Forskning med tydligt uppdrag

Stiftelsens uppgift är att stödja länder, organisationer och företag att förändras mot hållbarhet. Spännvidden på verksamheten är stor.

Forskarna vid Stiftelsen Stockholm Environment Institute, SEI, kan exempelvis hjälpa staten Kalifornien att komma fram till vilken mix av olika energislag som är bäst för att möta efterfrågan och samtidigt hantera utsläppsnivån av växthusgaser. De kan också hjälpa peruanska byar att förbättra saniteten och rekommendera vilka produkter Sveriges skogsföretag bör satsa på när kraven på hållbarhet ökar.

– Vår stora utmaning är att säga sanningar även när våra klienter inte vill höra. Därför måste vår forskning och våra kunskapskällor ha mycket god kvalitet, annars funkar det inte, säger Jakob Granit, som är doktor i geografi och chef för SEI:s Stockholmskontor.

Samtidigt vet klienterna vad de ger sig in i, menar han. De vill ha en analys som verkligen utmanar och omkullkastar invanda mönster, får dem att tänka och se nödvändigt och nytt. Annars hade de inte sökt sig till SEI från första början.

Rådgivare till regionalt samarbetsorgan

Jakob Granits har lång erfarenhet från bland annat Världsbanken, där han arbetat som expert inom vatten, energi och utveckling i norra, södra och östra Afrika. Det har gett honom insikter om hur beslut tas i dessa delar av Afrika. Något har han stor användning av i sitt nuvarande arbete.

På SEI är han rådgivare till det regionala samarbetsorganet Southern African Development Community, SADC, där 14 länder i södra Afrika ingår.

– SADC påminner om ett tidigt EU. Det finns till exempel ett flodsystem som korsar flera länder och där finns stor potential för gemensam vattenkraft, ekoturism och jordbruk. Samarbeten av det här slaget leder också till fred i regionen, men det förutsätter att de olika länderna utvecklar en gemensam politik. En gemensam elmarknad är redan under uppbyggnad, säger Jakob Granit.

Analysera hela system

Uppdraget som rådgivare till SADC är ett typexempel på hur de arbetar på SEI. Det handlar om att analysera hela system utifrån miljö, säkerhet och ekonomi, för det är då den verkliga förändringspotentialen upptäcks, menar Jakob Granit.

SEI är en ideell stiftelse och skapades av Sveriges riksdag för 25 år sedan för att fylla det stora tomrum som då fanns av den här sortens skräddarsydda systemanalyser. Genom bidrag från Sida är SEI en del av det svenska biståndet. Miljödepartementet är en av huvudfinansiärerna. Stiftelsens 180 anställda sitter på kontor i sju länder, bland annat i Nairobi och Oxford.

Jakob Granit beskriver hur SEI:s experter tillsammans med uppdragsgivaren ”hamrar fram” frågorna som ska besvaras. Om frågorna är otydliga har uppdragsgivaren ingen användning av analysen och svaren.

– Det är då vi lär känna varandra. Det är synnerligen viktigt när man ska komma med stora och genomgripande förslag på förändringar, säger Åsa Persson, forskare och rådgivare på SEI, med bas i Stockholm.

Forskningen utgår från tydliga problem

Hennes inriktning är internationell politik kring klimatanpassning och hållbarhet. Hon berättar att den tillämpade forskning som bedrivs på SEI utgår från tydliga problem som deras uppdragsgivare har eller förväntar sig att få. Det är forskning med ett tydligt uppdrag.

Den ständiga frågan är hur man bäst påverkar policybeslutande politiker och organisationer med forskningen. Lätt är det definitivt inte.

– Det gäller att vara enkel, tydlig, konkret och förstå det sammanhang som mottagaren verkar i. Därför satsar vi mycket på information på webben och specialanpassade publikationer, säger Åsa Persson.

Dessutom är det viktigt att delta vid möten ansikte mot ansikte och att mingla på bjudningar med beslutsfattare. Det gäller att kunna fatta sig kort och intressant när man ibland sammanfattar genomgripande visioner på några få minuter.

Kan ”vanliga” forskare lära av er?

– Det tror jag verkligen. Ofta krävs det bara mer ändamålsenlig kommunikation, som betonar hur nyttigt det är att ta till sig denna nya kunskap. Det räcker sällan att enbart publicera forskningsresultaten i en tidskrift, men det tror jag många insett nu, säger Åsa Persson.