Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

NYHET

Forskare med barn får ofta stanna hemma

Att tacka nej till meriterande resor eller betala barnvaktens flygbiljetter och hotellrum ur egen ficka. Det är alternativen för många forskare med barn. Trots att förväntningarna på internationella kontakter ökar, är möjligheterna till bidrag för barnomsorg begränsade.

Forskare förväntas i allt högre utsträckning att verka internationellt. Konferenser och workshoppar är viktiga arenor för att sprida resultat, liksom för att etablera nya samarbeten och underhålla gamla.

Kristina Lundqvist är professor i programvaruteknik vid Mälardalens högskola i Västerås. Hon är ensamstående med nioåriga tvillingar. Att åka på konferens eller andra kortare forskningsresor har känts näst intill omöjligt, sedan hon för tio år sedan tog sig an professuren.

– De senaste tio åren har jag tackat nej till nästan alla utlandsresor. Vid ett par tillfällen har jag haft barnvakt och åkt över dagen. Då har jag flugit i svinottan, varit med på mötet, åkt tillbaka på eftermiddagen och kommit hem sent på kvällen.

Betalat ur egen ficka

Två gånger har hon ur egen ficka betalt en släkting för att följa med på utlandsresor som barnvakt. Men att bekosta tre flygbiljetter och hotellrum är en ansenlig personlig utgift. Och bidrag för sådana omkostnader har hon inte sökt.

– Nej, jag har inte försökt. Det har inte varit tydligt för mig om det ens finns bidrag att söka. Det är i varje fall ingen lågt hängande frukt.

Mindre synlighet internationellt leder till färre inbjudningar om att hålla seminarier, men också sämre chanser att hitta nya samarbetspartners och att skapa nya projekt, konstaterar Kristina Lundqvist. På så vis riskerar svårigheten till resor att påverka hennes karriär negativt.

– Den akademiska karriären byggs upp av det man har på sitt cv. Och det är klart att karriären i vart fall inte går bättre av att nästan enbart stanna hemma på det egna lärosätet.

Forskning och föräldraskap en bortglömd fråga

Svårigheter att kombinera en akademisk karriär med små barn drabbar förstås både kvinnor och män. Men eftersom kvinnor alltjämt tar ett större generellt ansvar för barnomsorg i vardagen, kan det åtminstone delvis ses som en jämställdhetsfråga. Annica Black-Schaffer är professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet. Hon efterlyser en bredare diskussion om föräldraskap inom akademin.

– Det pratas mycket i Sverige och inom akademin om ökad jämställdhet. Men vi glömmer ofta frågan om föräldraskap och forskning. Jag är övertygad om att finns mycket mer att göra för att underlätta för forskare att ha barn.

– Det handlar exempelvis om en mer flexibel användning av forskningsmedel, en mer realistisk kompensation av forskningstid vid längre föräldraledighet, men också om att underlätta resor när man har barn.

Tackat nej till många konferenser

Annica Black-Schaffer är själv tvåbarnsmamma och har tackat nej till många konferenser och forskningsutbyten. För Annica och hennes man, som också är forskare, är resor ett ständigt pusslande. Sedan deras barn kom – idag sex och nio år – stannar de aldrig en hel konferens och har inte åkt på några längre forskningsresor.

– Jag har försökt prata med svenska anslagsgivare om bidrag för omkostnader för barn, men jag har alltid fått nej. Vid något tillfälle behövde min man och jag åka på ett gemensamt möte, och frågade då om vi kunde få barnvakten betald. Svaret blev ”nej, sådant finansierar vi inte”, berättar Annica Black-Schaffer.

När den vetenskapliga organisationen American Physical Society årligen bjuder in till internationella konferenser, finns dock möjligheten för alla deltagare att ansöka om medel för barnpassning, konstaterar hon.

– Man pratar om USA som ett sämre land än Sverige när det gäller föräldraskap, men ur den här aspekten är de ofta bättre.

Svårast för ensamstående och utländska forskare

Allt fler utländska forskare är verksamma på svenska universitet. För dem kan frågan om barnomsorg bli särskilt problematisk. Agatha de Boer, docent i klimatforskning vid Stockholms universitet, är uppväxt i Sydafrika och kom till Sverige 2010. Hon saknar familj och släkt i Sverige, och är ensam vårdnadshavare till sin treåriga dotter.

