstolarna har att jobba utifrån. I grunden är jag irriterad på att det sägs så mycket dumt om juridik. Som när det delas på Facebook att ”man får en månad för våldtäkt och nio år för upphovsrättbrott”. När en massa skit cirkulerar vill jag att det inte ska stå oemotsagt.