Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Träd mot natthimmel och meteorsvärmen Geminiderna

Forskare har gett namn åt allt från insekter till himlakroppar. Rymdfysikern Asta Pellinen-Wannberg fick en asteroid uppkallad efter sig. Bilden visar meteorsvärmen Geminiderna som består av stoft från asteroiden Phaethon. Foto: Jeff Dai

NYHET

Forskarna som ger namn åt världen

Forskare, upptäckare, författare och politiker. Det är många som genom historien fått ge namn åt enheter, himlakroppar, växter, djur och annat i naturen. Men det är ett vanligt sätt att hedra någon också idag.

Att personer får ge namn åt exempelvis djur och växter är särskilt vanligt inom de områden där det fortfarande finns mycket kvar att beskriva. Många insekter är till exempel ännu inte ens upptäckta.

– Man behöver inte åka långt för att hitta något okänt. Det kan finnas på baksidan av huset eller gömt i museers samlingar. Där finns mängder av ännu inte beskrivet material som saknar namn, säger Mikael Sörensson som är entomolog vid Lunds universitet och expert på en familj små skalbaggar som kallas fjädervingar.

Han har gett namn åt många av dessa och har fått tre arter uppkallade efter sig själv, mycelbaggen Leiodes soerenssoni som han hittade i Kalifornien, stekeln Deinodrynus sorenssoni som flyger omkring på Jamaica och fjädervingen Discheramocephalus mikaeli i Tanzania.

– Arbetar man inom området är det en bieffekt att få något uppkallat efter sig. Det är inget självändamål, men jättetrevligt när det inträffar, säger han.

Europas minsta skalbagge

En av de arter Mikael Sörensson har namngett är en pytteliten dvärgfjädervinge, Baranowskiella ehnstromi. Den är inte mer är 0,45 mm lång och Europas minsta skalbagge. När han började studera den visade det sig att han hade hittat ett helt nytt släkte.

Arten är uppkallad efter upptäckaren Bengt Enström och släktet efter kollegan Richard Baranowski. Senast ett nytt släkte skalbaggar beskrevs från Sverige var i mitten av 1800-talet och fyndet blev omskrivet. Hårdrockgruppen Glory gjorde låten Baranowskiella Ehnstromi.

– Jag höll på att trilla baklänges när jag hörde den. Man förstår att den som skrev texten har läst uppsatsen. Den handlar om baggens ensamma liv i sin ticka.

Hedrar en insats

Vanligtvis vill man hedra någon med ett namn, exempelvis en kollega som gjort en upptäckt eller den person som först hittat arten. Ibland kan det dock handla om motsatsen.

En amerikansk entomolog har till exempel uppkallat tre slemsvampbaggar efter expresident George W Bush, hans vicepresident och försvarsminister. En annan entomolog döpte en blind jordlöpare till Anophthalmus hitlerii.

Att hedra någon med ett namn dock är en lång tradition. Den franske botanisten Charles Plumier exempelvis, gjorde det redan på 1600-talet.

Men det var med Linné som det blev stort. Han namngav många växter efter människor. Dahlia fick exempelvis namn efter hans lärjunge Andreas Dahl och Browallia efter den åländske naturforskaren Johan Browallius.

Internationella koder

Än idag är det oftast forskaren som beskriver en ny art som bestämmer dess namn. Det finns internationella regler för hur de ska göra. Namnet registreras när den artikel som beskriver den nya arten publiceras. Före publicering har den granskats av sakkunniga.

Regelverket för namngivning av djur, växter, alger och svampar med mera, sköts av internationella nomenklaturorganisationer som hanterar exempelvis eventuella konflikter som kan dyka upp.

Bruket av personnamn har inte varit helt okontroversiellt.

– Det har återkommande lagts fram förslag i exempelvis vetenskapliga artiklar att man inte ska använda namn som inte har någon vetenskaplig koppling. Men det har aldrig slagit igenom, säger Jenny Beckman, som är idé- och vetenskapshistoriker vid Uppsala universitet.

Praxis har dock förändrats över tid.

– Namnet är inte längre i första hand beskrivningar, som av var något växer. Det är mer bara ett namn idag, säger hon.

Mer formaliserat inom astronomin

Inom astronomin är det Internationella astronomiska unionen (IAU) som bestämmer att någon ska få en himlakropp uppkallad efter sig. Det är en utmärkelse man får för att ha gjort något som är värdefullt för området.

Rymdfysikern Asta Pellinen-Wannberg vid Umeå universitet fick i fjol en asteroid uppkallad efter sig, 11807 Wannberg. Utmärkelsen delades ut under en konferens i Montevideo, Uruguay.

– Tydligen tyckte de att jag hade gjort något värdefullt. Det var en total överraskning för mig. Jag var inte ens där, säger Asta Pellinen-Wannberg.

Hon fick utmärkelsen för att ha utvecklat en metod att upptäcka fler meteoroider med mycket bättre upplösning. Arbetet har gjorts vid Institutet för rymdfysik i Kiruna. Där finns en av tre mottagarstationer i det internationella radarsystemet Eiscat.

– Vi hade bättre instrument än tidigare och fick en profil av meteoroiderna med många parametrar. Tidigare såg man bara spår efter dem. Nu såg vi huvudekon, plasmakoman (våg av joniserad gas och stoft) runt dem, vilket ingen hade sett tidigare. Vi använde en mycket känslig spridningsradar, det var därför vi kunde upptäcka dem.

Metoden har fått spridning

Asta Pellinen-Wannberg började använda metoden i december 1990. Då var det svårt att publicera eftersom många inte trodde på det de gjorde. Sedan dess har amerikanska forskare börjat använda samma metod. Idag är intresset stort. Det finns många satelliter runt jorden som kan skadas av rymdskrot och små himlakroppar.

Nyheten om asteroiden skapade stor uppmärksamhet. Det är bra för forskningen, säger Asta Pellinen-Wannberg.

– Det kan ha påverkat finansieringen av Eiscat men påverkar inte min forskning eftersom jag har gått i pension.

Asteroiden 11807 Wannberg rör sig inom ett bälte utanför planeten Mars och är 5,98 km i diameter. Den upptäcktes 1981 av en astronom vid Siding Spring-observatoriet i Australien.

Asteroiderna numreras i den ordning de upptäcks. Före 11807 Wannberg finns till exempel 1778 Alfvén, 4169 Celsius och 2875 Lagerkvist, alla med anknytning till rymdfysiken. Men med på listan finns också namn där kopplingen är mindre tydlig, som upptäcktsresanden Nordenskiöld och tonsättaren Sibelius.

Relaterat innehåll

Ingen information tillgänglig