För att komma iväg på konferenser och andra resor måste hon ta med sig sin dotter och själv betala för en extra flygbiljett och barnpassning. När Agatha de Boer ansökte hos Vetenskapsrådet om att använda projektmedel för extra reseomkostnader, fick hon beskedet att det inte är tillåtet.

De stora utgifterna har fått henne att avstå relevanta konferenser och tacka nej till inbjudningar om föreläsningar. Hon oroar sig för att det på sikt ska försvåra hennes framtida karriärmöjligheter.

Ge upp nästa steg i karriären

– Om jag inte syns på konferenser och håller föreläsningar kan jag lika gärna ge upp nästa steg i karriären. För att bli professor kommer jag att behöva andra forskare som vittnar om att jag är internationellt erkänd inom mitt område.

Men att resa handlar inte bara om att tillfredsställa ett personligt intresse eller att vårda den egna karriären. Lärosätet driver också på för att alla forskare ska närvara internationellt, konstaterar Agatha de Boer.

– Universitet förväntar sig att vi som forskare bidrar till nya samarbeten med andra universitet och andra länder. Det funkar inte att vi sitter hemma på kontoret.

Bidrag för reseomkostnader tillåts i flera länder

Sverige betraktas som ett föregångsland inom jämställdhet, men på det här området verkar vi ligga lite efter, enligt Agatha de Boer. Hon har själv sammanställt regler och policyer hos utländska forskningsråd och universitet.

I flera länder erbjuds ekonomiskt stöd för omkostnader för barn i samband med forskningsresor; däribland forskningsfinansiärer i Storbritannien (National Environmental Research Council), Kanada (Canada Natural Science and Engineering Research Council) och Australien (Australian Research Council).

Även EU (European Research Council) kan ge bidrag för reseomkostnader för barn, såvida värdlandet tillåter det, enligt Agatha de Boer, och i Nederländerna (Netherlands Organisation for Scientific Research) pågår en översyn av reglerna.

Hoppas på ändrade regler

– På flera håll har reglerna ändrats på senare tid. Jag hoppas att det ska ske även i Sverige.

Många yrkesverksamma föräldrar har svårt att få vardagen att gå ihop. Frågan är om forskare behöver särskilt stöd för att komma iväg på resor, och vem som i så fall ska stå för barnomsorgen. Det har inte Kristina Lundqvist reflekterat närmare över.

– Jag har skaffat barn på eget ansvar. Jag har bitit hop och gjort det bästa av situationen. Men idag finns så många familjekonstellationer, och det är inte ovanligt med ensamstående föräldrar. Det kanske är dags att modernisera och anpassa systemet till nya typer av familjer, konstaterar hon.

Begränsade bidragsmöjligheter

Möjligheten att använda forskningsmedel för att täcka omkostnader för barn i samband med kortare resor, exempelvis för barnpassning eller medföljande barnvakt, är starkt begränsad.
Ingen av de fyra stora statliga finansiärerna Vetenskapsrådet, Formas, Forte eller Vinnova har sådana bidrag. Inte heller privata Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
De forskningsmedel som universitet och högskolor förfogar över styrs av centrala avtal som reglerar anställningsvillkor vid statliga lärosäten. Enligt dessa avtal är det inte tillåtet att använda medlen för sådana omkostnader – lokala undantag kan emellertid finnas.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 9 februari 2022

Carina Järvenhag

AcademiaNet arbetar för att öka andelen kvinnor på ledande positioner inom forskarvärlden. Databasen innehåller över 3 200 välmeriterade forskare som har nominerats av europeiska...

Nyhet 10 april 2018

Redaktionen

Hon skriver om genus- och arbetslivsforskning, finansiering och forskarvärldens samverkan med industrin. Lena Abrahamsson är professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universi...

Nyhet 21 februari 2018

Eva Annell

I USA startade debatten om sexuella trakasserier inom forskarvärlden redan 2014. Först kom en studie om trakasserier vid fältstudier, sedan avslöjades flera kända forskare med grov...